Filippinerna - Oslob
Nästa stopp var Oslob. Av en anledning egentligen: Simma med valhajar!
(Vårt hotell)
De gula åkte åt ett håll och de blåa åt ett annat.
Men nu är det dags att byta världsdel. Dags för mig att resa över andra sidan jorden. Dags för mig att resa i tiden (över datumgränsen) Dags för mig att uppleva Hawaii med bästa Jesper som spontant bestämde att han också ville resa. Så min flygresa dit blir min enda ensamtid under hela resan. Känns toppen!
Det var allt. Och därmed är jag för första gången sedan Koh yao noi tillbaka i nutid (såååå skönt)
Sen fanns även tumalog waterfalls i närheten, men valhajarna var det som lockade oss allihopa. Så ingen rast eller ro utan vi bokade direkt in en tur tidigt dagen efter för både valhajar och vattenfall. Så med väckarklockorna ställda på 04.30 gick vi snabbt och la oss.
Efter en aningens misslyckad frukost pga personal som hade försovit sig så åkte vi iväg. Den ena mer förväntansfull än den andra.
Vi kom fram och fick en genomgång hur man skulle bete sig kring valhajarna. Man fick inte röra dem, man skulle hålla 4m avstånd. Fick inte ha solskydd på sig, använda blixt etc. Sen hoppade vi i båtarna. Alla utom Jesper som skulle dyka. Och hokus pokus så var vi i vattnet tillsammans med världens största fisk. Wow!
HUUUUUR HÄFTIGT???
Synd att man bara fick vara i vattnet i 30min och att det var väldigt mycket folk... Alltså vid ett tillfälle faktiskt obehagligt mycket folk för alla blev helt rädda när valhajen kom så de bara vevar med armar och ben och det kändes som att någon utan tvekan i panik hade kunnat trycka mig under ytan. Det blev lite bättre senare. Gissar att det var en grupp som var ovana simmare. Häftigt iallafall. Var faktiskt inte så rädd som jag trodde att jag skulle vara. De är ju ofarliga men, de ÄR stora! Fick egentligen bara tvärpanik en gång och det var när jag kollade på en och sedan vänder mig om och ser en annan komma rakt mot mig! ..men skötte det bra och behöll lugnet och simmade åt sidan som man skulle. Otroligt häftiga djur!
Sen var tiden slut och vi åkte glada som få för att kolla in vattenfallet. Tyvärr var det lite vatten i vattenfallet och för att få bra bilder hade man verkligen behövt en kamera med vid vinkel. Men häftigt var det allt.
Sen åkte vi hem, badade lite i havet, solade på gräset och åt sedan en hemsk avskedsmiddag med dålig mat, hemsk musik. Men med bra sällskap.
Den hemska musiken berodde på att det drar ihop sig till val i Filippinerna så det var parader och musik lite hela dagen.
De gula åkte åt ett håll och de blåa åt ett annat.
På samma sätt blev det dags för oss att skiljas. Vi sa hejdå till Linn och Jesper som åkte åt ett håll medan vi åkte åt ett annat.
Vi hamnade då norr om cebu city för att vara hyfsat nära flygplatsen de sista dagarna. Elin och Sanna har ju nästa stopp Sverige så de ville jobba på brännan sista dagarna och det är precis vad vi har gjort. Jag har även planerat inför Hawaii. Sen har vi ätit en massa mat för att göra av med pengar och helt plötsligt var det dags för sista måltiden tillsammans och sedan var det dags för avsked... Känns konstigt och tomt utan Elin och Sanna och 7 veckor har gått så otroligt snabbt. Men vi är alla väldigt nöjda och jag är så tacksam att jag fick dela detta med dem.
Men nu är det dags att byta världsdel. Dags för mig att resa över andra sidan jorden. Dags för mig att resa i tiden (över datumgränsen) Dags för mig att uppleva Hawaii med bästa Jesper som spontant bestämde att han också ville resa. Så min flygresa dit blir min enda ensamtid under hela resan. Känns toppen!
Innan jag avslutar och tackar Asien så vill jag vända mig till mamma (och andra eventuella läsare som vet att jag har varit väldigt svårflörtad med mat)
- Igår åt jag jordnötter. Och gillade det faktiskt helt okej.
Det var allt. Och därmed är jag för första gången sedan Koh yao noi tillbaka i nutid (såååå skönt)
Nu ska jag hitta någonstans att ladda mobilen en stund och sen ska jag gå på planet mot Seoul, Sydkorea.
Tack Asien, det har varit ett sant nöje och jag kunde inte vara mer nöjd över min tid här!
Filippinerna - Alegria/Badian
Efter en tidig uppstigning på Bantayan, en 1,5 timmes försenad båt och flera flera timmar på olika bussar kunde vi äntligen hoppa av i mörkret i den delen av Cebu som heter Alegria. Här trodde vi att vi skulle kunna ta en taxi till vårt hotell men där trodde vi fel. Det fanns inga taxibilar så vi fick glatt hoppa varsin motorcykel där de la våra stora ryggsäckar på styret och sedan körde oss i all världens fart upp för berget.
(När vi kom fram var det såklart mycket mörkare, men detta var alltså trappen)
Till vattenfallet fick vi först promenera lite genom skogen. Lugna puckar, vi såg bara en orm, men däremot såg vi FLERA stycken JÄTTEmaskar!!!
Svårt att visa hur stora de var då jag inte vågade gå särskilt nära... Fick obehag i kroppen men samlade mod och tog ett skutt över. Yes!
(Observera han som hoppar till höger)
Vi fick även frågan av en trevlig dam im hur vi hade hittat hit. Det är tydligen ingen plats turister ofta kommer till. Så vi tackar vår personal för tipset!
Ser ni hålet bakom oss? Där skulle man hoppa ner för att komma till floden.
Vår guide frågade om vi ville hoppa från 5 eller 4 meter (om jag minns rätt?) jag valde 4 meter, mest för att då kändes det inte som att jag skulle slå i klippväggarna. Det gjorde det om man hoppade från 5.
(12 meters hoppet)
Sen var det klart och vi gick ner till vägen och åkte hem. Nöjda och belåtna efter något av det bästa jag någonsin gjort! Rekommenderas!
Jag sa med darrig röst till min förare just innan vi åkte "don't go too fast please.." Han bara skrattade och körde så det rykte. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "nu dör jag". Men efter ett tag insåg jag som att jag kan inte göra så mycket åt min situation här, jag kan inte hoppa av, inte köra själv. Utan jag insåg att jag helt enkelt får lita på honom, att han vet vad han gör och att han också vill komma levande ur detta. Vilket vi också gjorde. Alla tre.
Så efter den spännande turen var vi framme. ..trodde vi. Först fick vi glatt vandra 127 trappsteg ännu högre upp (ja vi bodde på ett berg) innan vi var framme och kunde checka in (och pusta ut)
Sen skulle vi kolla upp vilka saker vi ville göra nästa dag. Vi hade väldigt många punkter att välja bland och när vi valt ut tre stycken och ska meddela vårat val till personalen som skulle fixa skjuts så fick vi veta att alla punkter utom två på listan var samma sak. En och samma flod, bara olika delar av den.
Genast blev det klurigt, hur skulle vi nu göra när vi inte längre hade lika många saker att se men hade väldigt mycket tid till övers?
Det löste sig fint. Långfredagen gjorde att det blev ett självklart val att vänta med floden tills Linn och Jesper hunnit komma (canyoneeringen var stängd på långfredagen) så vi frågade personalen vad vi kunde göra istället och vi besökte vattenfall och klättrande mellan fantastiskt formade stenar.
Till vattenfallet fick vi först promenera lite genom skogen. Lugna puckar, vi såg bara en orm, men däremot såg vi FLERA stycken JÄTTEmaskar!!!
Svårt att visa hur stora de var då jag inte vågade gå särskilt nära... Fick obehag i kroppen men samlade mod och tog ett skutt över. Yes!
(Har satt på min bucketlist att någongång innan jag dör våga hålla i en mask... Usch. Mår dåligt av bara tanken..)
Sen kom vi tillslut fram och blev utstirrade, som vanligt. Som sagt, vita turister är inte särkilt vanligt har vi förstått. Men när det blir roligare och mer spännande att fotografera oss än vattenfallet, eller inte ens vuxna människor kan behärska sig utan stirrar som om de såg en Alien så är det inte så kul. Tyvärr. Det är otroligt obekvämt och jag har aldrig någonsin känt mig mer tacksam över att jag inte är en känd person som lever med detta dagligen.
Vissa är såklart trevliga och ler vänligt, hälsar, ställer frågor etc och det är så kul och jag blir glad i hela kroppen. Men det är de som pekar, stirrar och skrattar som vi inte har uppskattat särkilt mycket. Det förstör ju lite när man kommer till ett vattenfall, svettiga ich varma och suktar efter ett dopp men blir så utstirrade att jag hellre skulle äta en mask (nästan) än att klä av mig och bada. Förstör tyvärr lite,
Förlåt för lång parantes, men nämnde ju att jag skulle återkomma till detta senare. Nåja, så det blev inget vad för oss. Tur att det var väldigt fint att titta på ändå.
(Observera han som hoppar till höger)
Vi fick även frågan av en trevlig dam im hur vi hade hittat hit. Det är tydligen ingen plats turister ofta kommer till. Så vi tackar vår personal för tipset!
Sen åkte vi vidare till det som kallades för "hot springs". Det var alltså naturligt varma pooler, men det intresserade oss inte särskilt mycket utan vi klättrade uppåt genom stentunnlar, trappor etc och kollade in de små vattenfallen och badade lite i det kalla vattnet.
Vattenfallen här var inte så speciella så det finns faktiskt inga bilder på dem. Det påminde lite om Erawan national park i Thailand faktiskt.
Sen åkte vi, nöjda ich glada hem igen men stannade för att kolla på utsikten påväg upp för berget.
När vi sedan kom hem så hade Linn ich Jesper hunnit checka in så vi sprang genast till dem. Vi hade lämnat en lapp i receptionen till dem så de skulle slippa fundera över var vi var. Så efter lite snick snack och middag gick vi och la oss för att orka med nästa dags äventyr!
Det blev jag och Jesper som valde att göra canyoneeringen. De andra valde av olika anledningar att bara åka till vattenfallet och sedan åka till stranden.
Så jag och Jesper fick varsin hjälm, flytväst och vattenskor och fick läsa och fylla i ett liknade papper som vid fallskärmshoppningen. Ett papper som förklarade vilka olika sätt jag kan dö eller skada mig på som jag sedan ska signera och skriva kontakt nummer på. Jag hade inte varit det minst nervös alls framtills jag läste den lappen, hade ingen aning om att det fanns så många risker. Så ja, det var en nervös Rebecka och en stencool Jesper som åkte upp till startplatsen.
Eller ja, hål och hål, såhär såg det ut:
Vår guide frågade om vi ville hoppa från 5 eller 4 meter (om jag minns rätt?) jag valde 4 meter, mest för att då kändes det inte som att jag skulle slå i klippväggarna. Det gjorde det om man hoppade från 5.
Sen var vi nere och sedan följde fyra timmar av simmande, vandrande, klättrande, hoppande, glidande etc genom denna fantastiska canyon (vad heter det på svenska?) Skulle gärna göra det cirka 134508 gånger till och jag och Jesper pratade om att detta borde bli en ny påsktradition för oss. Gärna för mig för alltså wow! Kom på mig själv att stå och gapa mellan varven för det är så coolt vad naturen har skapat!
Att jag råkade bryta på svanskotan på kuppen var bara otur och spelar ingen roll alls. För dig som inte vet så hände det när jag bestämde mig för att hoppa från en 12 meter hög klippa ner i vattnet och råkade landa lite fel. Sen blev det säkert inte bättre av att jag hoppar från två andra lika höga klippor lite senare och gör samma misstag i ett av de hoppen. Men det var det värt, för jag vågade och det kommer jag förevigt vara stolt över. Och ja, jag skulle absolut även hoppa igen.
Men nog med snack, nu kollar vi in hur det såg ut istället. (Även om bilderna som vanligt inte ens nästan kan förklara. Man behöver som få se helheten egentligen.)
(12 meters hoppet)
Sen var det klart och vi gick ner till vägen och åkte hem. Nöjda och belåtna efter något av det bästa jag någonsin gjort! Rekommenderas!
Och i och med det var vi klara i Alegria. Och jag var så glad att det var så fint och bra som jag föreställt mig, för hade jag inte sett alla bilder från den floden vet jag faktiskt inte ens om vi någonsin hade åkt till Filippinerna ens. Så tack, tack tack att jag såg bilderna och ännu mer tack att det var så bra som jag hoppades.
Filippinerna - Bantayan
Vi var glada när vi fick veta att vi kunde ta en båt direkt från malapascua till ön bantayan istället för att åka till fastlandet, åka buss och sedan åka båt igen. Så efter två timmars båtfärd var vi framme. 
Vi blev avsläppta precis utanför där vi skulle bo. Skönt!
Bantayan är väl den mest turistiga ön på Cebu vad vi förstått. Vi hade tillexempel hört rykten om att man kunde hitta svensk mat och svensk snus på ön, och min mage suktade verkligen efter lite svensk mat eftersom jag och Frida råkade missa att äta köttbullar på Ikea när vi var i Kuala Lumpur. Snuset intresserade mig inte alls. Ingen av oss för den delen haha. Men vi gav oss ut på en liten tur för att se vad vi kunde hitta. Vi behövde inte gå långt innan vi stötte på svenska flaggor och denna skylten: 
Utöver restaurangen (HR native restaurant ifall ni själva har vägarna förbi) så gjorde vi egentligen bara en sak: hänga på stranden.
Kollar då och då så min lilla bränna finns kvar. Haha. Skönt att kunna se efter, för sen jag nådde min Max gräns och inget förändras är det lätt att känna sig blek. Särskilt när de två man reser med blir brunare för varje dag och sedan länge gått om mig trots mitt försprång... Haha problems problems.
Vi blev avsläppta precis utanför där vi skulle bo. Skönt!
Vårt rum var däremot extremt litet och helt rosa. Men det luktade pizza från grannen där vi dessutom kunde sno wi-fi ifrån så vi var ändå rätt nöjda. Trots att det var trångt, varmt och toan var en bit bort och luktade slajm.
Jag lyckades även skada min handled på något sätt som ännu är oklart och kunde under en hel dag knappt använda min vänsterhand.. Tur att jag reser med undersköterskor som kunde Linda handen åt mig.
Vi förstod att vi kommit rätt! Så redan samma kväll gick vi dit för att få snacka lite svenska och få beställa svenska rätter. Var det en hit då? Svar: OM det var!
Sanna och Elin beställde pannbiff och jag köttbullar och det var så gott att vi nästan trodde att vi var hemma igen. Smakade så svenskt att jag inte förstår hur det lyckats få till det så bra. Det var stora portioner men vi slickade nästan tallrikarna och beslöt att komma tillbaka en till gång innan vi lämnade ön.
Sagt och gjort, det gjorde vi. Vår sista middag åt vi på samma ställe. Men denna gången testade jag deras stuvade makaroner. Nu är jag väldigt bortskäm vad det gäller stuvade makaroner då min pappa gör världens godaste, men jag måste ändå säga att detta var helt okej ändå. Lite för mycket smör smak för min del, men verkligen helt godkänt.
Under denna kvällen firade man även in att påskhelgen skulle börja, så när vi satt och väntade på att få maten kom en hel parad förbi passerande. Folk gick med tända ljus och hade stora vagnar med stora dockor föreställande Jesus, Maria etc.
Utöver restaurangen (HR native restaurant ifall ni själva har vägarna förbi) så gjorde vi egentligen bara en sak: hänga på stranden.
Och vilken strand sen! Helt otrolig!
Kollar då och då så min lilla bränna finns kvar. Haha. Skönt att kunna se efter, för sen jag nådde min Max gräns och inget förändras är det lätt att känna sig blek. Särskilt när de två man reser med blir brunare för varje dag och sedan länge gått om mig trots mitt försprång... Haha problems problems.
Nä men det finns faktiskt inget mer att säga om Bantayan för vi gjorde inget mer. Men vi älskade det! Stranden var helt fantastiskt och vi fick äta svenska maträtter. 10/10.
"Våra hem är fina"
Har haft scenen där John Smith berättar för Pocahontas om London och säger att de ska bygga lika fina hus där hon bor på hjärnan lite hela tiden sedan buss resan till malapascua. Närmare bestämt när Pocahontas svarar:
"våra hem är fina"
Den repliken dök upp i min hjärna när jag kom på mig själv att tänka lite samma som John Smith när jag tittade ut på alla olika hem som vi åkte förbi.
Jag kom på mig själv att sitta och tänka "stackarna som måste bo sådär.."
Sen dök Pocahontas repliken upp och helt plötsligt kände jag, vem är jag att döma? Vem är jag att säga vilka hem som är fina eller inte? Eller vilka hem som är bra eller inte. Bra hem handlar ju förresten inte ens om utsidan utan vad som finns inuti och det vet jag ingenting om. Så vem är jag att sitta och tycka synd om någon enbart för att deras hem inte ser ut som de hemmen jag är van vid. För det är ju precis så det är, de är bara annorlunda mot för vad jag är van vid.
Så jag tänker inte som John Smith svarar:
"du tror det för att du inte vet om något bättre"
För jag skulle hellre bo i något av husen ovan tillsammans med människor jag tycker om och mår bra med än i ett slott med folk som får mig att må dåligt.
En liten fundering och uppenbarelse jag fick bara. Tack och hej!
Filippinerna - Malapascua
Malapascua är en liten ö norr om Cebu, så för att ta oss dit behövde vi först åka buss, och det var den trevligaste bussresan jag varit med om! 
Sen visade det sig att det var för grunt för båten att köra hela vägen fram så all vi passagerare fick trängas ner i en liten liten båt där minsta rörelse kunde ha lett till att båten välte. Vi satt så tätt intill varandra, med väskorna på, och det var på centimetrarna att båten ännu var ovanför ytan...
Efter lite vila och lunch så begav vi oss ut för att undersöka ön där vi nu skulle vara i fem nätter. Det tog inte lång tid innan vi var förälskade. Vilken ö! Lokalbefolkningen, avsaknaden av Trafik (bara några enstaka moppar) vattnet, stränderna, ja allt tog oss faktiskt med storm direkt.
(På detta stället hade de en såååå god kyckling curry!!!!)
Hur söta?
Bredvid casinot fanns en liten affär där de hade två supergulliga små hundvalpar!
Iallafall, utöver den där utflykten till andra sidan ön så gjorde vi faktiskt inget annat än att hålla oss på sidan vi bodde och njöt av stränderna där.
I närmare 5 timmar satt jag och tittade ut genom fönstret på det vackra landskapet utanför, vinkade tillbaka till alla trevliga Filippiner som spärrade upp ögonen vid åsynen av en vit människa och glatt vinkade när vi åkte förbi (kan ta upp mer kring just detta senare)
Mitt under resan stannade de för att någon passagerare ville köpa bröd från andra sidan vägen
Sen kom vi fram till "hamnen" och vi fick gå på båten på den smalaste plankan/landgången jag sett. Det var nog faktiskt det läskigaste på hela resan om jag ska vara ärlig haha, för med min stora tunga ryggsäck så vill man verkligen inte råka trilla i och det kändes det flera gånger som jag skulle göra...
... Men vi klarade det alla tre och kunde pusta ut på båten.
Väl framme vid malapascua möttes vi har det klaraste och blåaste vatten jag kan minnas att jag sett någonsin!
Sen visade det sig att det var för grunt för båten att köra hela vägen fram så all vi passagerare fick trängas ner i en liten liten båt där minsta rörelse kunde ha lett till att båten välte. Vi satt så tätt intill varandra, med väskorna på, och det var på centimetrarna att båten ännu var ovanför ytan...
Men vi överlevde och det var med viss lättnad vi klev i land och vandrade vägen fram till vårt hotell.
Efter lite vila och lunch så begav vi oss ut för att undersöka ön där vi nu skulle vara i fem nätter. Det tog inte lång tid innan vi var förälskade. Vilken ö! Lokalbefolkningen, avsaknaden av Trafik (bara några enstaka moppar) vattnet, stränderna, ja allt tog oss faktiskt med storm direkt.
På malapascua hade de faktiskt förvånansvärt bra mat! Vi hade ju blivit förvarnade att Filippinerna inte hade så bra mat, men på malapascua blev vi faktiskt aldrig besvikna.
(På detta stället hade de en såååå god kyckling curry!!!!)
På ett annat ställe, efter att vi ätit maten så bestämde vi oss för att vi skulle ta en liten drink. det var ju ändå happy hour. Så vi beställde 4 stycken att dela på och tänkte att vi skulle betala för två. Istället fick vi två av varje, så det blev helt enkelt 8 drinkar för oss istället för 4... Vi skrattade mycket och länge. Gilla läget.
En mysig sak med malapascua är alla som bor där. De var så fina och trevliga och jag älskar hur de levde på ön. De kändes inte beroende av turisterna som på många andra ställen. Och man kunde verkligen promenera och vara i deras samhälle där barnen lekte, mammorna tvättar sina minsta i små baljor, hönsen springer fritt etc. Mitt i en sån vandring genom deras samhälle råkade vi hamna på en skolavslutning för barn som inte kan ha varit äldre än 7år (gissar på mindre egentligen men ofta var de äldre än man trodde när vi frågade)
En mysig sak med malapascua är alla som bor där. De var så fina och trevliga och jag älskar hur de levde på ön. De kändes inte beroende av turisterna som på många andra ställen. Och man kunde verkligen promenera och vara i deras samhälle där barnen lekte, mammorna tvättar sina minsta i små baljor, hönsen springer fritt etc. Mitt i en sån vandring genom deras samhälle råkade vi hamna på en skolavslutning för barn som inte kan ha varit äldre än 7år (gissar på mindre egentligen men ofta var de äldre än man trodde när vi frågade)
De hade även ett hemma gjort casino där cirka alla samlades på kvällen
Bredvid casinot fanns en liten affär där de hade två supergulliga små hundvalpar!
En av dagarna bestämde vi oss att promenera till andra sidan ön för att få se och vara på stränderna där. Så vi gick och köpte frukt, kakor och chips att ta med oss, sen började vi promenera.
Efter kanske 20 minuter var vi framme och då åt vi vår matsäck och njöt sedan av solen medan två gulliga pojkar lekte bredvid oss.
Påtal om barn så ställdes vi inför den jobbiga grejen när barn kommer fram och ska sälja saker. Det gör som ont i mig att de måste göra det och de är så söta men tyvärr inte särskilt trevliga när man säger att man inte vill köpa något. Faktiskt inte ens heller om man säger att man kan köpa något. Har exempel på båda, för jag tänkte första gången att såklart att jag kan köpa ett litet armband, men då köpte jag fel armband och av fel person och ingen var nöjd förrän jag köpt något av alla och då vill jag ju genast inte köpa något alls. Och säger jag nej direkt så bråkar de vidare om varför jag ska köpa ändå. Sånt tycker jag är jobbigt.. På flera sätt.
Iallafall, utöver den där utflykten till andra sidan ön så gjorde vi faktiskt inget annat än att hålla oss på sidan vi bodde och njöt av stränderna där.
Sen hann vi också med att fira lite st. Patricks Day innan vi tackade fantastiska Malapascua för fem fantastiska dagar och hoppade på båten mot Bantayan.
...justja! Måste tvär berätta också att det var en kväll då vi tappade bort vår elnyckel (så ac och lampor etc) och det är väldigt dyrt att tappa bort den. Så vi letade i mörkret och hittar den (sjukt nog) MEN, den ligger uppe på ett plåttak nedanför korridoren och där vågar vi inte gå ner. Så hela receptionen fick skrattades rycka ut och rädda vår nyckel. Mest skrattade mannen som kallade mig Maria enda sedan han såg mitt pass och tyckte det var så otroligt kul att han skrattade hysteriskt varje gång han såg oss och sa "aaaah Maria". Kul att kunna bidra med skratt!
Singapore flygplats/Filippinerna - Cebu City
På vår resa till Filippinerna skulle vi mellanlanda i Singapore och spendera natten där (bra för mig som samlar på nätter spenderade på flygplatsen hehe) och vi fick veta att vi var tvugna att checka in våra väskor igen där. Inga problem tänkte vi...
Tänk er att se allt detta efter två månader av bara Seven eleven utbud eller ännu mindre?
...trodde vi. I detta ögonblick fick vi förstå att Filippinerna inte är jättebra på glass,..och det har tyvärr hållit i sig., (Om det inte är gelato eller typ Magnum lärde vi oss senare) Nåja,
...saken var bara att eftersom vårt flyg gick dagen efter så skulle vi inte få checka in direkt = vi skulle behöva vänta 20h ute i avgångshallen som var utan bänkar eller wi-fi eller någon annan slags bekvämlighet. Det kändes sådär. Vi frågade vidare om det inte fanns någon möjlighet att få checka in tidigare och tillslut fick vi veta att vi kunde få checka in 22.30 istället. Bingo! Nu blev det genast bara cirka 6h att vänta utan bekvämligheter och det är ju lugnt. Vi spelade kort, pratade, lyssnade på musik och åt för att fördriva den tiden. Och hokus pokus så var klockan plötsligt 22.30 och vi kunde lämna våra väskor, gå genom säkerhetskontrollen och lägga oss bekvämt och faktiskt få några timmars sömn innan vi slutligen gick på flyget och åkte vidare mot Filippinerna.
Vi landade på Lapu lapu airport just vid cebu city och efter lite problem att ta ut pengar kunde vi kliva in i taxin som tog oss till vårt hotell.
Vi stannade i Cebu City två nätter enbart för att vila upp oss innan vi skulle ta oss vidare. Tur det för med handen på hjärtat så var cebu city ingen trevlig stad. Smutsig, obehaglig och vi kände oss väldigt osäkra även när vi bara skulle gå till närmsta kiosken som låg cirka 5min bort.
Om obehaget beror på alla varningar vi läst om för turister eller om det kändes påriktigt är svårt att säga.
Det bästa som egentligen hände under vår tid här var att vi hamnade på en mataffär. Allrså en STOR mataffär. Vi snackar typ Ica maxi och en sån affär har jag inte varit inne i på typ hela resan tror jag. Inte vad jag kan komma på iallafall, så vi gick runt som om vi var i himlen och ba "det finns olika shampoo att välja mellan. Wow" "kolla här! De har pålägg för mackor!" "Aaaah brieost!!!!" (Inte min kommentar) "tjejer! De har stora glasslådor!!!!" (Min kommentar haha)
Tänk er att se allt detta efter två månader av bara Seven eleven utbud eller ännu mindre?
Tyvärr hade vi ingen frys så ingen glass kunde köpas..
Så vi unnade oss en lyxglass utanför istället.,.
...trodde vi. I detta ögonblick fick vi förstå att Filippinerna inte är jättebra på glass,..och det har tyvärr hållit i sig., (Om det inte är gelato eller typ Magnum lärde vi oss senare) Nåja,
Annars var egentligen det enda vi gjorde i cebu city att planera HELA resten av vår vistelse. Det var annorlunda eftersom vi brukar ha planerat nästa boende typ kvällen innan men eftersom det var påsk så försvann alla boenden långt i förväg så för att vi skulle få bo på ställena vi ville var vi tvugna. Lite skönt ändå.
En sak till fick vi lära oss redan i cebu city som har fortsatt ske under hela vår vistelse - restaurangernas avsaknad av saker i menyn.
Påriktigt tror jag knappt vi har haft en enda middag utan att något som vi velat ha inte har funnits. Det roliga är att väldigt ofta kan de förklara vad maten är innan. Tex såhär:
Jag: What's in this pasta?
Dem: it's pasta and tomatoes etc
Jag: ah! Ok I'll take it then
Dem: sorry we don't have,..
Jag: ?
Haha, lite kul, men lite jobbigt ibland. Aja. Efter cebu city så styrde vi skutan norr mot ön Malapascua!
Bali - Kuta
Tillbaka där vi började. Verkligen påriktigt för vi bodde på samma ställe, Kuta Lagoon beach resort, för vi gillade det så mycket.
Kolla bara på den! Okej, ser ju inte så speciell ut men trust me, it is. Kan nog inte ens räkna på två händer hur många jag har ätit haha.
Denna....vackra stayn i lobbyn var ny från sist. Förmodligen har den något med nyåret att göra.
Jobbar på mitt kokosnöts drickande
Sen checkade vi ut, åkte mot flygplatsen och Filippinerna...
Så här stannade vi våra sista dagar innan vi lämnade Bali. Vi badade i poolen, besökte sky garden en sista gång och besökte även Kutas strand som var så smutsig att det inte ens var kul... Usch, varför slänger folk så mycket skräp? Aja. Vi hade kul iallafall, passade på att shoppa lite samt äta min nya favoritglass en sista gång eftersom den bara finns i Bali (as far as I know) En Magnum chokladglass med hallonsås i....aaaaaaah. Perfektion!
Kolla bara på den! Okej, ser ju inte så speciell ut men trust me, it is. Kan nog inte ens räkna på två händer hur många jag har ätit haha.
Denna....vackra stayn i lobbyn var ny från sist. Förmodligen har den något med nyåret att göra.
Sanna hittade en vän på stranden...
Jobbar på mitt kokosnöts drickande
Vi svettades...haha
Jesper flagnade....
Vi hittade en snyggt poserande skyltdocka...
Sen åt vi en sista gång på restaurangen med god tzatsiki...
Sen checkade vi ut, åkte mot flygplatsen och Filippinerna...
Bali - Uluwatu
Vi kom fram till Uluwatu som ligger i södra Bali och är känt för sin surfing. Detta var en stor anledning var att vi åkte hit. Tyvärr hade vi missat detaljen att surfingen var bra om man var proffesionell surfare haha. Aja.
På vårat hotell bodde det en massa svenskar. Bland dem två särskilt trevliga tjejer, Matilda och Elvira, som vi gillade väldigt mycket. Så på lördagen beslöt vi att möta upp dem och deras killkompisar (de hade ätit middag innan, därav anslutningen) på single fin för att kolla läget på lördagskvällar. Det visade sig att single fin stängde kl 22 på lördagar (??) så någon kom då på idén att vi skulle ta en taxi in till kuta och gå på sky garden. JAAA! Sagt och gjort, det gjorde vi. Tjejerna i en bil, killarna i den andra och sen åkte vi. Vår taxichaufför (John) hade dessutom fixat sirener och blåljus på sin bil, så istället för en timme tog det nästan 40min. Skönt haha.
På sky garden är det svårt att inte ha kul, så vi dansade och skrattade tills vi blev trötta, med överraskande basketspelare och scendansaren som jag träffade när jag var på skygarden med Frida, Ronja och gänget. Sen åkte vi hem.
Efter surfingen åkte vi (alla utan Jesper) och kollade in Uluwatu templet som inte alls var som vi hade uppfattat det, blev lurade på pengar och svettades sönder. 
Vi gick för att utforska området. Vi hittade stranden som var cool men till vår besvikelse inte var en "sol och bad" strand. Men hela stället var så härlig, vi föll direkt för atmosfären och satte oss och kollade på utsikten och surfarna. Tyvärr undrar jag fortfarande var folk hittar alla snygga surfare? Jag har som fortfarande inte lyckats hitta fler än två och då har jag kollat på ganska många..
På vårat hotell bodde det en massa svenskar. Bland dem två särskilt trevliga tjejer, Matilda och Elvira, som vi gillade väldigt mycket. Så på lördagen beslöt vi att möta upp dem och deras killkompisar (de hade ätit middag innan, därav anslutningen) på single fin för att kolla läget på lördagskvällar. Det visade sig att single fin stängde kl 22 på lördagar (??) så någon kom då på idén att vi skulle ta en taxi in till kuta och gå på sky garden. JAAA! Sagt och gjort, det gjorde vi. Tjejerna i en bil, killarna i den andra och sen åkte vi. Vår taxichaufför (John) hade dessutom fixat sirener och blåljus på sin bil, så istället för en timme tog det nästan 40min. Skönt haha.
En av de andra anledningarna att vi valde att åka till Uluwatu var att det varje söndag skulle vara en ASbra fest på single fin (baren högst upp på Klippan) och i tid till detta kom Jesper och Linn till Bali och ner till Uluwatu. Yey! Så alla vara glada och efter en liten förfest i Linn och Jespers rum (som
Råkat få en hel villa) begav vi oss och hoppades att single fin skulle leverera bättre än lördagen haha. Tyvärr var musiken inte särskilt bra och våra förväntningar var nog för höga för kvällen tog inte riktigt någon av oss med storm tyvärr.. Men vi hade kul ändå!
Sen var vi ju tvungna att testa surfa lite ändå. Så vi letade reta på en nybörjar vänlig strand, hyrde varsin bräda och körde lite. Lika svårt och jobbigt som jag minns det. Lika dålig som jag minns också haha, men fantastiskt kul är det!
Men det var ganska coolt ändå och jag hittade en strandklänning så det kändes bra ändå.
Och sen var det slutligen dags att fira det hinduiska nyåret. För er som inte vet hur det går till så ska jag förklara det: man ska sitta tyst och meditera inomhus i 24h. Pretty Much.
Och sen, när nyåret var firat och över och man fick gå ut på gatan igen så åkte vi till Kuta.
Detta innebär att gatorna stängs av och det är förbjudet att gå ut. Som turist får man gå runt på hotellområdet = man får ligga vid poolen om det finns någon,
Men man får inte ha någon lampa tänd och restaurangen är stängd så man kan inte köpa mat.
Så, i 24h hade vi utegångsförbud kan man helt enkelt säga. Men vi hade sol, pool, mat (som vi köpt dagen innan) wi-fi och varandra. Så det gick bra!
Och sen, när nyåret var firat och över och man fick gå ut på gatan igen så åkte vi till Kuta.
Bali - Nusa Lembongan/nusa ceningan
Efter en timmes båtfärd från fastlandet så kunde vi gå i land på Nusa Lembongan som även kallas för sjörövarön. Anledning? Ryktet säger att alla moppar på ön är stulna. Därav namnet. Hur vida detta stämmer eller ej kan jag inte svara på.
Vi hamnade på denna ön av två anledningar egentligen:
(Man såg alltså ända till bergen/vulkanen på Bali? Hur coolt?)
Otroligt häftigt!
Vi möttes iallafall av vackra klippor och stränder och slängdes direkt in i ett äventyr jag fruktat hela resan - åka moppe med stora ryggsäcken! Men här fanns det inte några taxibilar så vi hade inget val. Så med varsin chaufför med väskan i knät och oss bakom brummade vi fram på öns smala vägar. 15 minuter senare kunde vi kliva av utanför vårat hotell.
Vi hamnade på denna ön av två anledningar egentligen:
1) secret point
2) undervattens buddhan
Ingen tid att förlora så vi bokade en snorkel tur redan nästa morgon och då fick vi åka mer moppe och njuta av hur vacker ön faktiskt var. Snorklel turen ägde rum i kanalen mellan de två öarna och det var verkligen så.. Härligt. Så fint.
(Man såg alltså ända till bergen/vulkanen på Bali? Hur coolt?)
Sen svirrade vi om och hoppade i vattnet och det första vi möttes av var den bästa snorklingen jag någonsin stött på! Jag nämnde tidigare att jag egentligen inte är så intresserad i allmänhet. Det är fortfarande sant men här var det något speciellt som fångade mig direkt. Så många fiskar! I alla olika storlekar och färger och former och ALLA på samma ställe. Runt om och över allt. Det var häftigt.
Men sen var ju undervattensstatyerna också häftiga! Först hälsade vi på den lilla ensamma innan vi simmade vidare och den stora staty gruppen blev sakta men säkert synlig framför oss. Liksom tonades fram och det var en väldigt mäktig känsla att simma mot dem tyckte jag!
Otroligt häftigt!
Lite roligt dock att knappt några locals visste om detta? Vi frågade på flera ställen och de skakade på huvudet och sa att de aldrig hört talas om det. Tur att vi hittade någon som visste vad vi snackade om tillslut för det hade varit synd att gå miste om detta.
Sen var det dags för nästa äventyr. Vi hyrde moppar och åkte över till andra ön för att kolla in secret point. Tyvärr kunde man bara se grottan vi var ute efter när tidvattnet var lågt och det var det såklart inte.. Men vi fick se blue lagoon och annat fint så det gick ingen nöd på oss.
Sen rörde vi oss tillbaka. Njöt av vår egna utsikt. Packade ihop våra saker. Åkte ner till båten. Såg världens gulligaste farbror och åkte sedan glada tillbaka till fastlandet och ner till Uluwatu.
Bali - Ubud
Efter många om och men om vi ens skulle få åka med båten (tydligen skulle man säga till 48h i förväg eller något) men vi hade tur och fick tack och lov plats och kunde några timmar senare pusta ut framme på vårat hotell i Ubud.
Sen lät vi inte särkilt mycket tid gå till spillo utan bokade direkt två utflykter för dagen efter - risfält och holy spring tempel.
Ja ni ser ju. Hur grönt och fint som helst. Det enda som jag egentligen tyckte var negativt var att de hade små olika stationer där det stod att man fick donera pengar men sedan var man tvungen att betala för att få komma förbi. Jag hade hellre betalat ett inträde i början för att gång på gång tvingas donera pengar för en väg som ändå inte var upprätthållen. Inte för att det spelar så stor roll egentligen men lite negativt enligt mig.
Var inte heller tvärsugen att gräva med handen och leta. Tog en pinne och försökte lite tafatt att hitta den och var verkligen påväg att ge upp när jag faktiskt på något magiskt sett lyckades få napp och kunde fiska upp en lerig Flipflop. Woho! 
Så vad risfälts äventyret över och vi åkte vidare mot holy spring tempel för att tvätta bort våra synder (och nu även lite rester av all lera. Även fast vi tvättade av oss inne på en toa)
Och där var vi klara! Påvägen hem fick vi ta en Enklare väg över risfält. Skönt!
(Lite brunare vatten irl som vanligt pga regnet..)
Påvägen hann jag även ta kort på en rolig ö som jag gärna vill tälta på!
Vi kom fram i ett regnigt Ubud men möttes av en väldigt fin dörr in till vårt rum.
Här någonstans fastnade vi lite för grejen med faceswaps och delade många skratt åt detta. Särskilt åt denna bilden:
Sen lät vi inte särkilt mycket tid gå till spillo utan bokade direkt två utflykter för dagen efter - risfält och holy spring tempel.
Så efter den största frukosten på länge begav vi oss till risfälten och det var verkligen lika fint som jag föreställt mig! Och så otroligt grönt!
Ja ni ser ju. Hur grönt och fint som helst. Det enda som jag egentligen tyckte var negativt var att de hade små olika stationer där det stod att man fick donera pengar men sedan var man tvungen att betala för att få komma förbi. Jag hade hellre betalat ett inträde i början för att gång på gång tvingas donera pengar för en väg som ändå inte var upprätthållen. Inte för att det spelar så stor roll egentligen men lite negativt enligt mig.
Sen fick vi se en orm! Vi hade blivit varnade för "green snakes" men aldrig trodde jag att det faktiskt skulle slingra förbi en i ögonvrån påriktigt. Coolt ändå.
Påvägen tillbaka så hamnade vi mitt i skogen och där trodde jag stt hoppet var ute... För min Flipflop. Jag halkade nämligen och gled ner i en djup lerpöl där ena Flipfloppen fastnade. Någonstans djupt under ytan...
Så vad risfälts äventyret över och vi åkte vidare mot holy spring tempel för att tvätta bort våra synder (och nu även lite rester av all lera. Även fast vi tvättade av oss inne på en toa)
Så vi åkte dit och jag blir alltid så nervös i andra religösa sammanhang just för att jag är osäker. Jag vet inte hur saker går till, vad saker betyder och jag är livrädd för att göra något som förolämpar. För jag har verkligen sådan respekt för folks olika religioner och vill inte trampa någon på fötterna. Men det gick bra, vi frågade om hjälp och kunde efter ett tag kliva i vattnet och tvätta oss.
Intressant upplevelse. Kan nog faktiskt inte ge någon annan kommentar. Glad att jag har fått göra det iallafall.
Tyvärr så blev jag sjuk väldigt direkt efter detta. Faktiskt kände jag av det redan när vi väntade på att Elin tvätta sig så vi åkte hem och jag somnade direkt och kom sedan att få gå med feberkänslor och dålig aptit de kommande tre dagarna ungefär. Tack och lov var det inget värre utan med vila med jämna mellan rum så orkade jag med allt vi planerat att hinna i Ubud så dagen efter var vi påväg på äventyr igen, med alvedon fulla väskan haha.
Det var lite spännande äventyr för det var nu dags för ställen som nästan ingen av utflyktsförsäljarna kände till så vi fick hjälpa till att visa och guida var vi skulle. Första stoppet var Hidden Canyon!
Där fick vi en lokal guide och begav oss på en klättring som jag aldrig tidigare varit med om! Vi fick hänga i rep, hålla hårt i klippväggar samt vandra i vattnet och efter ca 1,5h hade vi tagit oss igenom hela bergsklyftan? Hur översätter man canyon? Aja. Häftigt var det iallafall minst sagt! Tyvärr svårt att fånga på bild då det häftiga egentligen låg i helheten och upplevelsen i sig.
Och där var vi klara! Påvägen hem fick vi ta en Enklare väg över risfält. Skönt!
Vi vad alla väldigt nöjda. Allra mest vår taxichaufför tror vi eftersom han skrattade som ett barn under hela turen och dessutom verkade klicka väldigt bra med guiden då de bytte nummer efter turen så han fick en vän på kuppen.
Nöjda och glada satte vi oss i bilen och åkte upp mot Tiamana waterfall. Det var lite krångligt att hitta men vi tog oss dit. Fick oss en guide (helt i onödan egentligen men aja, what to do) och vandrade trapporna ner, vandrade lite genom floden innan vi var framme vid vattenfallet. Det ända tråkiga var att det vad så OTROLIGT mycket skräp! Har aldrig någonsin varit med om och der gör mig såååå så ledsen. Skulle seriöst vilja ägna en dag åt att städa upp det stället..
Vi kom iallafall fram till vattenfallet, som trots skräpet var lika vackert som jag förväntat mig. Wow!
(Lite brunare vatten irl som vanligt pga regnet..)
Sen åkte vi hem. Jag vilade och sedan avslutade vi Ubud med en sväng in i monkey Forrest och vi var livrädda efter alla skräckhistorier om apor som rivit folk i ögonen och sånt. Men de är ju såååå söta och själva området i sig tyckte jag var väldigt fint!
Sedan tackade vi Ubud och styrde vidare mot hamnen Sanur och tog båten ut till Nusa Lembongan!
Bali - Gili air
Efter alla tårar och timmar i bil och på båt så kom jag fram till Gili air och kunde återförenas med Elin och Sanna. Sedan följde 3 dagar i lugnets tecken. Men jag måste erkänna att när jag rullade in med hästvagnen där vi skulle bo så tänkte jag "okej, var har jag hamnat?". Vi bodde nämligen på ett home stay som är precis vad det låter som, att vi bodde hemma hos en familj. Eller ja, på deras gård. I ett förvånansvärt fint rum. Det hade jag aldrig kunnat tro när detta var det första jag såg:
Syntes inte så väl men äsch. Det var fint iallafall och familjen som bodde på gården var såå trevliga och mysiga och hade världens sötaste barn och lagade den absolut godaste omeletten jag någonsin har smakat!
Som ni ser fick vi se en hel del magiska solnedgångar!
Vid gården vi bodde på fanns det även kor som vi passerade varje gång vi gick ner till stranden.
Och vi fick väl användning av min pannlampa då avsaknaden av vägglampor var väldigt stor!
Sen tog vi även tag i att göra det som vi egentligen var där för - snorkla med jättesköldpaddorna!
Vi tog på oss snorklar och simfötter och gjorde oss redo!
Sen hoppade vi i plurret!
Fick vi se några sköldpaddor då?
Så glatt överraskad var jag när vi fick bo såhär fint:
Syntes inte så väl men äsch. Det var fint iallafall och familjen som bodde på gården var såå trevliga och mysiga och hade världens sötaste barn och lagade den absolut godaste omeletten jag någonsin har smakat!
Efter min ankomst tog vi en liten promenad och kollade in omgivningarna..
Som ni ser fick vi se en hel del magiska solnedgångar!
Vid gården vi bodde på fanns det även kor som vi passerade varje gång vi gick ner till stranden.
En kväll hamnade vi på utebio och såg The Martian (en av mina nya favoritfilmer btw) det var mysigt!
Och vi fick väl användning av min pannlampa då avsaknaden av vägglampor var väldigt stor!
Sen tog vi även tag i att göra det som vi egentligen var där för - snorkla med jättesköldpaddorna!
Vi hade först tänkt leta reda på dem själva men beslöt tillslut att åka med en tur - bra val! Tror vi hade haft svårt annars om jag ska vara ärlig. Sen var det skönt för vi hittade en tur som kändes lagom lång och rätt för oss. Så tidigt på morgonen gav vi oss av...
Vi tog på oss snorklar och simfötter och gjorde oss redo!
...Sanna ville vara lite finklädd hon...
Sen hoppade vi i plurret!
Fick vi se några sköldpaddor då?
- OM vi fick!
Vi dök på flera ställen och såg flera sköldpaddor. Både på långt håll och på nära håll och det var först när jag faktiskt dök ner och var precis bredvid som jag verkligen insåg hur stora de är och varför det kallas för jättesköldpaddor! Wow!
...alltså, sköldpaddor är typ mitt favoritdjur har jag insett. Särskilt nu när vi fick se så många. De känns verkligen så lugna och utan bekymmer. Aaaah wow vilket djur!
Vi snorklade på fler ställen också men då låg fokus mest på att man skulle se andra fiskar och olik koraller. Jag är inte sådär superintresserad av sånt egentligen utan jag gillar att se sånt jag tycker är coolt (typ sköldpaddor) men jag måste säga att här lyckades jag verkligen bli imponerad! Så fint!
...men jag har inga bilder för jag skippade kameran eftersom jag trodde att vi inte skulle se något fint. Smart Rebecka, smart.,.
Så med det avslutar jag gili air. Vi sov en natt till, åt våra favorit crepes och vinkade hejdå till familjen och åkte vidare till Ubud.
Bali - Lovina/mount batur
Lovina är en fin men väldigt turist tom del i norra Bali som vi valde ett besöka av två anledningar:
Fantastiskt fint!
Normalt, när det inte är en massa moln, ska man tydligen se sjön men vi var helt fascinerade av det stora molet som låg som en helt egen sjö mellan bergen. Otroligt mäktigt tyckte jag!
Haha många bilder i know men tänkte att ni skulle förstå hur många försök vi gjorde och hur länge vi stod där och hoppade innan vi bestämde oss att vara klara.
Inte perfekt men så bra det kunde bli med bara en iPhone och iPhone appar som tillgångar.
Han var föröveigt en väldigt bra och trevlig guide som faktiskt berättade och visade saker längs vägen. Tillskillnad från vissa som bara leder vägen. Så han rekommenderas ifall ni ska besöka secret garden! Hör av er om ni behöver kontakt uppgifter. Haha.
Lite tråkigt med brunt vatten, men det gick också att fixa bort lite även om jag egentligen tycker att det är fult att göra om bilder så mycket. Men om det krävs för att folk som inte var där ska förstå skönheten så kan det faktiskt behövas..
Tycker dessa "bakom kulisserna" bilderna är rätt roliga för man får som se hur vi ser ut när vi bara håller på hahah.
Det ovan var tydligen fuktskadade svampar om jag förstod det rätt?
Sen lyckades jag magiskt nog samla mig. Kunde njuta lite av vyerna vi passerade innan vi slutligen var framme i hamnen och jag fick pruta som aldrig förr! Är medveten om att jag blev fruktansvärt lurad ändå men jag fick pruta så hårt och mycket och länge att jag inte orkade längre utan fick nöja mig när det ändå kändes okej och kunde sedan hoppa på båten mot Elin, Sanna och gili air...
1) vi trodde att det skulle ligga närmare vulkan mount batur som vi ville besöka (detta visade sig dock inte alls stämma men äh)
2) secret garden, ett vattenfall/flod som jag/vi gärna ville se ligger där.
Allt blev mycket dyrare än planerat men det var dock så värt det för vi bodde som kungar, vulkanen var fantastisk, secret garden var precis den äventyrliga vandring som vi älskar och att få spendera två sista dagar bara vi två helt i våran stil är värt alla pengar i världen för mig.
Vi bodde på ett gammalt risfält och vår pool var precis en sån som jag förknippar med Bali. Infinity pool tror jag det kallas.
Fantastiskt fint!
Vi smakade även deras välkända efterrätt, en chokladcheesecake som smakade så mycket choklad att jag aldrig varit med om liknande! Vi valde att betala lite extra för att få glass till och hade vi inte haft vaniljglass att "blanda ut" chokladen med vet jag inte hur många tuggor jag hade pallat. Men god var den absolut. Men mastig.
Sen la vi oss och sov med väckarklockan ställd på 01.00 för vulkan bestiger man på tidiga morgonen medan det fortfarande är mörk för att få se soluppgången från toppen. Två timmar vandring varav en rakt uppför. Vi har varit med om värre och Frida hade som vanliga skavsår men krigade sig igenom (hon är väl van att bestiga berg med skavsår vid det här laget så allt annat är väl för enkelt för henne lol) hela vägen med hjälp av små pauser lite då och då. Under pauserna passade vi på att kolla på raden av människor som vandrade uppåt med sin ficklampor lysandes så det såg ut som en lång lysmask.
Självklart svårt att fånga på bild... Som att fota stjärnor typ haha. Önskar så ofta att jag hade en världsbra kamera, aja.
Väl uppe på toppen kunde vi njuta av min topp 3 bästa utsikt någonsin, näst efter Roys peak i nya Zeeland och den i Krabi. (tror Frida höll med om detta, men minns ej säkert) men däremot den nr 1 vackraste soluppgången jag sett, det är bara möjligen soluppgången från segelbåten i whitsundays som skulle kunna tävla om titeln men den hamnar ändå på andra plats för detta var fantastiskt!
Normalt, när det inte är en massa moln, ska man tydligen se sjön men vi var helt fascinerade av det stora molet som låg som en helt egen sjö mellan bergen. Otroligt mäktigt tyckte jag!
Sen var det dags för oss att latja lite. Sedan en lång tid tillbaka (alltså vi snackar typ sedan koh Tao, koh phangan) har jag gått omkring med ballonger i min ryggsäck för vi hade tänkt att vi skulle ha ännu en singnatur bild. Tidigare har vi ju kört på dubbelballerinan men vi ville utöka utbudet haha. Tyvärr har vi glömt bort ballongerna alla gånger fram tills nu. Lite sista chansen så vi ställde oss och började blåsa ballonger och Tro mig, fler än en människa kollade nyfiket/roat på oss. Vi kände oss helt knäppa men fortsatte blåsa och bad sedan en kille ta bilder på oss. Ni vet när man ber en främling ta bilder, oftast blir de bara halvbra och man för nöja sig med vad man får och ibland får man sen fråga någon annan? Denna gången lyckades vi hitta en mästare! Haha nä men han var verkligen duktig och försökte verkligen få bra bilder och tog på flera olika sätt för att vara säker på att det blev som vi ville. Ibland ska man ha tur!
Så under uppsikt av nyfikna, roade och gapskrattande människor började vi hoppa upp och ner med ballonger i händerna för att få till en bra bild.
Haha många bilder i know men tänkte att ni skulle förstå hur många försök vi gjorde och hur länge vi stod där och hoppade innan vi bestämde oss att vara klara.
Sista bilden blev våran favorit, tills vi upptäckte en sak... Alla ballonger syntes inte! Bajs tänkte vi först. Men sen tänkte jag att det går säkert att fixa till, och det gjorde det. Typ. För efter lite hokus pokus kunde jag visa Frida denna bilden och det kände vi oss nöjda med.
Det var även fler som ville ha ballongbilder så de fick låna våra ballonger haha.
Det var iallafall våra bilder från toppen. På vägen ner träffade vi på lite apor som fick det som var kvar av min frukost.
Sen vandrande vi neråt. Tog oss ned och kunde trötta åka hem.
Väl hemma sov vi någon timme, åt lunch och åkte sedan iväg igen för att hitta secret garden. Det visade sig vara svårare än vi trodde då det inte är ett jättevälkänt ställe men vi hade platsen på kartan, tog oss dit med hjälp av taxin och kunde skaffa oss en lokal guide som skulle ta oss dit. Denne varnade oss även för att vi skulle bli tvugna att gå genom en stor flod. Inga problem tyckte vi och när han hade försäkrat sig klart om att vi var okej med det så gav vi oss av. Vår vandring började över risfält och övergick till trappor efter trappor ner i regnskogen och fortsatte mycket riktigt med att gå igenom en flod för att sedan vandra både upp och ned genom ännu mer regnskog. Älskade det!
Vi fick även visat och förklarat för oss hur lemongrass ser ut och att det kan man använda som myggmedel om man är ute i skogen.
Han var föröveigt en väldigt bra och trevlig guide som faktiskt berättade och visade saker längs vägen. Tillskillnad från vissa som bara leder vägen. Så han rekommenderas ifall ni ska besöka secret garden! Hör av er om ni behöver kontakt uppgifter. Haha.
Vi fortsatte gå och sedan kom vi fram. Vi hade blivit varnade att vattnet skulle vara brunt pga allt regn och det var verkligen brunt så det var lite synd men det tog ändå inte bort att platsen var otroligt vacker om ni frågar mig!
Lite tråkigt med brunt vatten, men det gick också att fixa bort lite även om jag egentligen tycker att det är fult att göra om bilder så mycket. Men om det krävs för att folk som inte var där ska förstå skönheten så kan det faktiskt behövas..
Sen var det dags för oss att bada och då fick man lov att ta på sig flytväst eftersom det var rätt strömt. Och djupt! Typ 6 meter tydligen. Hade jag aaaaaldrig gissat!
Tycker dessa "bakom kulisserna" bilderna är rätt roliga för man får som se hur vi ser ut när vi bara håller på hahah.
Sen var det dags för oss att fortsätta vandringen upp och ner genom regnskog, genom floder, förbi vattenfall och sedan trappor upp för att sedan vara tillbaka vid taxin igen.
Det ovan var tydligen fuktskadade svampar om jag förstod det rätt?
Och det avslutade våra äventyr och även vår tid i lovina och vår sista tid tillsammans... Vi spenderade kvällen med att kolla igenom alla videos från resan och äta massa gott innan vi sedan somnade, vaknade för att äta frukost tillsammans och so far so good men sen kom avskedet och jag var så ledsen att det verkligen värkte i hela mitt hjärta och jag var så ledsen att jag knappt kunde gråta. Bara krama om Frida så hårt som jag nog aldrig kramat någon någonsin. Sen kom det värsta, stunden då jag faktiskt satte mig i taxin och den åkte iväg medan hon stod kvar och vinkade. Stod kvar. Hon som alltid brukar sitta bredvid mig i bilen stod nu kvar medan jag åkte iväg. Där brast allt och alla tårar som tidigare inte riktigt lyckats komma ut forsade ut, som ett litet barn satt jag och grät hysteriskt i baksätet och min chaufför visste inte riktigt vad han skulle göra. Och detta höll i sig. Varje gång det lugnade sig så räckte det med att kolla på den tomma platsen bredvid mig så brast allt igen så jag såg ut såhär 2 av de 3 timmarna jag åkte.
Bali - Gili Trawangan
Fem tjejer åkte spända med båten ut till Gili T och väldigt snabbt gillade vi känslan på ön. Inga bilar finns det utan det är cykel eller häst och vagn som gäller. Tyvärr var hästarna rätt små och det kändes inte helt bra att låta dem köra oss och våra tunga väskor...
Gungade även en liten sväng tillsammans med Elin.
(Såg så roligt ut när små killarna gick med våra väskor) 
(OBS det är alkoholfria drinkar för vi är livrädda att drinka alkohol som inte är öl eller cider efter alla skräckhistorier som vi läst. Tänkte så ingen blir nervös i onödan för att de läst samma skräckhistorier som oss)
Vi testade även på att äta i en fågelbur.
Men vi hade inte så mycket till val. Vi bodde de två första nätterna på "fel sida" av ön pga okunskap men det gjorde inte så mycket. Det var lugnt och mysigt och vi hade nära till sunset swing som var anledningen att vi åkte direkt till gili t. Jag och Frida har nämligen drömt om att sitta där tillsammans ända sedan Australien. Så det var lite bucket list moment nästan.
Gungade även en liten sväng tillsammans med Elin.
Annars sysslade vi med lite allt möjligt. Vi hängde på stranden, hängde med en get och testade på gili ts uteliv (som förstördes lite av regn och dålig musik men äh) Ronja lämnade oss även samtidigt som vi bytte boende till "rätt sida". Sorgligt med avsked...
(OBS det är alkoholfria drinkar för vi är livrädda att drinka alkohol som inte är öl eller cider efter alla skräckhistorier som vi läst. Tänkte så ingen blir nervös i onödan för att de läst samma skräckhistorier som oss)
Och där tog mina bilder och berättelser slut från gili t faktiskt. Om det är något som jag sörjer lite med min Bali/gili vistelse så är det att jag inte fick spendera mer tid på gili t, eller iallafall mer tid på den rätta sidan. Hann inte riktigt få den känslan som så många pratar om även om jag bara har bra minnen och bra upplevelser så tror jag att man behöver lite längre tid än vad jag hade.
Anledningen att tiden blev kort där är dock värt det alla dagar i veckan. För anledningen var att jag och Frida ville avsluta på tu man hand och få göra lite äventyr och gili t erbjuder inte tillräckligt äventyrliga äventyr för att vi skulle känna oss nöjda så jag och Frida sa hejdå till Elin och Sanna (vi tre bestämde att vi möts upp på gili air sen) och gav oss av till norra Bali, närmare bestämt till Lovina...
Bali - Kuta
Vi landade i Bali och styrde kutan (taxin) raka vägen till hotellet där Ronja och två till av Fridas kompisar, Kaan och Ken, befann sig.
(Note: det är inte jag som inte vet hur man sparar bilder ordentligt)
Denna söta bilden på "munsspels killen" hängde i korridoren på hotellet.
Vi la mitt hår över Fridas huvud för att kolla hur hon skulle se ut i ljusare hår. Vi kom överens om att hon ska hålla sig till mörkt hår. Haha.
Sen kom Elin och Sanna och Elin blev också överraskad av oss och hela personalen eftersom de anlände på hennes födelsedag. Vi köpte en tårtbit ich ställde oss hela gänget med partyhattar utanför deras dörr och sjöng happy birthday.
Vi kom fram på eftermiddagen så det var inte så vi käkade och svirrade sedan om för fest och jag gjorde mitt första besök på Sky garden.
(Note: det är inte jag som inte vet hur man sparar bilder ordentligt)
Denna söta bilden på "munsspels killen" hängde i korridoren på hotellet.
Sen följde en väldigt enkel vecka som egentligen bestod av två saker: pool och fest.
Jag och Frida kände oss fortfarande rätt slut och inte alls taggade på någonting och de andra var glada att se solen och sky garden var så pass kul att ingen led av att spendera kvällarna där. Sen väntade vi även på Elin och Sanna som skulle anlända inom ett par dagar. Så det föll sig rätt naturligt. Så helt enkelt, en väldigt kul vecka där inget särskilt hände mer än att jag fick känna mig som kändis eftersom det var otroligt många på sky garden som ville ta bilder med en. Så ja, lite som att vara kändis blev det när man fick ställa upp på bilder varannan minut. Kul erfarenhet.
Vi la mitt hår över Fridas huvud för att kolla hur hon skulle se ut i ljusare hår. Vi kom överens om att hon ska hålla sig till mörkt hår. Haha.
Sen firade vi ju även alla hjärtans dag och det är ju en av mina favorit dagar och jag hade bestämt mig långt i förväg att jag skulle hitta på någon överraskning. Det blev så att jag köpte alkohol för kvällen och slog in Frida ich Ronjas så det såg ut som två buketter och lät personalen gå upp till rummet och säga "Room service". Helt otroligt kul och sjukt att det gick att hitta alla delar som behövdes. Liksom, hur stor är chansen att de säljer 7liters trattar i ett litet Market som var precis vad jag behövde för att lägga flaskorna i? Hemskt kul iallafall!
Sen kom Elin och Sanna och Elin blev också överraskad av oss och hela personalen eftersom de anlände på hennes födelsedag. Vi köpte en tårtbit ich ställde oss hela gänget med partyhattar utanför deras dörr och sjöng happy birthday.
Mer än så var det egentligen inte i kuta. Men det var precis vad vi behövde. Sedan bokade vi biljetter och åkte vidare till gili öarna...
Kuala Lumpur
Vi kom fram med nattbussen i Kuala Lumpur cirka klockan 05.00 på morgonen och tog oss med hjälp av taxi till vårt hotell som såklart inte var redo för check in ännu. Så vi fick hänga i lobbyn och sedan, när solen dök upp, kunde vi hänga lite vid poolen på taket. 
Inte illa va? Ser ni det höga vita tornet? Tornen nedanför är twin towersen. Coolt.
Samma pris, väldigt stor skillnad haha!
Vi hittade även den bästa restaurangen med den godaste maten! Har forfarande inte hittat något liknande. Det var så gott att vi åt både lunch OCH middag där på samma dag. Vi beställde även samma sak båda gångerna för vi tyckte det var så gott haha!
Han var iallafall mycket mycket bättre än alla andra som skulle försöka haha! De fick antingen inte med oss eller så fick de inte med tornen. Han missade bara med ljuset men det gick ju hyfsat att rätta till senare.
Rätt häftiga är de alltså!
Kolla in utsikten?
Den här killen behövde jag ta kort på eftersom han tydligen är det första (och enda?) som brutit mot lagen och badat i poolen på sky bar och vakterna hade bara tyckt att det var ganska kul att han faktiskt gjorde det. Haha.
Inte illa va? Ser ni det höga vita tornet? Tornen nedanför är twin towersen. Coolt.
Vi valde bestämt att vi skulle ha pool eftersom vi fått veta att det var regn och oväder i Bali.. Så poolen och solen var vi tacksamma för!
Vi fick iallafall checka in tillslut och älskade vårat rum och skrattade åt att vi betalade lika mycket för att bo där som vi betalade för hundkojan på koh Lipe. Haha.
Annars hade vi egentligen två saker vi ville hinna göra:
1) shoppa
2) kolla in tornen
Shoppa fixade vi galant även fast jag höll så hårt i slantarna jag bara kunde. Har ju trots allt en budget och en redan rätt så fullpackad väska. Så höll mig enbart till sånt jag faktist behövde. Kul att vandra i vanliga affärer iallafall!
Vi hittade även den bästa restaurangen med den godaste maten! Har forfarande inte hittat något liknande. Det var så gott att vi åt både lunch OCH middag där på samma dag. Vi beställde även samma sak båda gångerna för vi tyckte det var så gott haha!
Sen råkade vi köpa en brutalt dyr glass på vår väg till tornen. Ingen av oss vet hur det gick till men hokus pokus hade vi betalat typ 120kr för en glass!!!! Tur den var god iallafall...
Framme vid tornen lyckades vi hamna på den avstängda delen ich blev utskickade av en vakt som verkade arg men som sedan tog kort på oss framför tornen på sitt bästa ställe (synd att han inte var jätteduktig att fota.. Haha)
Rätt häftiga är de alltså!
Sen ville vi ta en drink och njuta av tornen som utsikt så vi vandrade mot det enda stället vi hört som vi visste var det var men påvägen blev vi stoppade av en kille som sprungit efter oss för att be oss följa honom och hans kompisar på Marinis (?) vi blev jätteglada för det var nämligen dit vi egentligen ville men hade inte lyckats hitta dit. Så vi valde att följa med!
Väl där var utsikten lika bra so vi fått förklarat och vi hade en trevlig stund med en hel del skratt innan kvällen sedan avslutades med att kort slutade fungera och drinkar inte kunde betalas (inte från vår sida) men det löstes och vi kunde ta oss hem och ladda om för flyget till Bali.
Kolla in utsikten?
Och med det avslutar jag Malaysia och Kuala Lumpur.
Langkawi
Dags att jobba ikapp igen haha!
Det är så ofta jag önskar att jag kunde ta bättre bilder/ha en bättre kamera. Men jag vet ju att vissa saker bara får leva kvar i minnet helt enkelt för att det inte går att fånga på bild.
Det var en bra medicin och man skulle kunna tro att vi minns langkawi som hemskt och jobbigt med icket. Langkawi var så otroligt fint och skönt och lugnt och även fast vi inte gjorde så mycket så ser jag tillbaka på langkawi med glädje och minns hur fin stranden var, hur fina kvällarna var, hur fina solnedgångarna var etc.
Vi förundrades över att hav och himmel såg ut att höra ihop och vara samma sak.
jag föll för denna utsikten. Bergen som stack upp ich såg så fridfulla ut. 
Vi kikade ner på bron och mina ben darrade av tanken på att jag snart skulle vandra där... Hjälp!
Men jag klarade det! Gick visserligen mitt mitt på bron men blicken fäst långt fram och gick livrädd i jämn takt över hela bron och cirka alla jag mötte fnissade åt mig. Gissar att det syntes rätt tydligt hur rädd jag var.
Väl framme på langkawi fortsatte vi tyvärr att stöta på problem. Det första problemet var uttag av pengar pga att vi inte visste hur mycket pengar vi hade på kortet. Klantigt tänkt kanske men man kan inte alltid tänka på allt. Så vi stod utan pengar och ingen aning om var vi skulle (som sagt, man kan inte alltid tänka på allt) Till vår räddning kom starbucks! Där kunde vi handla med kort plus kolla internet. Vi kunde däremot inte föra över pengar MEN vi kunde kolla upp var vi bodde och kunde konstatera att vi bara bodde ungefär en kilometer bort.
Så med lite godsaker i magen och ryggsäckarna på ryggarna gav vi oss av på promenad. På vägen såg vi något av det mysigaste jag sett! - en natt lekpark! Med lysande träd där barnen lekte för fullt! Hur mysigt som helst!
Det är så ofta jag önskar att jag kunde ta bättre bilder/ha en bättre kamera. Men jag vet ju att vissa saker bara får leva kvar i minnet helt enkelt för att det inte går att fånga på bild.
Sen kom vi fram, boendet var faktiskt rätt bra (efter att de hade fixat våran dusch och dödat kackerlackan som var där och väntade på oss) jag kände mig helt slut och less och ville inte tänka på något alls. Tyvärr hade vi både båt, planering av vad vi ska hinna göra på dagarna, kolla upp info om ev. Nattbuss till Kuala Lumpur etc. Plus att vi fortfarande inte hade några pengar, så det behövde vi såklart lösa. Jag ringde mamma och ventilerade mig och sen la jag mig och sov...
...jag vaknade och kände mig rätt taggad på livet igen och jag kände att jag höll på att bli mig själv igen. ..bara för att fortsätta mötas av mindre problem så som icke fungerande kort, stängd informationskassa etc, det blev för mycket och jag bröt ihop när jag kom tillbaka till vårt rum. Tur att Frida är bra på att trösta och kunde säga exakt allt jag behövde få höra. Så efter lite gråt (från min sida) och kramar så bestämde vi att lägga ner alla måsten och bara ta dagarna som de kommer och börja med att bara lägga oss på stranden och ta det lugnt.
Rätt skönt med ett liv där man kan lösa problemen med sol, hav och fruktdrinkar.
Det var en bra medicin och man skulle kunna tro att vi minns langkawi som hemskt och jobbigt med icket. Langkawi var så otroligt fint och skönt och lugnt och även fast vi inte gjorde så mycket så ser jag tillbaka på langkawi med glädje och minns hur fin stranden var, hur fina kvällarna var, hur fina solnedgångarna var etc.
Men ett äventyr hann vi ändå med: skybridge!
Vi hade hört en massa bra och kände att detta kan vi faktiskt inte missa. Så vi åkte dit på morgonen och möttes av två saker: folk och köer i sinne!!
Vi hade hoppats att hinna på stranden efter men när vi stod där i kön så såg vi båda hela dagen gå åt till att stå i kö så vi tänkte "fuck it" och valde att betala 100kr extra för att bli typ "VIP" och få gå före. TACK att vi gjorde det! Hade vi inte gjort det vet jag faktiskt inte hur bra vi hade tyckt att det var. För både jag och Frida gillar ju när det knappt är några folk och vi gillar även när vi har fått kämpa för att nå målet. Detta var alltså raka motsatsen eftersom det var SMOCKAT med folk och vi fick skjuts av en... Ja vad heter det? Linbana? Aja. Vi fick åka upp. Men det var absolut fint!
Vi förundrades över att hav och himmel såg ut att höra ihop och vara samma sak.
Vi kikade ner på bron och mina ben darrade av tanken på att jag snart skulle vandra där... Hjälp!
Det är alltså en bro som faktiskt egentligen bara hänger ute i luften! (Med hjälp av stolpen i mitten såklart) det var inte en kaxig Rebecka som gav sig ut på bron...
Men jag klarade det! Gick visserligen mitt mitt på bron men blicken fäst långt fram och gick livrädd i jämn takt över hela bron och cirka alla jag mötte fnissade åt mig. Gissar att det syntes rätt tydligt hur rädd jag var.
Men väl över kunde jag slappna av lite och vi kunde posera lite framför kameran tillsammans.
Och det får avsluta langkawi. För sen åkte vi ner och hängde ännu mer på stranden. Löste våra biljetter och åkte sedan nattbuss till Kuala Lumpur.
