Som ni vet, eller ja som jag har sagt, så har jag haft väldigt mycket olika saker på hjärnan och hjärtat. Jag har varit mer förvirrad och osäker än jag någonsin varit tror jag, och det har handlat om framtiden alltihop. Vad jag vill göra i framtiden, vilka mål jag har, vad jag vill åstakomma, i vilken ordning jag ska göra saker osv.

Jag har varit ledsen för att jag låtit ett år i London med massa möjligjheter gå till spillo - men jag ska inte ångra något, utan jag har ju gjort massa bra saker också och det vet jag! Men jag var ändå rätt ledsen, arg och irriterad där ett tag. Men det ger som sagt ingenting att vara ledsen och ångra något som redan är försent att ändra på. 

Så efter att ha lättat mitt hjärta en aning tog jag tag i mitt liv och accepterade läget och tog mig en liten funderare. 'Hur ska jag ta vara på ett år i Skellefteå och göra det till ett så bra och "framtidsbyggande" år som möjligt?'. Jag vet inte riktigt vad som hände men på bara någon sekund kom svaret på alla mina frågor blixtsnabbt in i mitt huvud och det som jag tidigare grubblat över hamnade på sidan om och nu idag så har jag för första gången påriktigt insett hur jag vill göra, vad jag ska göra och, här kommer det bästa - Det är faktiskt möjligt!

Jag har nämligen ofta en tendens att drömma lite för mycket och inte se på vad som faktsikt är möjligt. Jag har lätt för att tro att saker ska gå snabbt och precis som jag vill, vilket är konstigt eftersom det i princip aldrig har gjort det, haha! Så att nu, för en gångs skull, faktiskt ha en rimlig plan framför mig är en sådan enorm lättnad att jag kan inte riktigt ens förklara. Men jag ville få dela med mig av detta för just nu ligger jag bara och ler, det spelar ingen roll att jag i princip har slängt närmare 700 kronor i floden för jag är så himla till freds just nu. Och jag hoppas, tror och ber att inget ska förstöra detta. 

Har ni någonsin känt en sådan känsla någon gång? Jag skulle kunna likna den lite vid känslan man kan få när man har pluggat stenhårt för ett stort prov och sen är man klar och behöver inte plugga mer till det och man kan liksom slappna av. Lite samma sak. Fast istället för att plugga har jag tänkt, tänkt, tänkt, funderat, tänkt, funderat och tänkt igen och nu kan jag bara slappna av. 

Och om ca tre veckor åker jag hem, det känns sorgligt men det ska vi skönt också. Sen verkar det dessutom som att de har hittat en bra ersättare efter mig så jag vet att någon kommer ta väl hand om min Engelska familj och det är också himla skönt att veta!

Sen lyssnar jag på Astrind Lindgren sånger (har lyssnat klart på Disney för stunden) och blir varm i hjärtat av alla barnminnen. Solen lyser, på lördag är det födelsedags firande och även fast inte alla min vänner kommer kunna komma känns det ändå så bra. Allting känns bra och allting kommer ordna sig. Allting kommer att bli bra♥