Just nu är det inte roligt att vara jag.. jag kan inte beskriva med ord hur hemskt och fel och fruktansvärt allting känns just nu.. och inte blir det bättre när barnen kommer med avskedspresenter redan nu och jag får veta att anledningen till att de har stannat uppe längre vissa nätter (fastän vi sagt godnatt) är att de har pysslat ihop boken på bilden till mig.. 
Jag behöver nog inte säga att det sprutade tårar så snart jag sagt godnatt och var ensam i mitt rum. Nu sitter jag här med svullna ögon och tårarna har äntligen lugnat sig. Det här är verkligen baksidan med att vara au pair... fy fan... jag var tvungen att gå upp och pussa dem godnatt en sista gång (även fast de redan sover sedan länge) för det kommer jag aldrig kunna göra igen.. Hur ska jag överleva detta?