Har haft scenen där John Smith berättar för Pocahontas om London och säger att de ska bygga lika fina hus där hon bor på hjärnan lite hela tiden sedan buss resan till malapascua. Närmare bestämt när Pocahontas svarar:

 "våra hem är fina"

Den repliken dök upp i min hjärna när jag kom på mig själv att tänka lite samma som John Smith när jag tittade ut på alla olika hem som vi åkte förbi. 

Sen dök Pocahontas repliken upp och helt plötsligt kände jag, vem är jag att döma? Vem är jag att säga vilka hem som är fina eller inte? Eller vilka hem som är bra eller inte. Bra hem handlar ju förresten inte ens om utsidan utan vad som finns inuti och det vet jag ingenting om. Så vem är jag att sitta och tycka synd om någon enbart för att deras hem inte ser ut som de hemmen jag är van vid. För det är ju precis så det är, de är bara annorlunda mot för vad jag är van vid. 

Så jag tänker inte som John Smith svarar: 

"du tror det för att du inte vet om något bättre" 

En liten fundering och uppenbarelse jag fick bara. Tack och hej!