Hejdå Nya Zeeland!
Goddag och godmorgon!
Som sagt så fick jag (vi) krama om Elin och Adam i christchurch och spendera några dagar med dem vilket var hemskt trevligt och mysigt!
Igår, som var sista dagen passade vi på oss besöka Weta Cave och oboy vilket ställe! Och jag är så så såååååå ledsen att vi inte kom dit tidigare så att vi hann gå rundturen och se ännu mer än det lilla (men ack så grymma) som är gratis att kolla på. Nej, åh, hade så gärna velat gå, men 10min innan stängning är lite sent... Men var hemskt lycklig och glad att vi åkte och fick se det vi faktiskt såg!
Dessa charmiga herrar hängde utan för
Och alltså de är så sjukt kolossalt fanatiskt väl gjorda att det faktiskt är läskigt att stå och kolla in i ögonen! Hade de gjort något så att ögat hade rört på sig hade jag skrikit, skitit ner mig, skrikit lite mer och samtidigt sprungit för mitt liv tillbaka till Sverige! ..nästan. Men iallafall flera flera gator bort för att hamna i säkerhet haha. 
Frida fick upp ögonen för en av dem
Jag testade hur det skulle kännas att nästan bli trampad på.
Där träffade vi bland annat dessa två. Sen glömde jag att ta fler kort men det var inte så mycket att ta kort på egentligen för grejen är ju att KOLLA på svärden, rustningarna, modellerna Etc och se alla små detaljer och grejer som de har gjort. Helt sjukt så grymma! Aaaaah. What a place.
Och här under sitter jag i skrivande stund och funderar på att köpa mig frukost för min mage kurrar rätt ordentligt och min fundering är om jag ska äta subway eller på en av dessa "köpa-mackor-juice-kaffe-och-fika-på-flygplats"-ställena. Hmm... Svåra frågor. Ska kolla priserna och avgöra. Toppen.
Här sitter vi nu på flygplatsen och väntar på att flyga tillbaka till Australien och solen.... Trodde vi. Men i brisbane (dit vi ska nu) är der cykloner och regn och sånna trevligheter så vi får räkna med konstant regn i en vecka verkar det som.. Nåja. Har ju aldrig sett/upplevt en cyklon innan så det kan ju vara lite spännande? Haha nä. Men what to Do.
Iallafall, vår tid i nya Zeeland är över för denna gång och det känns lite tråkigt att lämna detta underbara land... Tur att det är fullt möjligt att komma tillbaka om man vill!
Som sagt så fick jag (vi) krama om Elin och Adam i christchurch och spendera några dagar med dem vilket var hemskt trevligt och mysigt!
Sen var det dags att ta avsked av allt och alla; sydön, Arvid, Elin, Adam, vår Allan och ja, allt för sen åkte jag och Frida upp till Wellington igen. Där hade vi glädjen och turen att få träffa Elin och Moa under deras enda kväll i Wellington som dessutom råkade vara elins födelsedag. Så det var en kärt återseende som bjöd på mycket roliga samtal.
Sen har vi fått rocka Wellinton ensamma. Eller nja, vi försöker jobba på det hör med att mingla och vi lyckades ragga till oss en engelsman som var där ensam för att se cricket. Så honom hängde vi med en dag, gick upp på Mt. Victoria och sånt. Det roliga var att på vägen där så råkade vi gå förbi en cricket plan där det engelska landslaget just då tränande. Kul.
Igår, som var sista dagen passade vi på oss besöka Weta Cave och oboy vilket ställe! Och jag är så så såååååå ledsen att vi inte kom dit tidigare så att vi hann gå rundturen och se ännu mer än det lilla (men ack så grymma) som är gratis att kolla på. Nej, åh, hade så gärna velat gå, men 10min innan stängning är lite sent... Men var hemskt lycklig och glad att vi åkte och fick se det vi faktiskt såg!
Dessa charmiga herrar hängde utan för
Men som tur var så förblev de stillastående så vi kunde ta fler bilder:
Frida fick upp ögonen för en av dem
Svar: det var asläskigt för alltså de där ögonen.... Haha
Sen gick vi in och min haka släpade efter mig för alltså, WOW VAD DE ÄR SKICKLIGA!!!!!! helt helt heeeeelt sinnes!
Där träffade vi bland annat dessa två. Sen glömde jag att ta fler kort men det var inte så mycket att ta kort på egentligen för grejen är ju att KOLLA på svärden, rustningarna, modellerna Etc och se alla små detaljer och grejer som de har gjort. Helt sjukt så grymma! Aaaaah. What a place.
Så det var det. Nu är vi alltså på Wellingtons flygplats som är väldigt mysig tycker jag. Hemskt trevlig flygplats, precis som nya Zeeland. Här finns ännu ett av Wetas mästerverk, uppe i taket hänger en gigantisk Gollum.
Alltså det är ju helt sinnes vad de kan göra!
Så vi har suttit/hängt/sovit under Gollums bröstvårtor, det är det inte alla som har minsann. Haha
Och här under sitter jag i skrivande stund och funderar på att köpa mig frukost för min mage kurrar rätt ordentligt och min fundering är om jag ska äta subway eller på en av dessa "köpa-mackor-juice-kaffe-och-fika-på-flygplats"-ställena. Hmm... Svåra frågor. Ska kolla priserna och avgöra. Toppen.
Men, för att avsluta inlägget så vill jag ännu en gång berätta att Nya Zeeland är ett fantastiskt land som faktiskt innehåller det absolut mesta! Eller ja, jag kan i skrivande stund faktiskt inte komma på något som inte finns här. Absolut ett av det vackrast länder jag besökt hittills, om inte DET vackraste.
Rekommenderas STARKT att resa hit någongång i sitt liv! Så tack för denna tid nya Zeeland!
Nya Zeeland: sista biten
Vår tid i Nya Zeeland tillsammans börjar lida mot sitt slut och snart är jag och Frida ensamma och tillbaka i Australien. Men inte än! För än finns det tid kvar och lite saker att berätta..
Har inte mycket mer att säga än att det var väldigt väldigt häftigt! ..och fint såklart (som typ allt)
...ett hål rakt ner i marken!! Woooooow
Dock var det bara trappor men rätt coolt ändå tyckte jag. (Och trångt) 
Sen var vi på stranden som var liten men mysig. Vi satte oss på stenarna och bara njöt. ...eller, jag njöt iallafall, om de andra gjorde det eller inte kan jag inte uttala mig om, men de såg ut att njuta iallafall.
Sen ristade jag in mina initialer. Hårt och djupt så nu hoppas jag att det sitter där! 
Ser ni också ett ansikte?
Kolla så fin han var! (Och är fortfarande för vi har inte pyntat av honom)
En sten åt upp mig....
...och en klättrade vi upp på.
Dock utan alla hus och sånt, men berget är det samma så det var väldigt coolt. Mt.sunday heter det påriktigt. Här tappades även vår bilnyckel i floden!!!!!!!! Tur att den inte var djup (dock väldigt väääääldigt ström) så det gick att gå ut och plocka upp den, men en stunds panik drabbades vi av. 
Uppe på Klippan var utsikten, inte helt förvånande, fantastiskt makalöst fin.
Ja alltså ni ser ju själva. Otrooooooligt coolt ställe! Wow wow wow.
Dunedin var vi som sagt i och där besökte vi den fantastiska stranden vid namn tunnelbeach:
Har inte mycket mer att säga än att det var väldigt väldigt häftigt! ..och fint såklart (som typ allt)
Dessa vyer var det första vi blev presenterade för, sen blev det lite spännande när vi såg vägen vi skulle ta för att komma ner på själva stranden...
...ett hål rakt ner i marken!! Woooooow
Sen var vi på stranden som var liten men mysig. Vi satte oss på stenarna och bara njöt. ...eller, jag njöt iallafall, om de andra gjorde det eller inte kan jag inte uttala mig om, men de såg ut att njuta iallafall.
Sen blev det alla hjärtans dag och vi pyntade Allan så han blev finare än någonsin och så åkte vi runt och spred kärlek till alla vi mötte. Fint tycker jag.
Kolla så fin han var! (Och är fortfarande för vi har inte pyntat av honom)
Vi gjorde ett stopp och kollade in drakäggsstenarna. Moeraki boulders tror jag att de hette egentligen. Och detta är alltså pretty much helt runda stenar! Wow
En sten åt upp mig....
Sen rullade vi vidare, sov en stund och sen besökte vi....Edoras!
Efter denna snabba vistelse så åkte vi vidare mot Castle Hill, och detta ställe kan jag lova att jag hade utan problem kunnat spendera en hel dag på. Tänk er typ som en stenskog med stora fina stenar ööööverallt där man bara kan springa runt och klättra där man vågar och ja, bara ha fantastiskt kul och det finns sååååå mycket att se!! Vi såg knappt en tredje del skulle jag säga. Åh vilket ställe!
Ja alltså ni ser ju själva. Otrooooooligt coolt ställe! Wow wow wow.
Sen hände något som jag sett framemot väldigt länge. En händelse som inte finns på bild men som gjorde mig glad ända in i själen. Igår kväll så fick jag krama om Elin och Adam och för första gången på snart tre månader se bekanta ansikten från mitt hem. Vilken fantastiskt härlig känsla det var. ...och väldigt märklig. Så ikväll är en middag givetvis planerad.
Just nu sitter vi och har, under de senaste timmarna suttit och desperat försökt planera vår sista tid här. Boende i Wellington var lite svårt, men fixat (det blir dock första gången på tre månader som jag och Frida inte kommer sova i samma rum ens...känns lite jobbigt och tråkigt) och buss och färja ska fixat inom den närmaste framtiden. Möjligen lunch först, det får vi se. Det var allt för nu iallafall, hare!
Nya Zeeland: så långt hemifrån det kan bli
Sista slutspurten innan vi är framme i nutid. Den senaste tiden har vi faktiskt inte gjort så mycket utan mest bara sett till att komma framåt och det finns inte sååå mycket att se längs den sydligaste kusten. Men lite finns ju, å he hadd ja tänkt å visa nu..
Med andra ord så långt hemifrån jag förmodligen någonsin kommer att vara om jag inte åker till Antarktis, månen eller köper mig en båt och tar en sväng förbi utanför nya Zeelands sydkust. 
Glad att vi åkte hit iallafall, hade känts väldigt synd att missa!
.... Nä, självklart är fallet inte så (men det hade varit otroligt coolt!) 
Tyvärr kunde man inte gå närmare för det var en fårhage ivägen men ni Ser ju, nästan helt bakåtlutande!
Wow!!!
Så först gick vi en mysig och lagom lång promenad genom skogen där vi även hittade ett träd som såg lite ut som en gubbe som höll i en pinne:
Ser ni? Både mun, nästa, armar/händer och en hatt. Hihi jättekul tyckte jag, hoppas ni ser det också.
Okej, syns väldigt dåligt men det är helt enkelt en liten tunnel genom marken där. Inte alls lång eller så men även den pretty much rakt upp. Woooooow.
Alltså, VAD jag gillar vattenfall! Wow wow wow.
Kaka point och nugget point. På samma skylt! Rätt fantastiskt, lite sjukt och väldigt kul!
Enda anledningen att vi åkte längs sydkusten var ju självklart för att slutligen nå fram till nya Zeelands sydligaste punkt:
Så nja, förmodligen så kommer jag aldrig vara längre bort än så, och det är både en väldigt cool och spännande och lite lite jobbig tanke.
En Annan sak som är kul är att jag har fått mycket bättre lungkapacitet och har blivit helt grym på att blåsa hårt, se själva:
Nej det är bara så att de starka vindarna här nere helt enkelt gör så att träden växer snett. Asballt ju!
Vi har visserligen sett liknande träd lite överallt där det blåser starkt längs kusten men detta var nog extremast tror jag. Wow.
Sen började vi vår färd upp mot Dunedin och stannade lite spontant vid ännu ett vattenfall som kan vara ett av de finaste jag sett någonsin!
Så först gick vi en mysig och lagom lång promenad genom skogen där vi även hittade ett träd som såg lite ut som en gubbe som höll i en pinne:
Sen som sagt så kom vi fram till det fantastiska vattenfallet. 
Och det bara fortsatte neråt. Vi däremot fortsatte uppåt, mot toppen. Detta är en av de lerigaste, halkigaste och kanske läskigaste klättringar jag har gjort (men det syntes att folk hade gjort det innan så självklart kunde/skulle vi också!)
Så rakt upp klättrade vi, bland rötter och lera och även igen (typ coolaste någonsin!) en stentunnel!!!:
Sen var vi framme på toppen....
......där jag visst inte tog någon bild???? Seriöst, va?!?! Vad snopet! Var helt säker... Aja, det var väl för läskigt att sticka ut mobilen. Gick verkligen rakt ner! Arvid tog iallafall bilder så om jag ber snällt så kanske jag kan visa vid ett senare tillfälle. Aja.
Sen klättrade vi ner och gjorde oss redo för revansch; bada igen men denna gång med laddad gopro!!! Woho!!
Tyvärr var vi lika oförberedda som sist så det blev underkläder och FY TUSAN så fruktansvärt kallt det var!!!! Sist var ser skönt, nu var det bara kallt... Men väldigt fint och vi var taggade så det var bara hopp i och några simtag så stod vi ännu en gång under fallande vatten. Men denna gång mitt i skogen..
Alltså, VAD jag gillar vattenfall! Wow wow wow.
Sen blev det kallt så vi simmade tillbaka och insåg att vi inte hade några handdukar.... Så vi fick traska tillbaka i bara underkläder, lika glada för det och ännu gladare för att vi inte mötte någon.
Innan jag avslutar måste jag bara få visa den fantastiskt roliga vägskylt som vi såg igår, men innan jag visar måste jag först berätta detta: jag gillar kakor och Frida gillar nuggets. Och här kommer skylten:
Tack och bock för denna gång, nu ska vi ta vara på dagen!
Nya Zeeland: Queenstown och Milford Sound
Hej alla! Nu har jag (nästan) kommit över det olyckliga som hände senast och jag är beredd att göra ett nytt försök.
Den var både gigantisk och så välsmakande att... Nä, alltså jag blir tom på ord. En sak till ska jag bara säga, och det är att om ni någonsin har vägarna förbi Queenstown så gör då er själva en tjänst och köp en (eller flera) av dessa fantastiska hamburgare! FERGER BURGER (glöm inte!)
Absolut inte fullt eller någonting men väldigt väldigt långt ifrån vad jag förväntat mig. Kanske för att det inte regnade? Kanske för att vi var där försent = missade alla kajakturer? Kanske för att vi missade någon information och helt enkelt missade upplevelsen? Jag vet inte, men tyvärr var detta det största besvikelsen under hela resan för min del...
Så himla enkelt men så väldigt fantastiskt fint!
Efter wanaka så anlände vi till Queenstown - extremsporternas huvudstad. Eller, det skulle jag nästan vilja kalla det eftersom det är det jag hört innan besöket och även det jag själv uppfattat efter att själv har varit där. Därför känns det en aning trist att jag inte gjorde någon av dessa extremsporter.... För vi hade ju redan hoppat fallskärm och bungy jump (som jag mot min stora förvåning faktiskt var taggad på?!?!?!!!!?) var löjligt dyrt (tyckte jag) med tanke på vad det innehåller. Så tyvärr fick min budget mig att avstå.... Dock till min mammas glädje och lättnad.
Utöver alla extremsporter så var Queenstown en väldigt trevlig och mysig stad tyckte vi alla. Tyvärr har jag inga bilder (städer tycker jag inte är jättekul att fota..) men jag tog kort på den mysiga lilla parken där vi stod parkerade under vår vistelse.
Det var även väldigt vackert längsmed sjön. Både i solljus och icke solljus..
Innan vi lämnade Queenstown kände vi oss tvugna att testa en sak... FERGER BURGER!!
Alltså, denna hamburgare är den absolut, i särklass, överlägset godaste hamburge jag har ätit i heeeeeela mitt liv! Och jag ska erkänna att det faktiskt gör mig hemskt ledsen att veta att jag förmodligen aldrig kommer äta den någon fler gång.
Så, trots bristen på extremsporter från vår sida var vi ändå allihopa nöjda med vårt besök och körde vidare mot nästa stopp: Milford Sound.
Jag var otroligt taggad då detta var en av de platser som jag sett mest fram emot att besöka, därför blev jag hemskt besviken när det inte ens i närheten var så fint och magiskt som jag hade förväntat mig...
...TUR att vi ser så mycket annat fint att det inte egentligen gör så mycket. Lite synd bara men det finns verkligen så mycket fint överallt så jag ska inte klaga. Titta här bara vad vi såg på vägen tillbaka:
Sen åkte vi neråt landet och........fortsättning följer...
Nya Zeeland: Queenstown och Milford Sound (luring)
Ska börja med att skriva: FÖRBANNAT! För usch så arg jag är! Jag hade skrivit ett långt och bra inlägg med bilder och allt och jag just till att publicera när appen bara stängs ner... Poff så var allt mitt arbete borta. Fy.
Vi älskar den! Billig och bra. Alla rätt för oss.
Nä, vet ni, jag får skriva om Queenstown och milford sound någon annan gång för nu är jag så irriterad så det går inte. Vi har iallafall handlat på vår favorit affär:
Hejdå, hörs när jag har släppt mina agritioner mot blogg.se appen...
Nya Zeeland: Vägar och Wanaka
Tjena mors igen!
I nya Zeeland har jag för första gången fått bevittna kor som springer och jag kan meddela för er som aldrig sett detta att det ser hemskt roligt ut!
När vädret är bättre så är vattnet ännu klarare, men det var otroligt fint ändå som ni kan se.
Vi gjorde även, som så många andra, ett stentorn... 
...jag och Frida dekorerade även vårat torn på toppen med en liten växt så jah tycker att vårat var överlägset snyggast!
Fin strand, men väldigt kallt och blåsigt väder...
Det står pretty much bara där mitt i sjön. Ja, så det var det.
Alltså ser ni!! Att det finns sånna platser på jorden för oss att besöka och se med egna ögon! För inte helt förvånande så är det givetvis otroligt mycket mer fantastiskt i verkligheten än vad bilder någonsin kan förklara! 
Självklart spexade vi lite framför kameran ihopp om bra och fina bilder. Sen satte vi oss på kanten och åt morötter och riskakor och njöt av utsikten lite mer innan vi började den långa vandringen ner igen.
Wow!
Hann inte skriva något fler inlägg så jag tänkte försöka hinna något fler nu innan jag somnar.
Vi ligger nerbäddade i vår campervan som alltid och jag är helt förundrad över att vi har sovit tre personer bredvid varandra i en säng som är ca 160cm bred i ungefär tre veckors tid. Rätt imponerande. Och kallt har vi haft det ibland, och varmt också för den delen! Igår hade vi nästan nollgradigt!!
Men vi överlever och har det faktiskt väldigt trevligt. Ska ta lite bilder på vårat hem så ni får se vad vi bor i och åker runt med. 
Så här ser det iallafall ut just nu, rätt mysigt ändå. Och Frida ville särskilt mycket visa upp sitt ben så kolla noga in det nu innan ni läser vidare. Iallafall, efter våra fantastiska fallskärmshopp så åkte vi i rask takt söder ut men tvingades stanna en stund pga några lot som bestämt sig för att söka lyckan utanför hagen...
I nya Zeeland har jag för första gången fått bevittna kor som springer och jag kan meddela för er som aldrig sett detta att det ser hemskt roligt ut!
Lite stopp på vägen måste man såklart göra, ett av de bättre (trots löjligt dåligt väder) var Blue Pools:
När vädret är bättre så är vattnet ännu klarare, men det var otroligt fint ändå som ni kan se.
Ett annat fint stopp var en liten strand som jag inte vet namnet på eftersom vi bara stannade där för att gå på toaletten.
Fin strand, men väldigt kallt och blåsigt väder...
Sedan kom vi fram till staden Wanaka som vi alla faktiskt tyckte väldigt mycket om! Otroligt mysigt och fin liten stad bredvid sjön. I den sjön finns ett känt träd som vi kollade på, mest för att det var känt, för sådär supercoolt var det inte egentligen haha,
Det står pretty much bara där mitt i sjön. Ja, så det var det.
Men sen gjorde vi en fantastisk vandring (ok, själva vandringen var mest pain in The ass, påriktigt in The ass för jag hade ont i rumpan hela vägen upp samt träningsverk i två dagar efter!) upp till Roys peak. I närmare tre timmar vandrande vi uppför berget, och ojoj så värt det var i slutändan! Inte minst för den fantastiska utsikten men också för att jag faktiskt fick springa på de smala bergstopparna som man ser från marken och som jag sedan första gången jag såg sånna smala bergstoppar har velat springa på. Aja, beskåda det vackra vi fick se:
Självklart spexade vi lite framför kameran ihopp om bra och fina bilder. Sen satte vi oss på kanten och åt morötter och riskakor och njöt av utsikten lite mer innan vi började den långa vandringen ner igen.
Nya Zeeland: skydive
Dags att skriva ifatt alla missade dagar igen. Det första som jag vill berätta för er är det som jag och Frida gjorde vår sista dag i Abel Tasman....VI HOPPADE FALLSKÄRM!!!
Väl på planet var det rätt lugnt. Kameramannen ville ha min uppmärksamhet lite varje sekund och utsikten är ju faktiskt väldigt fin att kolla på:
Och bara det faktum att vi sitter 10pers ihopträngda i ett litet litet plan är också rätt kul att tänka och kolla på.
Passade på att visa upp mitt meddelande på armarna också.
...lutar huvudet bakom som jag blivit tillsagd, blundar, fokuserar på att andas och tänker "oh My god, ska jag verkligen göra detta?!..." Jag känner hur han börjar gunga framåt....och bakåt... "Fan jag måste kolla! Jag kan inte blunda när det händer! Jag ska inte missa något!" ....och framåt och hopp!
Sedan faller vi. I 200km/h tror jag bestämt att de förklarade för oss. Och vet ni vad? Så fort vi hade hoppat så var jag inte det minsta lilla rädd utan bara njöt till tusen!
Det var faktiskt väldigt kul att ha en kameraman att kolla på också och försöka spexa lite (så bra det går när kinder och händer fladdrar åt alla håll) för att få kul bilder.
Men självklart var utsikten helt otrolig att kolla på också!
Sen, efter typ 45-50 sekunder fälldes fallskärmen ut och det var som att någon drog i bromsen, kameramannen försvann snabbt som tusan och allt blev tyst och nu kunde vi både prata med varann och verkligen kolla in utsikten ordentligt! 
Och samma sak här, jag var inte rädd en endaste sekund! Inte ens för höjden eller någonting utan jag bara stornjöt av att sväva runt och kolla på allt. 
Sen landade vi, helt levande och alla kroppsdelar på plats. 
Och jag tackade för det bästa jag gjort i mitt liv!
Aldrig i mitt liv hade jag seriöst trott att jag faktiskt skulle våga göra det. För lite småtaggad har jag ändå varit ett tag, sen träffade jag Frida som var astaggad och ja, hokus pokus och simsalabim så hade jag råkat boka in oss båda. Så med hjärtat i halsgropen åkte vi till flygplatsen och fick fylla i formulär som pretty much sa "jag godkänner att jag kan dö ifall minsta lilla går fel och vill hoppa iallafall"
Ni kan gissa hur många grader nervösare när jag läste ordet "death"... Men jag skrev under och sedan var allt påriktigt.
Vi blev uppdelade i två grupper (jag och Frida var tack och lov i samma!) och blev presenterade för våra hoppare (vet ej vad de kallas?? Hehe..) och jag för min kameraman. Så, när vi hade snackat med dem och fått på våra dräkter så var det raka vägen mot flygplanet.... Ojojoj vad min mage burrade av nervositet här (positiv nervositet). Då lägger min hoppare handen på min axel och säger bakom ett lite retsamt leende "no need to hurry, we're gonna enter The plan last.....but we're going to leave it first" *retasammare leende* och mitt hjärta började slå kanske två extra slag i sekunden ungefär. "Herregud, jag ska hoppa först!!!!"....
Sen tillslut nådde vi vår höjd, ca 4,5km och dörren bredvid mig öppnades och där, i samma sekund som dörren öppnades återkom paniken som faktiskt lyckats vara rätt kontrollerad. För nu låg hela världen nedanför för mig knappt 10cm från mitt vänstra ben...
Men jag känner mig ändå trygg för jag är hårt fastspänd på min hoppare så när han säger "swing your legs over The edge" känns det, trots paniken och rädslan, inte alls särskilt dumt att flytta halva min kropp ut i luften..
...lutar huvudet bakom som jag blivit tillsagd, blundar, fokuserar på att andas och tänker "oh My god, ska jag verkligen göra detta?!..." Jag känner hur han börjar gunga framåt....och bakåt... "Fan jag måste kolla! Jag kan inte blunda när det händer! Jag ska inte missa något!" ....och framåt och hopp!
Sedan faller vi. I 200km/h tror jag bestämt att de förklarade för oss. Och vet ni vad? Så fort vi hade hoppat så var jag inte det minsta lilla rädd utan bara njöt till tusen!
Hade funderat länge på vad jag skulle skriva på armarna. Hade tänkt skriva "hej pappa" men när han skrev dagen innan "om du gör det så gör jag det" så var det rätt självklart vad jag skulle skriva: DIN TUR PAPPA
Det var faktiskt väldigt kul att ha en kameraman att kolla på också och försöka spexa lite (så bra det går när kinder och händer fladdrar åt alla håll) för att få kul bilder.
Men självklart var utsikten helt otrolig att kolla på också!
Det var verkligen så fantastiskt kul och JA! Jag skulle lätt göra det igen!
Nya Zeeland: första dagarna på sydön
Hej igen!
Vi spenderade först fyra (!!!) timmar på Burgerking för där är wi-fi rätt bra, det finns mat och vi behövde planera resten av våran resa. Och enda bilden jag har därifrån är bilder på Frida och hennes bakdel. Och denna såklart, hehe.
Först besökte vi en mysig liten strand där Split Apple rock fanns, och jag tror bilden förklarar namnet rätt bra? Häftigt iallafall! Tyvärr hade vi inte förstått att Stenen låg ute I vattnet så vi var inte badredo, men det var fint ändå. 
Jag hittade Willy wonka choklad!!! ...men ingen guldbiljett (tur den var god iallafall) 
Här åt vi sedan lunch och För att citera Frida: "tänk om man åt lunch till en sånhär utsikt varje dag" kolossalt vackert!! 
Sen tog vi en av de mest fantastiska promenadsträckor jag har tagit i nya Zeeland so far och promenerade i regnskog, över små floder, på stenar och upp för leriga kullar mot ännu ett vattenfall (vi gillar dem)
Lite såhär såg det ut. Stocken var dock vårat eget påhitt och inte en del av promenaden.
Sen kom vi till en hängbro som tog MAX en person!! Herregud som om jag inte redan var tillräckligt rädd för hängbroar... 
Frida var dock modig och traskade lätt över (imponerad) 
Men jag klarade mig också!
Sen kom vi till vattenfallet, som visserligen var fint men jag skulle säga att vägen dit faktiskt var bättre. Så, allt som allt en väldigt väldigt bra tur!! (Rekommenderas ifall ni är i abel tasman)
Ja, ni ser ju på ett ungefär. Vi vandrande alltså runt där på kullarna bland fåren och allt deras bajs.
Vi försökte även ta coola hoppbilder, gick väl sådär.....hehe...he... Vi får öva på det där!
Så efter lite vandring, klättring över staket, små forsar och ner för stenväggar så stod jag äntligen med sand under fötterna. Och det var verkligen en mysig och fin liten strand.
Jag tänkte gå och spana in grottorna längst bort...
...men blev skrämd av en säl. Den såg visserligen inte särskilt farlig ut men vi har ju fått lära oss att sälar inte är att lita på i alla lägen så jag skyndade genast därifrån. Lika glad ändå!
Ja, ni ser ju ungefär.
Dessa klippor gillade jag. Den syns bara en tunnel på bilden men jag tror att det var minst två tunnlar på varje klippa! Coolt. 
Från en annan vinkel såg Klippan dessutom ut som en människa i profil, hihi. Lite kul tyckte jag.
Sen vandrande vi tillbaka över alla kullar och körde snabbt som attan för att hinna till våran camping innan midnatt (vi lyckades)
Blev visst lite längre paus än ett toabesök.. Aja, nu ska jag snabbt rabbla igenom vad vi gjorde första dagarna på sydön.
Så, igår blev vår första riktiga dag. Då hade vi hunnit flytta oss från Burger king till en trevlig liten campingplats söder om abel tasman.
Sen tog vi en av de mest fantastiska promenadsträckor jag har tagit i nya Zeeland so far och promenerade i regnskog, över små floder, på stenar och upp för leriga kullar mot ännu ett vattenfall (vi gillar dem)
Lite såhär såg det ut. Stocken var dock vårat eget påhitt och inte en del av promenaden.
Men jag klarade mig också!
Sen kom vi till vattenfallet, som visserligen var fint men jag skulle säga att vägen dit faktiskt var bättre. Så, allt som allt en väldigt väldigt bra tur!! (Rekommenderas ifall ni är i abel tasman)
Efter vattenfallet åkte vi till en av de bästa ställena jag har besökt i mitt liv; Cape farewell! Massa gröna kullar, gräs, får, farliga stup, grottor och coola klippor. Rekommenderas starkt!
Ja, ni ser ju på ett ungefär. Vi vandrande alltså runt där på kullarna bland fåren och allt deras bajs.
Jag vandrade vidare lite för mig själv och fick syn på en häftig strand långt ner och kände "den där vill jag ta mig ner till!"
Jag tänkte gå och spana in grottorna längst bort...
...men blev skrämd av en säl. Den såg visserligen inte särskilt farlig ut men vi har ju fått lära oss att sälar inte är att lita på i alla lägen så jag skyndade genast därifrån. Lika glad ändå!
Sen åkte vi vidare till en av de finaste stränderna jag satt min fot på.
Ja, ni ser ju ungefär.
Inte blev det sämre av den fantastiska solnedgången som vi fick bevittna! Wow.
Från en annan vinkel såg Klippan dessutom ut som en människa i profil, hihi. Lite kul tyckte jag.
Sen vandrande vi tillbaka över alla kullar och körde snabbt som attan för att hinna till våran camping innan midnatt (vi lyckades)
Nya Zeeland 3/3
Hej alla! Dags för en snabb uppdatering av allt vi gör. Och snabb ska den bli för snart tar mitt internet slut, sååå let's go!
Där bland alla smala vägar hittade jag en intressant sten och bestämde mig för att låtsas att jag var killen i 127timmar (om ni har sett det? Annars googla om ni undrar för jag har inte tid att förklara just nu)
Sedan åkte vi till rivendell som tyvärr var en liten besvikelse då det bara var en skog... Och trots att det stod förklarat vart allting hade varit var det svårt att förstå då inget stod kvar.
Eller jo, porten stod kvar! Så det var lite kul. 
Annars var den hör grejen roligast, där det står utmärkt hur långa/korta alla karaktärer är. Har aldrig förstått hur liten frodo faktiskt är förrän jag stod bredvid!... 
...ja, ni ser ju själva (lägg även märke till min brända näsa, har gått under namnet Rudolf fram tills typ idag) 
En hängbro gick vi över också!! Mest läskigt tyckte jag. Superkul tyckte de andra två.
Sedan åkte vi färjan över till sydön och nu tar jag en snabb paus för jag måste på toan (japp, nu fick ni veta det så då slipper ni undra) ses i nästa inlägg!
Efter turen till mordor styrde vi skutan ner mot putangirua pinnacles, dessa finns också med i filmerna och var kanske en av de coolaste platserna jag besökt någonsin!
Ser ni ickså ett slott? Det gjorde jag
Ah, ni fattar grejen höga höga väggar av sten och grus. Ni kan tro att jag var rätt för stenras när jag sprang omkring i klyftorna (kunde inte låta bli)
Där bland alla smala vägar hittade jag en intressant sten och bestämde mig för att låtsas att jag var killen i 127timmar (om ni har sett det? Annars googla om ni undrar för jag har inte tid att förklara just nu)
Sedan åkte vi till rivendell som tyvärr var en liten besvikelse då det bara var en skog... Och trots att det stod förklarat vart allting hade varit var det svårt att förstå då inget stod kvar.
