Min födelsedag rullar på och har varit jätte bra! 
Snart väntar disco med mina barn (deras önskemål) och sen tacos följt av övernattning med barnen. 

Har egentligen inte tid att skriva utan ville mest bara säga Grattis till mig själv på bloggen! 

I Sverige är jag alltså 19 år nu (det märks på facebook) men här har jag fortfarande en timme kvar. Under denna timme sörjer jag mest att jag börjar bli gammal... skämt! Men jag sörjer att jag inte får lyssna på mina Astrid Lindgren sagor som jag alltid brukar göra kvällen innan min födelsedag och det har jag gjort så länge jag kan minnas, men i år bryts den trenden. Det var väl kanske egentligen lite på tiden, men jag är verkligen på riktigt lite ledsen, jag har letat internet runt efter ljudböcker där Astrid Lindren läser Pippis, lillerbrors och Bullerby-Lisas födelsedagar. 

Men livet går vidare. Jag ser framemot imorgon istället så nu ska jag sova och vakna som 19åring på riktigt, Godnatt från 18åriga Rebecka! 

Nu är jag tillbaka i London igen. Eller ja, egentligen så kom vi ju hem redan igår kväll men då hade vi fullt upp med annat (som att äta film och äta kaka). 

Idag väcktes jag så fint av Rebecka som hade bestämt sig för att väcka mig med födelsedagssång en dag i förväg - vilket jag uppskattade jätte mycket då ingen kommer väcka mig med sång imorgon. Så jag blev rörd ända in i benmärgen. Sen fick jag ett kort från hennes värdmamma och filmen vi gjorde på DVD så vi kollade på den och alltså ibland är jag riktigt rolig att kolla på alltså! Haha. För det fanns ju med alla outtakes och sånt kul! 

Så när vi hade skrattat klart åt mina knasigheter gick vi ner och trollade lite med mina barn (jag lurade Kit att han kunde trolla påriktigt i fredags så nu tror han det och förstår inte varför det inte funkar mer... jag har lite dåligt samvete) och efter det har vi vandrat på Londons gator och shoppat lite. Inte så mycket som jag hade hoppats men än finns det ju tid kvar!

Det var väl typ det. Vi åt god mat på en grekisk restaurang och sedan blev jag bjuden på födelsedagstårta fast jag bytte ut tårtan mot en crepe (creps? crepes? aja) med nutella och banan. Mycket bättre än tårta för jag tycker inte riktigt om tårta sååå jätte jätte mycket. Föredrar annat sött.

 

Ni är ju vana vid min frånvaro nu för tiden, men jag tänkte ändå bara meddela att jag åker till Brighton nu med Rebecka. Så ha en bra dag! Nu ska jag rusa! 

Nu tänker jag snacka lite Disney igen, jag insåg nämligen hur mycket varje film (gammal film) påminner om varandra. Fast det har jag egentligen varit medveten om, att t ex de flesta kaninerna ser likadana ut i olika filmer vilket jag tycker är väldigt fint. 
Det jag insåg nu handlar om när de dansar. Att danserna till stor del är lika bara olika personer. 

Jämför de här två tillexempel. Mest likt är det 1:52 - i båda klippen. 

Jag gillar iallafall som sagt att de påminner om varandra, för mig blir det som ett "tecken" på att de alla är skapade av disney för i övrigt är ju inte precis historierna liknande eller så. Vad tycker ni? 

Godkväll! Såhär på kvällskvisten ligger och försöker planera lite inför min födelsedag som jag just insåg är om fyra dagar. Eller ja, min själva födelsedag är ju rätt planerad i och med att jag ska jobba och förbereda inför min födelsedags middag som blir tacos. Min värdfamilj vet ju inte ens knappt vad det är (de har iallafall aldrig ätit det vad jag har sett) så jag kände att det måste ändras! Sen ska jag som sagt ha sleep over med mina barn. 

Så nej, det jag försöker planera lite är födelsedagsfirandet med vänner. Jag har ju bävrat inför detta sedan oktober men nu känns det läget rätt lugnt sedan jag och Catrin bestämde att fira tillsammans. Så jag ska nog överleva detta - mer än så, det kan nog faktiskt bli rätt bra till och med! 

Sen firar jag ju lite nu till helgen då jag och Rebecka åker till Brighton på lördag och sedan är det present/sommar shopping till mig själv på söndag som gäller. Och sedan ska min familj i Sverige fira mig om en månad under de timmar som jag är hemma på lördagen. Min födelsedag blir rätt utspridd med andra ord, lyx! 

 Alltså det här är så himla gulligt!

Den senaste tiden har vi bytt ut godnattsagorna mot att istället ligga och prata tyst. Skapa fantasibilder tillsammans, leka "vad väljer du" och idag pratade vi om allt möjligt och på något sätt så slutade det i en otroligt seriös och allvarlig konversation (och ännu mer med tanke på att det är en 6 och 7 åring jag pratat med) - vi pratade om universum, jorden och vad som händer om jorden går under och hur vi kan göra för att hindra det. Eller rättare sagt De pratade, jag lyssnade mest och facinerades över hur vuxna de helt plötsligt lät. 

Barn är verkligen smarta, kloka och förstår så mycket mer än man ibland tror. Jag kommer ibland på mig själv med att underskatta dem i sånt, detta har visserligen ibland till en del med att göra att jag har mina arbetsuppgifter och jag vill göra dem så som det är sagt att jag ska göra dem till så stor del som möjligt, men ändå, Ibland så kommer jag på mig själv och tänker "Rebecka, så små är de faktiskt inte". Och det stämmer, de är verkligen ganska stora och de har vuxit väldigt mycket på ett år när jag tänker efter. Fantastiskt!♥

Jag bröt ihop lite snabbt och utanförvarning alldelens nyss. Jag satt som vanligt vid datorn sen kom det som en stor kall rysning/dusch/basebollträ/nånting över/på/i mig och jag bara började gråta. I ca 25 sekunder, sen tog det slut men jag känner mig fortfarande väldigt ledsen. Det händer ganska ofta numera, men det är kanske inte så konstigt egentligen med tanke på att jag bär på väldigt många olika känslor för stunden. Så nu lyssnar jag på disney, kollar på disney bilder samt läser citat av Walt Disney. Disney får mig alltid på bättre humör och Walt Disney var, som jag nämt tidigare, en mycket klok man enligt mig! 

Denna dagen till ära lyser solen och det kan möjligen vara så att jag inte jobbar igen förrän klockan 7 (!!) Det beror på om Joe kommer hem kvart över 4 eller inte, men förmodligen gör han det. Det gör då ändå ingenting, det är möjligt att jag hade blivit uttråkad om jag inte hade haft något att göra på så länge. Eller ja, jag hade fått hitta på något att göra. 

Jag ska nog iallafall inom den närmaste framtiden försöka ta mig till gymmet innan solen lyser på rätt ställe för då vill jag lägga mig i solen och läsa min bok. Jag har redan hunnit läsa två kapitel... Yeeey... Jag är ingen snabb läsare. 

Hej igen! Nu är jag tillbaka i mitt hem efter ett helt dygn omgiven av tre tanter i sina bästa år. Höhö. Vi smugglade ju nämligen in mig på deras hotellrum igår utan att riktigt veta om det var tillåtet eller ej (det gick iallafall bra för vi blev inte påkomna). Så igår fick jag känna mig liten och somna bredvid min mamma♥.

Idag har vi fortsatt att vandra runt i London och vi avslutade kvällen med att se Phantom of the Opera tillsammans med min värdmamma. Det var riktigt trevligt och jag, som inte hade den minsta aning om vad musikalen handlar om, blev glatt överraskad och tyckte att det var jätte bra! Jätte jätte bra! 

Men nu är jag alltså hemma igen och ska krypa till kojs för imorgon kommer ju nämligen de ju nämligen hit, hem till mig, och kommer träffa även mina barn. Det ser jag jätte mycket framemot! Något jag ser mindre framemot är att tvätta bort sminket... jag tycker alltid att det är så jobbigt eftersom jag egentligen bara vill lägga mig och sova.. 

Godmorgon godmorgon! 
Här sitter jag och tänker, det kan ni väl förstå. För någonting på "I" är inte lätt att hitta på...

...Är det någon som vet vars det kommer ifrån? "Här sitter jag och tänker, det kan kan ni väl förstå..". Det är en sång ifrån majas alfabetssånger. Var det någon mer än jag som brukade lyssna på det? Jag minns att vi lyssnade på dem i skolan någon gång och sen skulle vi rita bilder till varje bokstavssång tror jag? 
Jag brukade även lyssna på skivan hemma ibland och då brukade jag klicka så att sångerna blandades och hoppades varje gång att bokstaven "R" skulle spelas bredvid bokstaven "M" för Markoolio började ju på M och jag ville hamna bredvid honom... jag brukade faktiskt ibland sitta och skriva en lista i vilken ordning bokstäverna kom för att se om jag kom närmare än Jonas, för jag ville ju inte att han skulle komma närmare. Hahaha, jag var inte alls besatt, nej nej. 

Det blev så att jag gjorde nytta istället för att se film. 'Det var ju bra' kanske ni tänker? Det tänkte jag med nämligen, men det var innan jag visste att min såkallade "nytta" inte riktigt var så mycket nytta då jag knappt gjorde någonting utan istället stirrade in i skärmen och då hade jag ju lika gärna kunnat stirra på en film istället.  

Nåja, jag ska göra mig klar att sova, kanske lyckas jag somna innan 12 ikväll då? Usch, har ni någonsin kännt "Jag är nog ganska bra" och sedan tänkt efter och insett "okej, jag är inte alls så bra" ? Vänta, dåligt förklarat. För mig händer detta ofta, särskilt när jag skrivet typ CV:n. Jag tänker "lätt som en plätt, jag har ju massa erfarenheter och är jätte duktig" sen tänker jag efter och skriver ner det och när jag sedan ser det på papper så ser "Har praktiserat på ICA i en vecka och jag har en gång lyckats sticka en hel halsduk, själv!" - Anställ mig, jag är perfekt! 

Sen har jag i hjärnan tänkt att jag har så mycket mer att erbjuda. Och jag förstår inte heller hur jag i mitt huvud kan få mig själv att framstå som den perfekta anställda och hitta ord och erfarenheter som är, inte bara perfekta, utan även sanna, men sedan så fort det står på papperet ser det lika imponerade ut som "jag kan borsta mina tänder med vänster hand" - inte särskilt imponerande med andra ord. Och jag blir lika ledsen och nedstämd varje gång. Hur ska jag någonsin lyckas här i livet om allt som står i mitt papper är att jag en gång hade en kanin och städade hennes bur... 
Ganska exakt så såg min (och Jonas) kanin ut. Hon hette vitsippan och levde inte ens i två år tror jag? Antingen berodde det på att vi aldrig städa hennes bur eller så blev hon nog ihjälskrämd för hon kan ju inte ha dött av ålder iallafall. Jag "hoppas" på ihjälskrämd för då var det inte mitt fel iallafall. Jag minns när pappa ringde och bad mig komma hem (för han ville inte säga att hon var död när jag inte var hemma  om jag minns rätt?) och jag trodde att han skulle säga att David hade blivit kidnappad av någon anledning? Så först blev jag glad för att David inte var borta, sen blev jag ledsen och la mig i sängen och grät. Sen begravde vi henne. Hon var en fin kanin. Godnatt! 

Ja, jag är glad att vi vann fast jag kan inte riktigt säga "vi". Det blir då inte ett endaste dugg bättre av att se alla jävla facebook statusar och instagram bilder. Fyfan vad jag känner mig deprimerad när jag egentligen borde vara glad. 

Jag ska hitta något att fira i London för att hämnas....Okej, jag ska ge mig nu. Jag kan inte tjura över något som händer flera mil bort utan jag ska ta tag i mitt liv och antingen vara produktiv och göra något viktigt eller se de två tornen som jag fortfarande, efter ca 3 veckor (?), inte har sett ännu. Den som lever får se. 

Jag jobbar förfullt och har det ganska bra, men jag kan inte låta bli att vara lite arg över att Skellefteå har bestämt sig för att vinna just året då jag är borta och inte kan kolla... riktigt irriterande alltså! Om det inte vore för att de mötte Luleå skulle jag nästan önska att de förlorade och vann nästa år istället... Men så kan vi inte ha det, Luleå ska inte få vinna och jag är van inte oftast inte ha turen på min sida så... Heja Skellefteå! 

Vilken underbar dag detta har varit! 

När jag satt på bussen så funderade jag mer på hur jag bäst skulle "överraska" dem och jag kom på att jag istället ville leka typ James Bond och följa efter dem på tunnelbanan. Alltså stå med solglasögon någonstans och vänta tills jag ser att de går på tåget och då hoppa på fast i andra delen av vagnen och sedan skugga dem hela vägen till hotellet. 
Tyvärr kom jag på denna idé lite försent och hade sedan länge passerat tågstationen där de skulle ta tunnelbanan ifrån. Så jag tänkte att jag kanske kan hinna åka tunnelbana fram och sen tillbaka, men eftersom det var förseningar på circle line och jag var osäker på vars de befann sig så vågade jag inte ta risken. Tur var det eftersom de kom med nästa tåg!.. 

Så, jag körde mitt race. Jag tog på mig solglasögon och ställde mig lite casual en bit bort och såg att de kollade på kartor (typiskt turister!) så jag bestämde mig för att se vad som hände om jag ställde mig bredvid och kollade på kartan jag med... tyvärr gick de i samma stund som jag nådde kartan. Så jag kollade ett par sekunder för att inte värka misstänksam innan jag följde efter dem, och det fortsatte jag med, tills att vi nådde sista trappen upp till gatan och de stannade och såg sig om och jag kände att jag inte kunde hålla inne mitt skratt längre (jag hade nämligen gått och bitit mig i tungan ett bra tag för att inte skratta högt). Först då förstod de att det var jag som hade förföljt dem (för de hade tänkt "men varför går hon inte bara om oss?!") och sedan skrattade vi allihopa. 

Sedan har vi gått på Portobello road och ätit och fikat och kollat i olika affärer och nu är jag hemma och jobbar. Jag ska köpa batterier till min kamera imorgon så att jag faktiskt kan ta några bilder på mina besökare, för i skrivande stund har jag inte kunnat ta några bilder alls eftersom min kamera är och förblir död utan batterier. Varför i hela fridens namn köpte jag en kamera som man måste köpa batterier till??? (för det fanns ingen annan bra, om man nu ens kan kalla denna för bra..) 

Nu har mamma landat i London, eller iallafall så borde hon ha gjort det för ungefär 20 minuter sedan. Så jag ska redan nu börja bege mig till deras hotell. Då kan jag "överraska" dem. Fast jag vet inte riktigt hur mycket överraskning det är att jag är där innan, men om inte annat så betyder det ju att jag får träffa henne (eller ja dem längre. Jag glömmer som alltid att nämna att min moster och mammas vän också är med) lite längre i och med att jag inte väntar på att få ett sms "nu är vi framme". Så jag åker nu istället. Yeeey! 

Så har klockan blivit för mycket igen.... suck. Det verkar vara omöjligt för mig att lyckas somna innan klockan tolv. Inte konstigt att jag behöver sova på dagen om jag bara sover 6 timmar på natten.. Detta måste ändras! 

Jag har inte mycket mer än så att säga, men jag ska visa lite bilder från i söndags som jag hittade på Lindas blogg. Det var länge sedan jag hade bilder att visa känner jag så det är på tiden tycker jag! 

Det kändes lite sjukt att packa kläder som ska få åka hem till Sverige redan nu, även fast det bara var lite stickade tröjor, vinter jackan och så, men ändå. Men det känns skönt också, för varenda plagg som åker hem innan min "stora" packning är ju bra för jag får mindre saker och mindre risk för övervikt eller extra väska. 

Det kommer förövrigt att kännas så konstigt när allting ska packas ner.. jag undrar hur mycket det kommer bli i slutändan? Förmodligen sjukt mycket mer än vad jag tror! Liksom det är ju inte bara kläder, utan det är ju allt som jag har köpt här, plus allt jag tog med mig och bara det (det jag tog med mig) var ju en väska ensamt! Ojoj... tur som sagt att min pappa kommer helgen innan jag åker och kan ta en hel väska då! Det kommer jag tjäna så sjukt mycket på alltså. 

Här har det sannerligen stått stilla och jag har ingen ursäkt alls mer än att mitt hjärna har fullt fokus på allting annat än på bloggen. Jag drabbas tre gånger om dagen av panik för att åka hem, så jag spenderar all arbetstid med att pussa och krama på mina barn så mycket som jag bara kan. Jag måste ju passa på medan jag har chansen. 

Onsdag är det idag iallafall och det betyder att imorgon vid den här tiden har mamma landat i London och om ca 1 och en halv timme kommer jag att få träffa henne! Jag vet att jag tjatar om detta, men det och paniken för att åka hem är typ precis allt som snurrar i mitt huvud. Det gör mig trött, och jag sov inte så bra i natt så jag ska ta en powernap nu ett tag innan jag tar tag i tvätten. 

 

Om bara tre små ynka dagar är min mamma i London! Hos mig. Nästan. I samma stad iallafall. Och jag längtar ihjäl mig! Jag misstänker att jag kommer gråta en liten glädje tår eller två i samma ögonblick som mina ögon faller på den underbara vackra varelsen, garanterat. Jag skulle ju nästan kunna gråta redan nu så. Alla som har flyttat hemifrån och längtat efter någon känner förmodligen igen sig. 

Min dag har iallafall förövrigt varit helt underbar! Både barnen och vädret har varit på bra humör och jag har bubblat av lycka inombords hela dagen! Vi har varit på museum och kollat på uppstoppade djur och så, ätit picknick i ett fint "glashus" (orkar ej förklara bättre, tänk er ett gigantiskt växthus ungefär) lekt "under hökens vingar kom" (do you dare to cross the middle* blev min engelska översättning) ätit glass, gungat, klättrat i klätterställningar och lekt frågeleken när man hoppar från gungan när man kan svaret. Jätte kul allting och det känns bra att vi var ute så pass mycket! Mellan klockslagen 10.30 och 17.34 var vi hemma i knappt en timme. Det känns bra! Det betyder att vi verkligen har gjort saker på våran sista heldag tillsammans (snyft) Jag kunde inte ha haft en bättre sådan! 

Nu låter det som att jag ska åka hem nästa vecka nästan, men så är det ju tack och lov inte! Dock fortsätter verkligheten att slå mig hårt i skallen (faktum är att jag faktiskt trodde att jag hade migrän för första gången i mitt liv i kväll för jag hade så ont att jag nästan spydde. Fast om det berodde på att verkligheten slog eller att jag faktiskt hade en lätt migrän det vet jag inte) Jag har iallafall bokat upp varenda helg som är kvar nu, så ja, slutet är nära. 

Idag är sista dagen på lovet för barnen (herregud vilket långt påsklov de har!) men första arbetsdagen för min värdmamma. Det betyder en heldag med barnen för min del. Vi ska fara på en liten utflykt till ett museum inte allt för långt bort och ha med oss picknick och så. Det känns himla mysigt! 

Egentligen så skulle vi ha tagit med oss en annan pojke också men sedan insåg min mamma att detta faktiskt är sista dagen som jag kommer vara ensam med barnen en heldag och då tyckte hon att vi skulle få vara ensamma. Det är jag glad för! För när jag insåg det med så kände jag samma sak. Jag vill ju inte att någon annan ska inkräkta (?) på våran sista heldag tillsammans! 

Nu ska jag äta frukost och sedan börja göra i ordning våran matsäck. Ha en bra dag så hörs vi ikväll! 

Idag är det kanske den underbaraste dagen i år! Eller inte kanske, det är den underbaraste dagen i år - om man tänker på vädret. Det har varit närmare 18 grader om jag inte misstar mig? Sol fast med moln och blåst men ändå otroligt skönt! Äntligen lite solstrålar, heja vädret! 

Så vi spenderade större delen av dagen i en park i norra London och låg där och njöt utav solen. Aaah, så underbart! Det är ett riktigt "ikväll-ska-vi-äta-grillat-väder". Men det ska vi inte... folk grillar inte riktigt på samma sätt här tycker jag, och om de gör det så är det ändå inte samma sak... jag föredrar svenskt! Så, istället ska jag träffa min svenska vän Catrin och äta något någonstans med henne istället. Då blev det ju iallafall lite svenskt av det hela. 

Hej! Idag har det varit full rulle hela dagen. Det började med att jag imorse var ensam med barnen, men efter ett par timmar bara så kommer Martha fram till mig och säger att hon mådde bra och hon såg verkligen inte särskilt kry ut.. hon hade dessutom varit väldigt olik sig hela dagen, ville inte äta eller någonting. Så vi kollade om hon hade feber och just som vi konstaterat att hon inte hade det så spyr hon. 

Åh, det skär i mig så fort barnen inte mår bra.. jag ville mer än något bara byta plats med Martha så att det kunde vara jag som mådde dåligt och inte hon.. 
Så vi kollade på film och tog det lugnt och nu mot kvällen mår hon bättre och det är ju en himla tur! 

Ikväll ska jag sitta barnvakt hos Marthas kompis och det känns perfekt! För vädret är uselt, det regnar och är bara allmänt trist.. jag trodde ju att våren äntligen var påväg men så tur hade vi inte. Och när vädret är uselt känns det inte såå kul att gå ut tycker jag, sen behöver jag som vanligt extra pengar och jag är inne i en period när jag vill se på film hela tiden. Kanske är det ikväll jag äntligen ska få chansen att se sagan om de två tornen kanske? Jag får ta med mig datorn och hoppas att det finns internet till mig. 

Dags att rulla, ha en bra kväll! 

Idag är det torsdag vilket betyder en endaste vecka tills att mamma landar i London! Jag längtar ihjäl mig!

Annars så har jag haft en väldigt skön morgon, eller jag har fortfarande en skön morgon. Börjar ju som sagt inte jobba förrän ca 10, sen tycker jag att det är väldigt mysigt att ligga kvar i sängen på morgonen och typ...bara ligga och känna att jag inte behöver skynda mig. Så det har jag gjort i ca 40min och nu borstar jag mina tänder. Kul info. 

När jag ändå håller på och skriver långa saker (skönt förresten att få skriva av sig lite även om det kanske var helt oförståeligt) har ni tänkt på hur man ofta vill ha saker mer när man inte kan/får/ska? Eller är det bara jag? 

Alltså tänk er en snygg väska/bil/hus/kille/tjej/hund/diskmaskin/whatever och sedan är den lite för dyr eller något för er, blir man inte ännu lite mer sugen då? 
Eller om man går på diet, eller som jag godisförbud, blir man inte ännu lite mer sugen just för att man inte får? 

ELLER som när jag var yngre och inte fick vara ute/uppe hur länge jag ville, då ville jag det nästan ännu mer just för att jag inte fick. 

Känner ni igen? Lite kanske? Jag vet att ni känner igen er lite, annars blir jag nästan förvånad. Jag känner så ganska ofta. Tror jag iallafall, fast nu när jag tänker efter kan jag inte riktigt komma på i vilka tillfällen jag känner så... skumt. 

ÄH nu svamlar jag bara för jag är super trött. Jag har iallafall en mindre jobbig dag imorgon och får dessutom sova ut lite (klockan 9, yey!) så det är ju jätte bra. Och skönt. Fast jag tog inte tillfället i akt att se de två tornen, nejnej... det får väl bli imorgon istället då för jag är assugen! Godnatt! 

Den senaste tiden har jag funderat jätte mycket. Mer än vad jag brukar göra. Det gör mig aldrig klokare direkt och det slutar alltid med att jag blir besviken på mig själv, min osäkerhet och min feghet. Men i allt funderande, planerande och tänkande vill jag ändå tro att jag sakta men säkert bygger upp mod, tro på mig själv och ett hopp..

..sen blir jag feg igen och vågar ändå inte göra något åt saken. Saken är mitt liv. Mitt liv är inte dåligt, tvärtom, men jag vill komma någonstans i livet, jag vill lyckas, jag vill vara lycklig och jag vill känna mig nöjd den dagen jag dör. Även fast jag har ett år kvar i skolan innan jag påriktigt ska börja vill jag ändå veta vad jag vill, vad jag ska göra, hur jag ska göra och när. Jag vet vad jag vill. Jag vill ganska mycket. Problemet just nu är väl mest att det jag vill mest är svårt, nästintill omöjligt faktiskt och kräver massa massa tid och arbete och uppoffringar och energi och det är ändå inte säkert att det i slutändan kommer att leda någonstans eftersom den största ingrediensen för den drömmen att tyckas är tur. Tur kan jag inte kontrollera och tur har aldrig varit min bästavän. 
Min nästa vilja är genomförbart, det enda jag behöver är pengar och en plan, det skulle också ta tid men den tiden skulle ha ett slut och när den tiden är slut har jag också lyckats med vad jag ville. 

Man skulle kunna tänka att jag borde göra den ena saken först och den andra sen, tyvärr tror jag att det finns ens risk att det blir försent att börja då, visserligen är det aldrig försent men jag skulle ljuga om jag sa att det inte skulle bli svårare om jag sköt upp det något år. 

Frågan blir om jag ska köra på säkra kort eller osäkra. Spendera tid i utbyte mot kanske ingenting eller spendera tid i utbyte mot garanterade upplevelser? Det låter ganska självklart när man skriver det så, men när det står mellan en dröm jag haft sedan så långt tillbaka i tiden och något som bara vore roligt så är det inte lika självklart längre. Det klart att jag vill satsa på min dröm, utan tvekan, men någonstans tror jag inte på mig själv tillräckligt. Eller, kanske ännu mer så vågar jag inte tro på mig själv. För jag vet att jag kan egentligen, jag vet egentligen att det är där jag borde vara, att det är där jag vill vara och det har jag vetat sedan jag var 12 år gammal och inte en dag har gått utan att jag drömt. Men som jag sagt tidigare, att sätta en dröm på spel är väldigt läskigt. Det är läskigt att veta att någon annan bestämmer om du duger eller inte och du kan inte egentligen göra något åt det själv. Det är läskigt att någon annan har makten att förverkliga din dröm eller krossa den i tusen bitar. 

Jag har alltid beundrat de som söker till Idol eller liknande program. Ställer sig och sjunger framför en jury i hopp om att få förverkliga sin dröm. För vissa går det bra och för andra blir drömmen krossad på sekunder. 

I ena stunden vågar jag, i andra inte. I ena stunden tror jag att jag kan ha en chans, i andra inte. I ena stunden är jag säker, i andra inte. 

Det är svårt att förklara kaoset som pågår i min hjärna, känslorna i mitt hjärta eller rädslan för att misslyckas. Jag kan inte minnas att jag någonsin har krigat såhär mycket inom mig för något. Jag är rädd, livrädd faktiskt för hur det ska sluta, vad jag kommer göra, vad som kommer hända. Jag vill inte ångra mig, så jag hoppas att vad som än händer, vad jag än gör och hur det än slutar, att jag i slutet ska känna att jag gjorde rätt och inte ångra någonting. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolla vilka jag umgås med idag? 

Det är visst inte bara jag i huset som har fått en liten Harry Potter crush så nu ska vi spela in våran egna Harry Potter film. Hihi. Så himla fina de är alltså! Ser ni vem som är vem..? 

Jag har varit ledsen och förtvivlad ikväll pga vad jag tidigare skrev. Det är hemskare att uppleva än vad det kanske låter som när ni läser det, i verkligheten är det bland det värsta, hemskaste, sorligaste och jobbigaste jag upplevt tror jag. Så jag har varit lite nedstämd. 

Nu är jag ledsen för att klockan är halv tolv och jag ville se sagan om de två tornen ikväll men nu hinner jag ju inte det.. så det är jag också ledsen för. Men jag är trött och ska jobba hela dagen imorgon så det blir nog bra att sova också tror jag. Godnatt!

Okej, förlåt att jag tjatar men jag pratade lite med Christin och planerar in helger och jag insåg just att jag har lite löst planerat alla mina helger som jag har kvar, utom en! Paniken steg när jag insåg hur få helger det faktiskt är.. paniken stiger ännu mer när jag tänker på min födelsedag som jag "ska/måste" fira... alltså jag vill ju MEN, jag har ingen aning hur, eller vars, eller någonting.. och det är ju inte ens länge kvar så jag måste ju liksom planera..

..och planera gör att jag får panik för att det är så lite tid, så då kom jag på att eftersom att som det ser ut nu så är den bästa helgen för mig att fira den första helgen i maj och då har jag bara två helger kvar innan jag åker så då kan jag ju passa på att ha det som "hejdå-fest" också, det funkar ju.. men fortfarande, hur? och var? och... bajs. Jag suger på det här. Vad jobbigt allting kändes plötsligt.. hemma har jag ju aldrig orkat eftersom valborgs är dagen efter och alla festar då iallafall, men här finns det ju ingen valborgsmässoafton att luta sig emot... bajs igen. Jag måste ordna upp det här. Genast! 

Igår så hade jag och Martha ett litet samtal om killar och vem vi ska gifta oss med. Vi spådde faktiskt varandra och Martha ska gifta sig med Harry från one direction och få 5 barn och bo i ett tält, jag ska visst gifta mig med Zayn (??) från one direction få fyra barn och bo i ett hus.

Men innan vi spådde så pratade vi som sagt och såhär resonerade Marta...

"I want to marry a rich man, because then he could buy me a jacuzzi, actually I might want to marry two rich men cause then I would get two jacuzzis! But.. usually rich men are fat because they can buy alot of alcohol.."

..ja, vad ska man säga, hon lät väldigt säker på vad hon ville och jag tror att Harry är tillräckligt rik för att köpa henne en jacuzzi och han är inte särskilt tjock vad jag har sett så jag tror hon har hittat den rätte. Haha! 

Godmorgon! Idag är det en grå dag i både väder och humör men förhoppningsvis beror det bara på att jag är lite trött. Vädret är förövrigt egentligen mer vitt såg jag nu men då låter det som att det snöar och det gör det inte. Det är bara molnigt så det kunde ju vara värre. 

Idag jobbar jag, men som vanligt under loven så vet jag inte riktigt vad mitt arbete kommer att bestå utav det. Det är även av den anledningen som jag vaknade av väckarklockan halv 8 redan eftersom jag inte vet när resten av familjen har tänkt sig att vakna. Förstår ni varför lov inte riktigt är en favorit? Kanske inte, men det är de inte, men what to do. Jag ska gå ner och äta frukost nu och sen försöka klura ut hur jag ska jobba idag. 

Jag har hittat en jätte bra hemsida om man vill kolla på svenska filmer! Förut har jag kämpat och kollat på youtube i typ 23 delar om jag har velat se en svensk film. Engelska filmer har jag ju kunnat kolla på olika hemsidor, men inte svenska... det vill säga inte förrens igår kväll när jag hittade swefilmer.com HUR BRA SOM HELST!!! Så nu ska jag se Fucking Åmål hade jag tänkt. På återseende! 

Idag kom de hem och alltså, jag tror inte att jag riktigt förstått hur mycket jag saknat mina små förrän jag faktiskt såg dem igen! Bruna och fina kom de rusandes ner för trappen och skrek "REBEEEECKAAAA!!!!". Jag hade nämligen farit och tränat på morgonen och missat dem just på minuten så de hade blivit väldigt besvikna då det första de gjorde var att springa till mitt rum och inte hitta något där.. 

Så, med andra ord har min dag gått ut på att umgås med dem. Och igen, jag tror inte att jag förstått hur mycket jag faktiskt har saknat dem! Inte heller tror jag att jag kunde förstå hur mycket det hade saknat mig. Aww. 

Dock så är jag lite ledsen nu, ni förstår att det kom på tal igen att jag snart ska fara och de har nu börjat söka efter en ny au pair på riktigt och Martha och Kit insåg för första gången att det faktiskt inte är så långt kvar nu... och alltså, Marthas reaktion var bland det värsta jag behövt se någonsin... Det var bara jag hon och min värdmamma i köket när min värdmamma sa "..so you only have 7 weeks left with Rebecka.." och Martha tvärstannade mitt i vad hon höll på med och tittade från mig till sin mamma med öppen mun och hennes blick.. jag kan nog faktiskt inte riktigt förklara den, men det var verkligen som att något i henne brast och det syntes i ögonen.. När hennes mamma gick så sjönk hon ihop på en stol och sa tyst "but..I don't want you to leave though.." och det var verkligen hjärtskärande för jag har aldrig varit med om något liknande. Hon reser sig sedan och skriker förtvivlat att jag måste stanna och massa saker.. jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, jag var nära på att gråta själv så det enda jag "kunde" göra var att på något sätt vända allting till ett bus och busa med henne så att hon började skratta. 

Påriktigt, det är verkligen jätte hemskt att tänka på det och ännu hemskare blir det när alla tänker på det. Så därför är jag ledsen, jätte ledsen samtidigt som jag är glad. Det är konstigt att man kan känna två saker samtidigt sådär.

Idag när jag vaknade så slog det mig att jag behöver en ny väska! Okej, egentligen har jag vetat det väldigt länge men jag har bara skjutit upp det en halv livstid.. Men idag besämde jag att när jag ändå skulle följa Christin till bussen så kunde jag ju lika gärna köpa en väska i samma veva. För som sagt, en väska behövde jag! Så därför köpte jag två. 

Ok, jag vet, det är fett mycket Harry Potter nu.. jag ska sluta, påriktigt. Jag råkar bara befinna mig i värsta Harry Potter kapitelet i mitt liv just nu, ursäkta. MEN jag måste få visa detta för det var så kul! Ni vet när man beställer pizza så kan man be att de ritar något? Jag har aldrig testat det så igår bestämde vi oss att det var dags att be om en bild.. 

...och båda var vad vi fick. Hahahahaa! Även fast dinosaurien mer såg ut som en konstig anka och Harry ser flitis ut, saknar ärr och tydligen heter "Horry Potter".

Hahahahaha! Så från och med nu ska jag alltid be dem att rita något, man har som något extra att se framemot - om de ritat en bild och i så fall hur den kommer att se ut. ASKUL! 

Hej, goddag, godmorgon. 

Idag har jag varit riktigt effektiv för första gången i veckan typ (bättre sent än aldrig) jag vaknade redan halv tio och sedan har jag hunnit halvvägs genom skåpen jag ska städa, jag har ätit lunch och... okej, det var typ det.. men eftersom att det bara är skåpen och sedan huset som jag har kvar så känns det jätte bra! 

Jag hade väldigt trevligt igår iallafall, trots att jag egentligen bara kände Wendela och det kändes emellanåt, men det var kul ändå -- förutom en man som envisades med att hoppa på samma buss som mig fastän han inte skulle.. men det var inte så läskigt som det skulle ha kunnat vara för han lät mig hoppa av ensam så jag blev inte förföljd hem eller något (pew) DOCK så har det varit något i huset!!! Alltså det måste det för när jag vaknade så var dörren till Martha och Kits rum öppen och jag VET att jag stängde den igår! Men jag tänkte inte på det utan tänkte "ok, jag kanske öppnade den ändå" men SEN när jag gick in på toan så ser jag att "proppen" i handfatet (vet ni vad jag menar?) inte sitter i röret utan ligger i handfatet och DET har jag absolut inte gjort! Jag kan ha öppnat en dörr utan att komma ihåg det men ta upp proppen skulle jag aldrig göra för jag avskyr det!

Ok, många utropstecken och stora ord men jag tycker det är lite hemskt.. tack och lov så är det ingen i huset (vad jag har sett än..) så det kanske bara spökar lite? Eller så är Tilly en katt med magiska krafter? Eller så var jag lite för onykter igår och ville leka typ rörmockare..? 

Men nu är det slut på min paus (och detta långa inlägg) jag måste se till att bli klar så att det är fint när min familj kommer hem igen! 

Oj shit, är det redan fredag? Sjukt ju! 

Idag ska jag, som jag sa igår, se till att få klart allt mitt arbete för det känns skönare att ha allt gjort i tid så att jag slipper stressa på söndag eller något. Sen ikväll så ska vi fira Wendela för det är hennes födelsedag idag, det blir nog jätte kul tror jag och det känns skönt att ha en anledning att lämna huset för jag är i en period i mitt liv när jag inte riktigt orkar "ta tag" i saker. Det känns liksom skönast att ligga och göra ingenting, men det är ju inte så roligt så lite födelsedagsfirande blir bra! Även fast jag kommer ta det himla lugnt för jag vågar fortfarande inte riktigt lita på min mage... det börjar liksom "bubbla" och hålla på så fort jag har ätit. Det är synd, för egentligen vill jag äta pannkakor men jag tror inte att jag skulle klara av det.. Jag får "trösta" mig med att vi hade ett himla bra pannkakskalas förra veckan, fast det tröstar inte egentligen, det frestar bara... 

Dagen börjar lida mot sitt slut för min del och idag har jag inte visat minsta tecken på magsjuka vilket gör mig jätteglad!.. Det betyder också att det imorgon är dags för mig att göra klart allt mitt arbete så att jag har helgen ledig, det känns ju skönast så. 

Så jag säger godnatt och hoppas att ni har haft en lite roligare och intressantare dag än vad jag har haft. Min dag har nämligen bara bestått av att se på film och fortsätta att tvätta och som umgänge tre trogna kamrater - min säng, min dator och katten (vi är vänner nu)

Här är en bild på Sofia och jag, på Diagongränden, utanför Ollivanders. Yeeeeeee. 

Om ca 5 minuter kommer fler bilder. Jag blir helt till mig varje gång jag ser dem! Waaah. 

Godkväll. Hur har eran dag varit sedan sist vi hördes vid? 

Jag har spenderat min med att kolla på tjejfilm, prata med mamma och då och då gå ner och tvätta eftersom tvättmaskinen kan tvätta medan jag ser film så då kan jag röja undan lite jobb sakta men säkert utan att egentligen göra något. Jag har även försökt mig på att göra något att äta, ni förstår att jag är jätte jätte jätte hungrig men jag vågar inte riktigt äta men jag ska göra ett försök nu. Ett försiktigt litet försök medan jag fortsätter att kolla på mean girls. 

 

Alltså jag vill inte vara med längre.. jag har varit förkyld i princip hela mars månad, i söndags var jag magsjuk och spydde varje halvtimme och sedan trodde jag att "ja, nu är det äntligen över!" men tji fick jag för nu ligger jag här igen och mår illa, alltså riktigt jävla illa, och fryser gör jag också så det känns som jag har feber men det har jag tack och lov inte, men det är så jobbigt att må illa ju! Det är ju visserligen lite tur (om man nu kan kalla något med illamående "tur") att min kropp kunde vänta tills Sofia farit hem iallafall. Så jag har något att vara "glad"... 

Så↑ långt hann jag skriva innan det var dags att springa och tömma magen, om än den knappt tömdes.. Kul info, I know, men nu vet ni hur läget ligger och det betyder att även jag ligger, och kollar på film resten av kvällen även fast jag egentligen måste jobba.. 

 

Nu har jag, för ett par timmar sedan, kommit hem från flygplatsen där jag lämnat Sofia.. Alltså det där med avsked kommer jag aldrig att lära mig. Det är nog det bland det svåraste i livet, att säga hejdå. Jag kände mig liten och ensam och hade tårarna brinnandes bakom mina ögonlock under en lång tid. Jag var så ledsen att jag bestämde mig för att ta ett extra varv runt rullbanden som finns på flygplatser. Förstår ni vad jag menar? 

För i "tunneln" mellan flygplatsen och tunnelbanan så finns det på ett ställe två rullband efter varann i båda riktningarna så jag vände helt enkelt och gick ett varv runt igen för jag tycker att de är väldigt roliga att gå på (he he..) Det måste ha sett lite kul ut ifall någon såg mig, men jag känner ju ändå ingen så det är lungt! Fast... haha, så får jag inte tänka kom jag just på för vet ni vad som hände??.. 

När jag och Sofia sitter på tunnelbanan mot Heathrow (och ni förstår ju att det finns oändligt många tunnelbanor, olika tider och olika vagnar) och så lägger jag märke till en man/pojke/kille/yngling/eller-vad-man-nu-kallar-någon-i-24års-ålder som jag tyckte kändes väldigt bekant. Jag tyckte att han liknade en kille som vi träffade på i fredags, sen tänkte jag inte mer på det utan pratade med Sofia. Ett par stationer senare reser han sig upp och ska gå av och jag konstaterar då att han verkligen är otroligt lik (men hur stor är chansen likson?) Knappt hinner jag tänka tanken förrän Sofia säger "Känner du igen honom?" Min första tanke är att hon såg att jag kände igen honom och undrade vem det var, men innan jag hinner svara så säger hon "det var ju han vi träffade i fredags" Vi båda tittar snabbt någon annanstans för att undvika pinamma ögonkontakter, först när han gått av vågar vi skratta och pratar igen. "Hur stor är chansen?" Ja exakt, hur stor är chansen? Av alla tåg, alla vagnar, alla tider och alla riktningar så skulle vi tajma in allt. Jag ska nog sluta upp med att tänka "jag vet ju ändå inte vem någon är"... 

Det är ju typiskt alltså, när jag just har blivit frisk från min långvariga förkylning så ska jag vakna upp och må illa idag och behöva springa och spy (ursäkta för informationen) var och varannan halvtimme... så. sjukt. jobbigt! 

Inte nog med att det suger att fortsätta vara sjuk, att magsjuka suger osv så är ju det absolut värsta att jag skulle behöva vara sjuk när Sofia är här... visst hade jag väl ändå kunnat vänta tills att hon farit?? Nej, för sådan tur skulle jag minsann inte ha.. Jag får hoppas att det går över snabbt, det känns faktiskt redan bättre. Så förhoppningsvis är jag kry imorgon och ännu mer förhoppningsvis så har Sofia inte smittats... det vore nog det värsta tänkbara tror jag.. 

Jag ska hålla alla mina tummar för det och försöka att sova nu och förhoppningsvis så får jag sova hela natten. Det vore bra!