Just nu är det inte roligt att vara jag.. jag kan inte beskriva med ord hur hemskt och fel och fruktansvärt allting känns just nu.. och inte blir det bättre när barnen kommer med avskedspresenter redan nu och jag får veta att anledningen till att de har stannat uppe längre vissa nätter (fastän vi sagt godnatt) är att de har pysslat ihop boken på bilden till mig.. 
Jag behöver nog inte säga att det sprutade tårar så snart jag sagt godnatt och var ensam i mitt rum. Nu sitter jag här med svullna ögon och tårarna har äntligen lugnat sig. Det här är verkligen baksidan med att vara au pair... fy fan... jag var tvungen att gå upp och pussa dem godnatt en sista gång (även fast de redan sover sedan länge) för det kommer jag aldrig kunna göra igen.. Hur ska jag överleva detta? 

Här sitter jag, på gränsen till tårar och rörd ända ner i botten av mitt hjärta, mitt bland alla brev som kommit till Kit ligger det även ett brev adresserat till mig och INTE ifrån Sverige. Det visade sig vara ett kort ifrån barnens mormor och morfar och i kortet tackar de mig för allt jag har gjort för barnen och familjen, all glädje de sett att jag givit barnen, för att jag hade en påskpickick på govlet med dem när vädret var för dåligt, och listan fortsätter innan de önskar mig all lycka och hoppas att få se mig snart igen och så ofta som möjligt. 

Jag är så glad, och rörd att jag blir mållös, jag vet inte vad jag ska säga eller hur jag någonsin ska kunna tacka dem nog för alla dessa fina ord. -- Några tips? 

Jag hade en jätte bra dag igår, jag kan faktiskt inte ens förklara hur grymt det var att vara och se fotboll. Alla som är det minsta intresserade (eller inte alls till och med) borde åka och se någon gång i sitt liv. Wow! 

Jag önskar att jag själv hade ett favorit lag som jag hejade på i vått och torrt, tyvärr är jag inte tillräckligt intresserad för det.. men jag förstår, eller kan iallafall tänka mig, hur fantastiskt detta är för pappa och alla andra som verkligen håller på ett lag att faktiskt få se dem spela live och delta och ja, allt. Igen - wow! Det är verkligen nästan som en slags religion som min pappa sa. Det stämmer också som jag har hört folk säga, att i England tar man verkligen fotboll på liv och död nästan. Wow wow wow! 

Jag älskar hur de kollar på varandra innan som "Det är ju våran sång!" Så himla gulligt! Så här ska mina barn också göra om jag så ska tvinga dem! Haha.. nej men seriöst, så sjukt söta!! 



Den här var också rätt söt, fast ni måste spola fram till 0.45 för det är då det blir gulligast!

 

Ikväll har jag suttit barnvakt för sista gången med mina tre favorit barn i hela världen. Jag kan nog faktiskt inte ens förklara hur otroligt jobbigt det känns och hur ledsen jag faktiskt är just nu. faktum är att jag har varit ledsen hela dagen nästan. För jag hade ju som sagt min avskeds picknick idag och även fast inte alla kunde komma så fick jag se tre otroligt fina människor som jag lärt känna i London en sista gång och det betyder så mycket för mig att de tog sig tiden att komma. 

För även fast jag hoppas, tror och vill att jag kommer få träffa alla någongång i framtiden så är det ju inget garanterat. Även fast jag gärna vill åka och hälsa på mina vänner i Tyskland tillexempel så är det ju inte något som jag bara kan göra lätt som en plätt. Och även fast både jag och min värdfamilj hoppas och vill att jag ska komma tillbaka och hälsa på dem så är det ju inte heller garanterat och jag vet inte hur länge det kommer dröja. 

Det enda jag vet är att om en vecka bor jag inte i London längre och kommer aldrig att se Martha och Kit varje dag. Jag kommer aldrig sitta barnvakt åt dem, se scooby doo med dem, göra läxor med dem, spela spel, lägga pussel, läsa Bamse och värst av allt är att jag aldrig heller kommer att ha samma nära relation med dem.. För även om jag skulle komma och hälsa på dem t ex runt jul så har de ju en ny au pair som de älskar mer än mig och kanske till och med kommer vara blyga och knappt våga prata med mig.. Sånt kan man ju inte veta men det är otroligt jobbigt att tänka på och veta att om bara en vecka så kommer jag att skiljas från något som känns som mina egna barn, min egen familj och mitt eget hem♥

Det faktiskt helt otroligt vad de har blivit stora sedan den här bilden togs för snart ett år sen. Det var min första barnvakts kväll och de ser så otroligt små ut! Jag skulle verkligen göra vad som helst för dem! 

 

Förra inlägg glömde jag publicera, men från att jag skrivit det har jag hunnit packa klart väskan, klätt på mig och nu ska jag snabb springa och köpa något att ta med till Picknicken och sedan bör jag bege mig. Hörs senare! 

Nu när jag har sett till att pappa hamnat på rätt buss och vet hur han ska ta sig till russel square kan jag äntligen krypa ner i min säng igen. Det tar på krafterna att stiga upp klockan 7 på morgonen.. men vad gör man inte för att se till att sin far hamnar rätt? Jag vill ju inte att han ska virra runt i London ensam och vilsen. 

Idag är det iallafall också dags för min avskedspicknick. Känns både roligt och tråkigt. Roligt för det ska bli kul att träffa alla en sista gång (så jag hoppas att de flesta kan komma..) men tråkigt för att det är just sista gången (mest troligt). Vädret verkar vilja hålla sig ifrån att regna (yes!) så det ser ju lovande ut. 

Men nu ska jag passa på att vila en timme sedan måste jag börja packa pappas kappsäck (he he) innan det är dags att bege sig. Jag ska nämligen träffa Christin lite tidigare vilket känns kul! 

Idag är det namnsdag för alla som heter Rebecka. Och att gratta sig själv känns ju inte så roligt.. så jag ska istället gratta min fina vän Rebecka som jag har haft turen att ha vid min sida (nåja, två timmar bort) under hela detta året! 
Alla skriver så fint om henne på facebook just nu att jag blir helt rörd och vill skriva fina saker om henne även jag. Fast inte just nu, för nu ska jag hämta pappa. Men grattis på namnsdagen Rebecka! (och alla andra Rebeckor!)

 

Nu lyder jag min faders order om att uppdatera min blogg. Påtal om min fader så är han i England nu och kommer med tåget till mig om kanske 20 minuter. Yey! 

Men här har det sannerligen stått stilla, ursäkta ursäkta. Jag har massor att göra nämligen! Det är ju så som rubriken lyder att jag bara har en vecka kvar i London vilket betyder: Packa, planera och ta vara på tiden. Sen utöver det så fyller Kit 6 år på tisdag så jag håller på att fixa hans presenter för fullt men det tar sååå otroligt lång tid! Jag fruktar att jag inte kommer hinna klart... Jag får jobba som en idiot på måndag och tisdag under dagen så kan han få presenten på kvällen (vilket nog även blir bäst ändå eftersom de inte firar på morgonen som sagt)  

Ja, så det har jag pysslat med. Jag satt barnvakt hos min favorit familj näst efter min egen igår för sista gången (förmodligen) och det var lite sorgligt. Det mesta är faktiskt rätt sorgligt just nu, allting händer för sista gången nästan, och sånt är ju aldrig kul...! 

MEN det ÄR kul att Pappa snart är här! Fick just ett sms om att hans tåg går från London Bridge nu så han borde vara här om ca 15 minuter. Ska springa och möta honom nu då!

Hej och Godmorgon! Igår var vårat internet ur funktion 98% utav dagen, SÅ irriterande! Jag överlevde iallafall och det var ju en himla tur det, annars hade jag haft en pinsam dödsorsak.. "Flicka död. Dödsorsak - inget internet". 

Idag har vi internet och jag ska snart iväg med min värdfamilj och äta. De vill bjuda mig på middag/lunch innan jag åker hem så det blir en efterskott födelsedagsmiddag/avskeds middag i förskott. Det passar utmärkt för jag är SJUKT hungrig! Så jag hoppas vi hamnar på något bra ställe. Hejs! 

En bild på oss från igår. Jag hade hoppats att det skulle finnas fler på facebook vid den här tiden men detta är ändå jag har lyckats hitta,,, bättre än ingenting! 
Idag är det fredag iallafall (va??) och jag är tröttare än någonsin! Trots att jag råkade sova en och en halvtimme på min powernap eftersom jag inte satte igång alarmet utan tidtagar uret istället... 

Men trots trötthet ska jag rycka upp mig och gå ut ikväll med. Det är nämligen så att detta är sista helgen jag kommer kunna gå ut i London (verkar det som) så kände jag att det måste jag ju faktiskt göra! För nästa helg ska pappa sova här på fredagen och mina imorgon och nästa lördag sitter jag barnvakt, och sen finns det ingen fler helg. För fredagen som kommer efter det sitter jag på flyget vid den här tiden. 
Så nu ska jag ta ett djupt andetag och fixa mig lite och sedan hoppas på en bra kväll! 

Att jag är trött idag är jag visserligen inte så förvånad över, men jag fick mindre sömn än jag trodde, för Martha och henne klass ska nämligen till Frankrike över dagen (hur jäkla stört är inte det? De ska åka dit för en dag på utflykt för att barnen ska beställa bröd på franska typ) Så hon skulle vara på skolan halv 7. Tanken var inte att jag skulle gå upp så tidigt ändå men jag vaknade tio över sex och allting var tyst och det var ju himla konstigt för de borde ju vara påväg att fara tänkte jag. 

Så jag dubbel kollade tid (och datum) och när klockan sedan var kvart över kände jag att jag inte vågade vänta längre på att någon kanske skulle vakna så jag skyndade upp och väckte Martha och började göra henne klar. Sen hade de visst inte försovit sig sa de, men jag tycker ändå att de lekte liiite med elden om de inte kallar det försovning när man vaknar 10-15 minuter innan man ska vara på skolan, om än skolan är 5 minuter bort. 

Hon kom då i tid iallafall, och jag vaknade ca 1 timme tidigare än normalt. Vilket även betyder att jag fick max 3 timmars sömn. 2 och en halv tror jag. Så jag ska powernapa lite nu och sen ska jag ta mig en liten spanings tur på cpgatan tror jag. 

Är det någon utav er som har sett Djungelboken? Med Baloo och King Luis och alla? -Bra! För isåfall känner ni igen rubriken. Och för er som ej har sett den (skandal!) så kan jag förklara att det är ormen (som jag förtillfället glömt namnet på.. -hjälp?) som sjunger det när han ska lura Mowgli (?) att somna så att han kan äta upp honom. Men tack och lov räddar någon Mowgli, men jag kommer inte ihåg vem.. Mitt minne är inte vad det varit, när jag var liten kunde jag hela filmen utantill. Fast nu har jag ju fyllt 19 så minnet är väl snart ett minne blott. 

Alldelens nyss så skulle jag springa ner till banken och banka in pengar (Vad säger man egentligen?) så jag skyndade mig, jag sprang faktiskt påriktigt. När jag kommer fram till banken och ska ta fram mitt kort och de 20 punden som jag hade i fickan så upptäcker jag till min fasa att de inte längre är där! Jag har alltså tappat dem.. 

Jag tänkte en massa dumma ord och sedan började jag gå hem igen och bad samtidigt böner om att jag skulle hitta kortet och pengen. Kortet hittade jag rätt snabbt (Hallelujah!) jag fortsätter gå och ser en man böja sig ner några meter framför mig och plocka upp min peng. Innan jag hann fundera på saken så hörde jag min egen röst säga "Did you just find 20pound?" och mannen som bär lite trasiga och smutsiga kläder vänder sig om och ger mig, utan ett ord, pengarna. Jag tackar så mycket och skyndar vidare. 

I samma ögonblick som jag rundar hörnet ser jag hur han böjer sig ner, ungefär som en fotbollsspelare när han är trött, och mina tankar börjar snurra. Mannen såg inte särskilt rik ut, han såg inte ut att ha mycket, han blev ledsen när jag sa att pengen var min men ändå gav han mig den. Tänk om jag tog tillbaka pengen från någon som verkligen behövde den? Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra, men jag bestämde mig för att gå tillbaka och fråga om han möjligtvis hade växel så att vi kunde dela på den. Så det gjorde jag. Jag gick tillbaka och fann mannen i samma ihopsjukna position. Jag frågade om han hade någon växel, det hade han inte. Tankarna snurrade igen, jag behöver ju den här pengen, men han kanske behöver den mer? Jag kan väl inte fråga om hela hans liv? Vem borde få den? Den är ju faktiskt min.. Men ändå.. 
Jag beslöt att göra ännu ett försök att dela på pengen och frågade om han var påväg någonstans. Det var han inte. Jag bad honom då att stanna där så skulle jag skynda mig att lägga in pengarna på banken och så skulle han få tillbaka det jag ej behövde. Mannen log och sa att det kunde han göra. 

Jag skyndade mig allt jag kunde till banken (denna gång med händerna i fickorna dock) väl där så var det självklart en lång kö... men det blev min tur och jag skyndade sedan tillbaka till platsen där jag hoppades att han fortfarande skulle stå.. 

...men det gjorde han inte. Nu kanske ni tror att jag skulle bli glad för det? Jag fick ju behålla hela pengen själv, och visst det är sant, men är verkligen inte glad.. Jag hoppas verkligen att han får ett bra liv! 

Alltså jag är en stjärna på att lyckas skjuta upp saker tills sista minuten... i detta fall - balklänning. Jag hade hittat den perfekta men nu när jag äntligen tänkte ta tag i saken och beställa den så ser jag att jag inte kommer hinna få den i tiden eftersom jag skjutit upp detta.. känns lite riskabelt att beställa och så kommer den TIDIGAST samma dag som jag åker... liiite riskabelt. 

Så nu letar jag på nytt, och det ser väl inte ut som en omöjligt fall, men lite irriterande är det ju när jag hade den perfekta som i en liten ask! Bara det att jag glömde att stänga min ask.. 

Något som jag har sörjt under rätt många år är att jag aldrig har sett på "Skönheten och Odjuret". En nära vän till mig reagerade rätt starkt när jag berättade det för henne under en konversation om Disney filmer - och jag klandrar henne inte. Det är ju faktiskt näst intill en skandal att jag under mina 19 år i livet aldrig har sett mer än de klipp som visas i trailern på reklamen innan Askungen eller något. Jag kan forfarande höra rösten "Walt Disneys klassiker - Skönheten.. och Odjuret. Nu på VHS" (att alla ord är rätt kan jag ej garantera, men rösten som säger orden är rätt, fast det är svårt att bevisa..) 

SÅ därför tog jag tag i den saken idag och började att se denna film - och jag förstår nu ännu mer den chocken som min vän fick genomlida. HUR I HELA FRIDENS DAR HAR JAG MISSAT DENNA FANTASTISKA FILM?!?!?!? Jag har visserligen 20 minuter kvar att se för jag behövde jobba, men jag tvivlar starkt på att dessa 20 minuter ska göra filmen till ett fiasko. För alltså OJ så bra den är! Jag tror att jag kommer se den igen direkt jag sett klart, och sen en gång till. Jag måste ju ta igen alla år som jag missat. 

Jag höll på att skriva Måndag, för det känns verkligen som måndag eftersom det var bank holiday igår (alla är lediga) så det kändes lite som en söndag. Men nej, det är alltså tisdag idag och inte måndag, där ser man. 

Jag är iallafall väldigt glad, förutom att solen bestämde sig att försvinna just när den är i position till ballkongen... så det betyder att jag inte fick sola idag som jag så gärna ville eftersom jag blev lurad på solen igår (behövde jobba istället) Nåja, det kunde ju vara värre. 

Utöver det så har jag verkligen ingenting att berätta. Ingen kul iallafall, för det ända jag gör nuförtiden är att leka och mysa med mina barn så mycket som jag bara kan, sen få panik över hur lite tid det är kvar, sen planera inför min sommar i Sverige på lite olika vis, träffa vänner och sedan börjar det om igen. Inte jätte kul att prata om dagarna i ända, tycker åtminstonde jag. Så jag ska istället ta mig ner till köket och trolla ihop något att äta. 

Vad är det som händer i världen?! Ingen människa updaterar ju sina bloggar?? Har hela Skellefteå/Sverige blivit sönder bombat eller? Jag är så uttråkad att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till... Okej, det klart att jag vet annat jag kan göra men det är ju jätte tråkigt att inte få läsa några bloggar ju... 

Då vet ni det. Så nu när jag inte kan läsa bloggar ska jag städa mitt rum och min garderob lite för tro mig - Det behövs! 

Idag är det exakt tre veckor kvar tills jag åker. Jag kan verkligen inte fatta det! Hur tusan kan det ha gått ett helt år redan??? Och hur ska det bli att bo hemma igen? I Skellefteå? Efter att ha vant sig vid London... Snacka om att byta ner sig... Haha! 

Okej, nej, det känns jätte bra ändå. Eller iallafall bra, har visserligen inget jobb i sommar vilket suger, men vet ni vad, det känns ändå bra! Det känns ändå som att jag kommer överleva - inte bara överleva heller utan faktsikt ha det bra och vara nöjd, även utan sommarjobb! 

Så länge det blir fint väder. Hur är förresten vädret i Skellefteå nu? Vad ska jag vänta mig att komma hem till? Egentligen borde jag väl nog fråga detta senare, vädret kan ju hinna ändras rätt mycket på tre veckor. Tre veckor. Om jag kommer härifrån vill säga, mina barn har börjat leta efter mitt pass efter att mina värdföräldrar skämtade om att de borde ta mitt pass ifrån mig så att jag inte kan ta mig hem, så nu letar barnen för fullt när de får chansen. Det är bäst att jag håller det gömt! Hahaha. 

Idag är det torsdag och det fortsätter att vara sol! Åh vad jag blir glad! 

Jag har spenderat större delen av dagen med att sitta ute och läsa Harry. Insåg nämligen att jag måste öka takten lite med tanke på att jag åker hem om ca 3 veckor och har två böcker kvar... illa! Men jag har en plan - jag ska be pappa att låna sista Harry Potter boken på engelska på Skellefteå stadsbibliotek och ta med till mig så kan jag läsa den när jag flyger och sitter ensam en hel natt på Arlanda utan säng eller något att göra. 
Det bygger ju dock på att jag hinner läsa klart halvblodsprinsen först och det är ju lättare sagt än gjort.. men jag har läst 3 kapitel idag iallafall så fortsätter vädret att vara såhär så ska det nog gå bra!
 

(Ej min bild)

Jag känner att jag hade kunnat skriva hur länge och hur mycket som helst om hur glad jag känner mig just nu, men det är svårt att sätta ord på alla känslor. Sen är jag som alltid rädd att något ska förstöra min glädje så fort jag uttrycker den. Jag hoppas att det inte ska hända nu (tvi tvi tvi)

Jag har iallafall råkat sitta uppe lite för länge nu och skriva, men så går det när man har inspiration för en gångs skull men nu är det dags att sova. Jag tänkte iallafall passa på att visa lite saker som jag fick i present av både andra människor och mig själv. Det kan ju vara kul att se? 

Som ni vet, eller ja som jag har sagt, så har jag haft väldigt mycket olika saker på hjärnan och hjärtat. Jag har varit mer förvirrad och osäker än jag någonsin varit tror jag, och det har handlat om framtiden alltihop. Vad jag vill göra i framtiden, vilka mål jag har, vad jag vill åstakomma, i vilken ordning jag ska göra saker osv.

Jag har varit ledsen för att jag låtit ett år i London med massa möjligjheter gå till spillo - men jag ska inte ångra något, utan jag har ju gjort massa bra saker också och det vet jag! Men jag var ändå rätt ledsen, arg och irriterad där ett tag. Men det ger som sagt ingenting att vara ledsen och ångra något som redan är försent att ändra på. 

Så efter att ha lättat mitt hjärta en aning tog jag tag i mitt liv och accepterade läget och tog mig en liten funderare. 'Hur ska jag ta vara på ett år i Skellefteå och göra det till ett så bra och "framtidsbyggande" år som möjligt?'. Jag vet inte riktigt vad som hände men på bara någon sekund kom svaret på alla mina frågor blixtsnabbt in i mitt huvud och det som jag tidigare grubblat över hamnade på sidan om och nu idag så har jag för första gången påriktigt insett hur jag vill göra, vad jag ska göra och, här kommer det bästa - Det är faktiskt möjligt!

Jag har nämligen ofta en tendens att drömma lite för mycket och inte se på vad som faktsikt är möjligt. Jag har lätt för att tro att saker ska gå snabbt och precis som jag vill, vilket är konstigt eftersom det i princip aldrig har gjort det, haha! Så att nu, för en gångs skull, faktiskt ha en rimlig plan framför mig är en sådan enorm lättnad att jag kan inte riktigt ens förklara. Men jag ville få dela med mig av detta för just nu ligger jag bara och ler, det spelar ingen roll att jag i princip har slängt närmare 700 kronor i floden för jag är så himla till freds just nu. Och jag hoppas, tror och ber att inget ska förstöra detta. 

Har ni någonsin känt en sådan känsla någon gång? Jag skulle kunna likna den lite vid känslan man kan få när man har pluggat stenhårt för ett stort prov och sen är man klar och behöver inte plugga mer till det och man kan liksom slappna av. Lite samma sak. Fast istället för att plugga har jag tänkt, tänkt, tänkt, funderat, tänkt, funderat och tänkt igen och nu kan jag bara slappna av. 

Och om ca tre veckor åker jag hem, det känns sorgligt men det ska vi skönt också. Sen verkar det dessutom som att de har hittat en bra ersättare efter mig så jag vet att någon kommer ta väl hand om min Engelska familj och det är också himla skönt att veta!

Sen lyssnar jag på Astrind Lindgren sånger (har lyssnat klart på Disney för stunden) och blir varm i hjärtat av alla barnminnen. Solen lyser, på lördag är det födelsedags firande och även fast inte alla min vänner kommer kunna komma känns det ändå så bra. Allting känns bra och allting kommer ordna sig. Allting kommer att bli bra♥

Igår hade jag inget internet på hela kvällen och det var bland det jobbigaste jag varit med om...nästan. 

Igår var det även Valborgs, eller ja, i Sverige alltså för i London var det bara en vanlig tisdag. Det tycker jag är lite tråkigt för jag gillar valborgs och sen så jobbade jag också hela kvällen så jag kunde inte ens låtsas fira... MEN jag hängde inte läpp utan jag improviserade ihop ett kubb med tomma sylt burkar och en tennis boll. Så vi spelade kubb och det känns alltid lite valborgs aktigt för mig eftersom vi alltid brukade spela det då jag var liten på valborgs. Så lite valborgs blev det ändå!