Svar på fråga - personlig tränare
Hej!
Är intresserad av att komma i form osv och jag undrar hur träningen och kontakten med PT:n på fb gick till. Typ träffades ni och tränade eller tränade du själv med hjälp av hans stöd över fb? Hur tog du kontakt och hur mycket kostade det? Tacksam för svar! :)
Svar:
Hej!
Jag kontaktade honom via facebook. Jag hörde först av mig till hans kollega Nico som var (och är) väldigt fullbokad så han skickade mig vidare till David som hjälpte mig. Hela arbetet skedde över internet, och deras "program" är, som jag förstod det, menat att ske över internet och inte face to face. Oavsett vad så funkar det otroligt bra!
Det som egentligen händer är att han säger till mig vad jag ska göra och sedan gör jag det och rapporterar till honom. Enkelt förklarat. Vid frågor så frågade jag honom och fick svar, fick hjälp till motivation när jag behövde osv.
Jag är osäker på hur priserna ser ut beroende på vad du vill ha hjälp med. Alltså jag vet inte om de skiftar beroende på om du vill ha hjälp att bygga muskler, gå ner i vikt eller ja, du förstår hoppas jag? Jag betalade 1000kr för de fyra veckor som jag fick hjälp. Helt galet värt om du frågar mig!
Vet inte heller ifall priserna höjs nu när de blir mer och mer poplära (verkar det iallafall som) men det kan du fråga dem.
Så skriv bara ett meddelande till någon utav dem på facebook och berätta att du är intresserad så kommer de att kontakta dig så snart de bara kan. Och alltså - gör det! Det är så himla värt! Rekomenderar det verkligen!
Lycka till, hoppas det var svar på din fråga och hör av dig om du har fler:)!
Är intresserad av att komma i form osv och jag undrar hur träningen och kontakten med PT:n på fb gick till. Typ träffades ni och tränade eller tränade du själv med hjälp av hans stöd över fb? Hur tog du kontakt och hur mycket kostade det? Tacksam för svar! :)
Svar:
Hej!
Jag kontaktade honom via facebook. Jag hörde först av mig till hans kollega Nico som var (och är) väldigt fullbokad så han skickade mig vidare till David som hjälpte mig. Hela arbetet skedde över internet, och deras "program" är, som jag förstod det, menat att ske över internet och inte face to face. Oavsett vad så funkar det otroligt bra!
Det som egentligen händer är att han säger till mig vad jag ska göra och sedan gör jag det och rapporterar till honom. Enkelt förklarat. Vid frågor så frågade jag honom och fick svar, fick hjälp till motivation när jag behövde osv.
Jag är osäker på hur priserna ser ut beroende på vad du vill ha hjälp med. Alltså jag vet inte om de skiftar beroende på om du vill ha hjälp att bygga muskler, gå ner i vikt eller ja, du förstår hoppas jag? Jag betalade 1000kr för de fyra veckor som jag fick hjälp. Helt galet värt om du frågar mig!
Vet inte heller ifall priserna höjs nu när de blir mer och mer poplära (verkar det iallafall som) men det kan du fråga dem.
Så skriv bara ett meddelande till någon utav dem på facebook och berätta att du är intresserad så kommer de att kontakta dig så snart de bara kan. Och alltså - gör det! Det är så himla värt! Rekomenderar det verkligen!
Lycka till, hoppas det var svar på din fråga och hör av dig om du har fler:)!
Svar på fråga
"Hur fick du så många vänner?"
Svar: Hej Cecilia! Jag antar att du menar hur jag fick så många vänner i London?
Alltså, det finns egentligen bara ett svar på den frågan: Våga!
Alltså, oavsett om du söker flera vänner eller bara någon så handlar det verkligen om just det. Att våga ta kontakt. Jag tyckte det var sjuuukt svårt i början och det tog verkligen lång tid innan det föll sig hyffsat naturligt. I början hade jag visserligen turen att min värdmamma var väldigt mån om att jag skulle träffa kompisar så hon talade med sina vänner som också hade au pairer och ordnade så vi fick varandras nummer och kunde ses.
Svar: Hej Cecilia! Jag antar att du menar hur jag fick så många vänner i London?
Alltså, det finns egentligen bara ett svar på den frågan: Våga!
Alltså, oavsett om du söker flera vänner eller bara någon så handlar det verkligen om just det. Att våga ta kontakt. Jag tyckte det var sjuuukt svårt i början och det tog verkligen lång tid innan det föll sig hyffsat naturligt. I början hade jag visserligen turen att min värdmamma var väldigt mån om att jag skulle träffa kompisar så hon talade med sina vänner som också hade au pairer och ordnade så vi fick varandras nummer och kunde ses.
En annan stor hjälp var alla dessa facebook sidor som finns för au pairer/utbytesstudenter/you name it (särksilt om du är i en stor/större stad som tex London) där folk skriver lite hela tiden "Hi, anyone up for a drink tonight?" "I want to go to Brighton this weekend, care to join me?" osv. Där du självklart själv kan skriva också "Hi, I'm new in London, wanna be my friend?" (typ) och folk svarar, oftast. Det handlar som sagt om att våga som jag nämnde. Jag både svarade och skrev och träffade vänner så.
Sen är det en liten skattjakt ändå, och de vänner jag i slutändan umgicks mest med var personer som jag träffade genom andra som jag vågat skriva till osv. Alltså tex att jag gick ut med en tjej som vi säger Lotta. Lotta tog med sig sin vän Anna som hade med sig Eva. Under kvällen så inser jag att jag och Eva har väldigt kul så vi byter nummer och sedan är det henne jag i slutändan umgås med fast det var Lotta jag skrev till först. Hängde du med?
Iallafall, det var verkligen inte särskilt svårt tycker jag. Inte alls. Lite märkilgt till en början men du kommer in i det. Sen en sak som är väldigt bra och som förenklar det hela är ju att tex alla au pairer (i mitt fall) är ju på samma nivå. Alla ska vara i London ungefär lika länge och vill alla ha vänner och ingen har vänner i London från förr så vi måste alla lära känna varandra från noll vilket gör att de flesta är väldigt öppna, trevliga, inbjudande och det förenklar ju det hela väldigt mycket!
Det svåra är att hålla kvar kontakten efter att alla har flyttat hem. Jag är lite avundsjuk på alla som bor närmare varandra, norrland är ju liksom långt både från Skåne och Tyskland. Men det är också det fina med de vänskapsband som jag knöt i London, att de var ju där som de var "intensiva" och det vet alla. Alla vet att vi kommer skiljas och att det kommer förändras då. Ses vi så ses vi, hörs vi så hörs vi och annars är vi glada för den tiden vi hade.
Hoppas det var svar på din fråga!
Längst ned är den jag utan tvekan saknar allra mest! Hon som jag har mest kontakt med nu och även planerar att faktiskt åka och hälsa på när jag har råd. Fina vän!
Sen är det en liten skattjakt ändå, och de vänner jag i slutändan umgicks mest med var personer som jag träffade genom andra som jag vågat skriva till osv. Alltså tex att jag gick ut med en tjej som vi säger Lotta. Lotta tog med sig sin vän Anna som hade med sig Eva. Under kvällen så inser jag att jag och Eva har väldigt kul så vi byter nummer och sedan är det henne jag i slutändan umgås med fast det var Lotta jag skrev till först. Hängde du med?
Iallafall, det var verkligen inte särskilt svårt tycker jag. Inte alls. Lite märkilgt till en början men du kommer in i det. Sen en sak som är väldigt bra och som förenklar det hela är ju att tex alla au pairer (i mitt fall) är ju på samma nivå. Alla ska vara i London ungefär lika länge och vill alla ha vänner och ingen har vänner i London från förr så vi måste alla lära känna varandra från noll vilket gör att de flesta är väldigt öppna, trevliga, inbjudande och det förenklar ju det hela väldigt mycket!
Det svåra är att hålla kvar kontakten efter att alla har flyttat hem. Jag är lite avundsjuk på alla som bor närmare varandra, norrland är ju liksom långt både från Skåne och Tyskland. Men det är också det fina med de vänskapsband som jag knöt i London, att de var ju där som de var "intensiva" och det vet alla. Alla vet att vi kommer skiljas och att det kommer förändras då. Ses vi så ses vi, hörs vi så hörs vi och annars är vi glada för den tiden vi hade.
Hoppas det var svar på din fråga!
