Har så fruktansvärt ont i benen så jag undrar ifall jag kommer kunna gå imorgon ens... förhoppningsvis lyckas jag, annars har vi ett problem. Ikväll har jag iallafall dansat in mitt 18de år i livet (därav bensmärtan) även fast jag inte riktigt köper att jag är 18 ännu, jag vill sova och sedan vakna för att jag ska känna att det är min födelsedag. Så det är vad jag ska göra nu, sova och vakna till min familjs ljuva morgontoner "ja må hon leeeeva..." Men först måste jag genomföra min årliga tradition. Jag har nämligen så länge jag kan minnas lyssnat på Pippi, Karlsson på taket och Barnen i bullerbyns födelsedagar kvällen innan min födelsedag så det är som ett måste. Hehe, och jag ska fylla 18...? 

et var en gång för länge länge sedan (okej, egentligen bara nåt år sedan men det skulle förstöra magin) en flicka som hade en långt och vackert hår. Håret hade alltid varit starkt och hållbart så länge hon kunde minnas och det hade aldrig ställt till med några problem. Flickan brydde sig aldrig ens om att skydda håret när hon använde plattänger eller dyligt, men ändå var håret alltid lika starkt, långt och helt. 

Men efter att ha färgat håret lite grand kände flickan att kanske var det ändå dags att börja tänka lite mer på hur hon behandlade sitt hår. Så hon beslöt sig för att bli skonsammare mot håret, skydda det med värmeskydd vara med omsorgsfull när hon tvättade och borstade håret och beslöt även att då och då belöna håret med hårinpackningar då och då. 

Men vad hon inte hade räknat med var att detta skulle få motsatt effekt. I samma stund som flickan började skydda håret började håret att klyvas i tredubblad takt, torka ihop snabbare än ljuset själv och bli till en enda stor risbuske. 

Flickan försökte på alla sätt. Hon ökade sin generösitet, hon bad till gudarna om hjälp för hur hon skulle få tillbaka sitt en gång så vackra hår. Hon klippte sig, men utan resultat. Hon läste om andra som varit med om samma problem, men utan lösning. "Det måste vara en hemsk förbannelse som någon kastat över mitt hår" tänkte flickan en sen natt när hon låg och grubblade som mest. I samma stund som hon tänkte ordet förbannelse hördes en åskknall utan för fönstret och regnet öste ner. I ren förtvivlan sprang flickan ut. Hon sprang och sprang och tårarna föll, vem skulle vilja göra något så fruktansvärt? Hon föll på knä, sträckte armarna mot luften och skrek av ilska, sorg och smärta och föll sedan ihop. 

När hon vaknade fattade hon ett beslut, ett beslut som skulle få varenda del i hennes kropp att darra av skräck. Frisören. Hon belutade att gå till frisören, men inte för att klippa topparna som hon en gång i tiden gjorde med lycka i hjärtat, nej denna gång handlar det om mer än bara små toppar. Denna gång skulle det handla om stora frissiga hårtoffsar. Tillräckligt med hår för att mätta alla barn i afrika (om de skulle äta hår) Tillräckligt med hår för att bli kvitt förbannelsen, för evigt. 

Hehe, såg att jag skrivit tränar istället för spelar i förra inlägget. Hehe, hoppsan, det ändrade jag med detsamma.

Tjaa, sitter i Jesper kök och känner mig aningens felplacerad, det är nämligen lite svårt att ta del av lanet då jag inte kan spelet som spelas, hehe. Men jag misströstar inte, jag är glad att jag är välkommen och inte utsparkad och det är trots allt lite kul att kolla (och lyssna med för den delen) på dem när de spelar. 

Det går lite segt för bloggen men tro mig, om ni levde mitt liv skulle ni förstå mig. Jag tentar av en del kurser och fick i förrgår lov att ställa upp som inhoppare i treornas slutproduktion pga sjukdom. Okej, det lät inte som så mycket men tro mig det är det! Så bloggen hamnar som sagt lite på sidan av, men i juni blir det andra bullar, då startar jag om på nytt och hoppas att ni ska vilja följa mig mer än någonsin. Om allt går som planerat vill säga... 

Ikväll har jag gått så det räcker för ett helt år, dansat för lite och gått ännu lite mer. En motions rik kväll som även var en bra kväll. Avslutade med att trycka i mig en pizzabit som satt som den skulle i magen så nu är jag redo att göra natt.

Har äntligen varit duktig och lyckats ta mig till gymmet för att träna lite. Skönt! Mindre skönt dock när jag kommer hem och inser att min plånbok är borta. Putsveck helt enkelt och jag kan verkligen inte komma på vars den kan vara. Den var hemma igår för då tog jag ut kortet ur den och for med enbart kortet på stan alltså måste den vara hem någonstans, men vars...? Har ingen aning. Börjar svagt misstänka att mannen som besökte våran hem imorse för att kolla ventilationen (eller vad det nu var) tog den med sig...den jäveln..

Ovanstående rad har jag utav bästa förmåga stått och sjungit medans jag borstade mina tänder. Tur att jag är tjej och kan göra två saker samtidigt. Hade inte tänkt att blogga ikväll men så loggade jag in och såg att statistiken beslutat att ta sig en tur till månen eller nånting liknade och genast kände jag att det var en självklarhet att jag skulle pressa fram ett kvälls inlägg, även fast jag är lite rimrostigt såhär i omstarten.

Godmorgon, som ni säkert har märkt har det stått lite stilla här (Nähä?!) I ungeför en månad har jag hållt mig borta, tappade helt enkelt sugen, inspirationen samt att jag hade så mycket annat att göra. Sen vaknade jag imorse och kände att nog vore det lite kul att blogga ändå. Hade tänkt försöka mig på att göra en ny design bara för att starta om liksom. Men inte nu isåfall.