Båten till koh Lipe kom förvånansvärt bra i tid (dvs bara cirka en timme sent) och vi tog plats i fören med fyra fransmän. Detta kom att bli den roligaste båtturen på länge (och mest krävande) då havet var fullt av vågor och båten hoppade fram och att sitta i fören då är värst. Så vi flög upp och ner och blev dränkta i vatten (eller inte jag, jag hade tagit plats allra längst fram = att vattnet flög över mig = knappt blöt alls) alla andra däremot.,. Haha. Och som vi skrattade! Alla sex. Mer eller mindre hela båtturen som var cirka 2h lång (hade dock räckt med en timme för i slutet var benen och kroppen rätt trött av alla hoppande kan jag lova) (Minus mig då såklart, jag stod inte där då) 



Vi insåg att vi fortfarande behövde Fixa boende på langkawi till dagen efter så vi sa hejdå och beslöt att mötas upp på stranden dagen efter. 

Eftersom vi blev rätt länge på koh lanta så hamnade vi efter i vår tidsplanering (som redan var rätt tight som det var) så vi insåg att om vi skulle hinna se/besöka allt vi ville så behövde vi göra varje ställe på 24h=en natt på varje ställe. Inga problem tänkte vi, det är ju bara två ställen så det fixar vi lätt. 



Vi satt så full packade på den där lilla moppen att moppekillen fick köra runt på en gropiga djungelvägen med min jätteväska på axeln. Detta tyckte jag var coolast! Vilken grotta alltså! ..minns ni att jag sa att jag skulle återkomma när jag hittat en grotta som jag skulle vilja flytta in i? Denna har stor chans att vinna den tävlingen, även fast vi aldrig fick se insidan. 







Sen såg vi ljuset i tunneln och vi kom fram på den absolut mysigaste stranden jag någonsin varit på! Älskade det! Önskar så att jag hade varit en av de där piraterna för länge sedan som hittade stranden... 










Och som vanligt är jag så ledsen att ingen bild gör verkligheten rättvisa.. Men aaaah! Jag hade velat stanna där typ för alltid. 
Vi överlevde natten och checkade ut, åt frukost och fick sedan skjuts till andra sidan ön där vi väntade på båten till koh Lipe. Men mer om det sen... (Det är en moppe vi åker. Men Frida fick lov att sitta på någon slags hylla längst fram lol)

Efter phi phi var nästa stopp koh lanta för att Frida skulle få vila ordentligt och bli frisk. Annars hade vi inte stannat så länge som vi gjorde eller ens stannat där överhuvudtaget för med handen på hjärtat var det inte ens jättespännande ö. Det kan ju iof ha att göra med att Frida låg sjuk, men jag kollade ändå upp saker som jag skulle kunna göra och det fanns inte så mycket tyckte jag. Tur att stranden var nära. Men när Frida var som sjukast (dagen då vi kom) fick jag fixa ihop en sol säng av saker som fanns i rummet: det var alltså två stolar och fotändan av sängen som fick bli min obekväma solstol den eftermiddagen. Funkar i krig.



Vi vet inte vem "mr.Wee" påriktigt är men vi kallade killen till höger det för han är våran mr.wee och han var glad hela tiden och sa "every day happy day" och ställde blommor på vårt bord när vi kom (vi satt alltid vid samma bord lol) Alltså det var ett café/bar/restaurang som även sålde lite kläder. Vi fnissade och undrade om någon kommer in och beställer "ett par byxor och en kaffe tack"? 

Efter lugna tysta koh yao noi var vi båda mer än redo för Phi Phi och lite mer liv och rörelse.

(Det var tänkt att man skulle se hur svettiga vi var men det syns inte) Ser ni? Ett litet träd som växer på en avkapad Palm. Wow. Det var ju fint och så.. Eller nja, jg vet faktiskt inte om jag tyckte det var fint. Alltså utsikter är ju alltid mer eller mindre fina men här var det så tydligt hur vackert det hade varit ifall husen inte var här. Det blev som tydligt att "människor förstör naturen" eller vad man ska säga. Liksom massa fula hus ihoptryckta på en annars JÄTTEvacker plats som nu såg helt förstörd ut... Men ska inte klaga allt för mycket nu. 
Vi skrattade även lite åt hur de hade stavat "phi phi" på en av skyltarna "pee pee" hihihihi Hemskt... 

Coolt! 
De hade förresten väldigt söta fruktmöbler på viewpoint nr 2 hihi. Meloner och apelsin stolar. 










Allrså de är så söta! Vill absolut ha en egen!Hahaha alltså kolla in apan? Ser verkligen ut som om han fick vääääärldens chock när han såg hur han såg ut! Vi har skrattat flera gånger åt denna kan jag lova. 
Ser ni? Precis mitt i bilden. Hmm... Måste nog zooma lite.. Sådär ja! Nu måste ni väl ändå se? Eller ska jag zooma ännu mer? Så! Missar ni den nu så.. Hate to break it för er men då är ni nog blinda. Fick fuska lite.. För bilden var så mörk. Tur att att det gick bra att ljusa upp maneten lite så att ni kan få se. 



Det roliga är att vattnet ser så sjukt grönt ut men i verkligheten var det verkligen blått. Skumt. 
Ska nog också flytta till en grotta... Måste bara hitta en lämplig! Återkommer.. 




Ja, ni ser ju... Men absolut en fin strand! Jag önskar bara att det var år 2000 eller något sånt så att alla turister inte visste om det ännu hehe. 

Efter krabi/Ao Nang så bröt vi turist turen och åkte istället till en ö dit turismen inte riktigt har nått ännu. Ön Koh Yao Noi. Och vilket ställe! 
På dessa bilder ser det större ut än vad det faktiskt var. Just sayin'. Efter ett tag åkte båten ut, men då kommer en bil körade ut på piren och en man hoppat ut och viftar med armarna och båten kommer tillbaka. Anledning? En annan man med en stor kartong full med ägg skulle tydligen med. Haha. Gissar att vi hamnade på "den lokala frakt båten" typ eller nåt. Så nu när äggen och mannen var på kunde vi åka iväg påriktigt.

Försökte ta kort på national parken som vi åkte förbi, men det gick så snabbt att jag mest var rädd att tappa mobilen så jag lät bli. 

Vi fick klättra i land (med hjälp av vänliga thailändare) och tillskillnad från alla andra ställen där taxichaufförer slänger sig över en så fick vi här stå och kolla oss omkring en stund innan en man sedan kommer fram och artigt och vänligt frågar om vi behöver en taxi någonstans. Vi svarar ja och blir tagna till våra bungalows. 
Ovan är utsikten från vår bungalow. 10/10.


Nästan helt ensamma och helt fantastiskt vackert. Vi satte oss och åt varsin kaka på stranden och fick då se ett stort regnmoln komma emot oss! Vi beslöt att det var smart att börja röra på oss - bra tänkt! För vi knappt hade vi hunnit ut på den asfalterade vägen förrän det började regna. Först lite försiktigt, sedan ÖSregn! Så mycket att jag knappt såg vägen och då bestämde vi att det är en dålig ide att köra om man inte ser och parkerade under närmsta tak, som visade sig vara någons hem. Men en gammal dam nickade med ett leende och gav oss en gest att sitta ner, vi löd och satt sedan och log för damen kunde lika mycket engelska som vi kan thailändska. (Visste ej om jag fick ta kort på deras ansikten så smygtog ett bakifrån istället) 

Men efter ett tag (har faktiskt ingen aning om hur länge) så lugnade det ner sig och vi beslöt att ge det ett försök. Så efter ett sorgligt farväl av barnen i form av en vinkning så brummade vi iväg.Sen körde vi vidare och tog oss hem. 
Vi stannade även och åt en god middag och avslutade med den godaste glassefterrätten någonsin! Så god att vi gick dit dagen efter enbart för att få äta den! Värd varenda bah! (160baht) 

(Glassbilden är från dagen efter därav Fridas klädbyte och ljudskillnaden ifall någon skulle undra) 







Vi såg även fler bananträd
Och det är så fint för allt är så avslappnat och inte alls turistigt som överallt annars och var man än tittar så ser man att det är folk som bor och man ser som "hur" de bor. 
Andra har jättemysiga gungställningar på gården  
Så fint och äkta. Ser ni? En liten ljusgrå sak? 
Helt fantastiskt!