Australien: Brisbane och surfers paradise

Tjenixen! Nu är vi sedan en vecka tillbaka i Australien (ojoj, tiden bara springer iväg!) och igår anlände vi här i surfers paradise, väldigt många dagar senare än det kanske egentligen var planerat. 
Vi blev nämligen kvar i Brisbane nästan en vecka pga ett tredagars jobb som vi knep åt oss - ett städa-så-det-blänker-i-varje-hörn jobb. Vårt jobb var alltså att städa ett nybyggt hus så det var perfekt till att familjen skulle flytta in. 
Lite drygt (jag menar, skrubba/pusta/skrapa i varje vrå, hur kul låter det?) fast det kunde absolut ha varit värre! Gänget vi jobbade med var störtsköna, om än luncherna kunde bli lite stela.. Hehe. Och vilket hus sen! Helt otroligt! Visserligen inget hus jag själv skulle vilja bo i då det var så stelt och opersonligt och bara fokus på "snyggt och modernt och rakt och tråkigt osv" men wow så fint ändå! Önskar att jag hade vågat smyg ta lite bilder men det vågade jag inte... 

Sååå, så snart vi var klara med jobbet åkte vi vidare då vi båda kände att brisbane visst var en fin stad men att den inte riktigt "gav" oss något. Men fin stad var det! 
Vi hade en rätt nice utsikt från vårt hostel. Mmmm 

Och nu är vi som sagt på guld kusten, i surfers paradise och efter ett dygn här känner vi båda att detta var PRECIS vad vi behövde - en semester på semestern. För efter nya Zeeland och alla dagliga äventyr, upptäckter och ständigt oändligt vackra saker att se har vi båda suktat efter två saker: sol och göra ingenting. 
Idag var dagen då det hände! Solen visade sig äntligen och våra kroppar som inte sett solen ordentligt sedan Sydney och därav återgått till samma hudfärg som vi hade tredje dagen i Australien (inget skämt) fick äntligen träffas av solens strålar medan vi låg och njöt vid poolen.
Detta är inte poolen (no shit) utan den fantastiska stranden som vi ska lägga oss på imorgon eller dagen efter det (ska kanske regna imorgon nämligen) 

Så där är vi nu, glada och nöjda och det enda som sörjer oss är det som ingen av oss egentligen vill tänka på eller vill ska vara sanning är att efter vår tid här i surfers så kommer vi behöva splittra på oss och det gör ont i hela mig bara tanken på det... Jag menar, jag har spenderat varenda dag med Frida de senaste tre månaderna. Varje dag och varje natt i tre månader har jag alltid haft Frida med mig, hon är ju som min familj här, min trygghet liksom, hur ska jag kunna lämna det och sedan åka helt ensam i en månad? Utan någon att prata och dela tankar och upplevelser med... Nej usch! Det är det enda som gör mig ledsen i tillvaron, för utöver det så är allt toppen! 


RSS 2.0