Filippinerna - Bantayan
Vi var glada när vi fick veta att vi kunde ta en båt direkt från malapascua till ön bantayan istället för att åka till fastlandet, åka buss och sedan åka båt igen. Så efter två timmars båtfärd var vi framme. 
Vi blev avsläppta precis utanför där vi skulle bo. Skönt!
Bantayan är väl den mest turistiga ön på Cebu vad vi förstått. Vi hade tillexempel hört rykten om att man kunde hitta svensk mat och svensk snus på ön, och min mage suktade verkligen efter lite svensk mat eftersom jag och Frida råkade missa att äta köttbullar på Ikea när vi var i Kuala Lumpur. Snuset intresserade mig inte alls. Ingen av oss för den delen haha. Men vi gav oss ut på en liten tur för att se vad vi kunde hitta. Vi behövde inte gå långt innan vi stötte på svenska flaggor och denna skylten: 
Utöver restaurangen (HR native restaurant ifall ni själva har vägarna förbi) så gjorde vi egentligen bara en sak: hänga på stranden.
Kollar då och då så min lilla bränna finns kvar. Haha. Skönt att kunna se efter, för sen jag nådde min Max gräns och inget förändras är det lätt att känna sig blek. Särskilt när de två man reser med blir brunare för varje dag och sedan länge gått om mig trots mitt försprång... Haha problems problems.
Vi blev avsläppta precis utanför där vi skulle bo. Skönt!
Vårt rum var däremot extremt litet och helt rosa. Men det luktade pizza från grannen där vi dessutom kunde sno wi-fi ifrån så vi var ändå rätt nöjda. Trots att det var trångt, varmt och toan var en bit bort och luktade slajm.
Jag lyckades även skada min handled på något sätt som ännu är oklart och kunde under en hel dag knappt använda min vänsterhand.. Tur att jag reser med undersköterskor som kunde Linda handen åt mig.
Vi förstod att vi kommit rätt! Så redan samma kväll gick vi dit för att få snacka lite svenska och få beställa svenska rätter. Var det en hit då? Svar: OM det var!
Sanna och Elin beställde pannbiff och jag köttbullar och det var så gott att vi nästan trodde att vi var hemma igen. Smakade så svenskt att jag inte förstår hur det lyckats få till det så bra. Det var stora portioner men vi slickade nästan tallrikarna och beslöt att komma tillbaka en till gång innan vi lämnade ön.
Sagt och gjort, det gjorde vi. Vår sista middag åt vi på samma ställe. Men denna gången testade jag deras stuvade makaroner. Nu är jag väldigt bortskäm vad det gäller stuvade makaroner då min pappa gör världens godaste, men jag måste ändå säga att detta var helt okej ändå. Lite för mycket smör smak för min del, men verkligen helt godkänt.
Under denna kvällen firade man även in att påskhelgen skulle börja, så när vi satt och väntade på att få maten kom en hel parad förbi passerande. Folk gick med tända ljus och hade stora vagnar med stora dockor föreställande Jesus, Maria etc.
Utöver restaurangen (HR native restaurant ifall ni själva har vägarna förbi) så gjorde vi egentligen bara en sak: hänga på stranden.
Och vilken strand sen! Helt otrolig!
Kollar då och då så min lilla bränna finns kvar. Haha. Skönt att kunna se efter, för sen jag nådde min Max gräns och inget förändras är det lätt att känna sig blek. Särskilt när de två man reser med blir brunare för varje dag och sedan länge gått om mig trots mitt försprång... Haha problems problems.
Nä men det finns faktiskt inget mer att säga om Bantayan för vi gjorde inget mer. Men vi älskade det! Stranden var helt fantastiskt och vi fick äta svenska maträtter. 10/10.
Kommentarer
Trackback
