Nu när jag har sett till att pappa hamnat på rätt buss och vet hur han ska ta sig till russel square kan jag äntligen krypa ner i min säng igen. Det tar på krafterna att stiga upp klockan 7 på morgonen.. men vad gör man inte för att se till att sin far hamnar rätt? Jag vill ju inte att han ska virra runt i London ensam och vilsen. 

Idag är det iallafall också dags för min avskedspicknick. Känns både roligt och tråkigt. Roligt för det ska bli kul att träffa alla en sista gång (så jag hoppas att de flesta kan komma..) men tråkigt för att det är just sista gången (mest troligt). Vädret verkar vilja hålla sig ifrån att regna (yes!) så det ser ju lovande ut. 

Men nu ska jag passa på att vila en timme sedan måste jag börja packa pappas kappsäck (he he) innan det är dags att bege sig. Jag ska nämligen träffa Christin lite tidigare vilket känns kul!