Filippinerna - Malapascua
Malapascua är en liten ö norr om Cebu, så för att ta oss dit behövde vi först åka buss, och det var den trevligaste bussresan jag varit med om! 
Sen visade det sig att det var för grunt för båten att köra hela vägen fram så all vi passagerare fick trängas ner i en liten liten båt där minsta rörelse kunde ha lett till att båten välte. Vi satt så tätt intill varandra, med väskorna på, och det var på centimetrarna att båten ännu var ovanför ytan...
Efter lite vila och lunch så begav vi oss ut för att undersöka ön där vi nu skulle vara i fem nätter. Det tog inte lång tid innan vi var förälskade. Vilken ö! Lokalbefolkningen, avsaknaden av Trafik (bara några enstaka moppar) vattnet, stränderna, ja allt tog oss faktiskt med storm direkt.
(På detta stället hade de en såååå god kyckling curry!!!!)
Hur söta?
Bredvid casinot fanns en liten affär där de hade två supergulliga små hundvalpar!
Iallafall, utöver den där utflykten till andra sidan ön så gjorde vi faktiskt inget annat än att hålla oss på sidan vi bodde och njöt av stränderna där.
I närmare 5 timmar satt jag och tittade ut genom fönstret på det vackra landskapet utanför, vinkade tillbaka till alla trevliga Filippiner som spärrade upp ögonen vid åsynen av en vit människa och glatt vinkade när vi åkte förbi (kan ta upp mer kring just detta senare)
Mitt under resan stannade de för att någon passagerare ville köpa bröd från andra sidan vägen
Sen kom vi fram till "hamnen" och vi fick gå på båten på den smalaste plankan/landgången jag sett. Det var nog faktiskt det läskigaste på hela resan om jag ska vara ärlig haha, för med min stora tunga ryggsäck så vill man verkligen inte råka trilla i och det kändes det flera gånger som jag skulle göra...
... Men vi klarade det alla tre och kunde pusta ut på båten.
Väl framme vid malapascua möttes vi har det klaraste och blåaste vatten jag kan minnas att jag sett någonsin!
Sen visade det sig att det var för grunt för båten att köra hela vägen fram så all vi passagerare fick trängas ner i en liten liten båt där minsta rörelse kunde ha lett till att båten välte. Vi satt så tätt intill varandra, med väskorna på, och det var på centimetrarna att båten ännu var ovanför ytan...
Men vi överlevde och det var med viss lättnad vi klev i land och vandrade vägen fram till vårt hotell.
Efter lite vila och lunch så begav vi oss ut för att undersöka ön där vi nu skulle vara i fem nätter. Det tog inte lång tid innan vi var förälskade. Vilken ö! Lokalbefolkningen, avsaknaden av Trafik (bara några enstaka moppar) vattnet, stränderna, ja allt tog oss faktiskt med storm direkt.
På malapascua hade de faktiskt förvånansvärt bra mat! Vi hade ju blivit förvarnade att Filippinerna inte hade så bra mat, men på malapascua blev vi faktiskt aldrig besvikna.
(På detta stället hade de en såååå god kyckling curry!!!!)
På ett annat ställe, efter att vi ätit maten så bestämde vi oss för att vi skulle ta en liten drink. det var ju ändå happy hour. Så vi beställde 4 stycken att dela på och tänkte att vi skulle betala för två. Istället fick vi två av varje, så det blev helt enkelt 8 drinkar för oss istället för 4... Vi skrattade mycket och länge. Gilla läget.
En mysig sak med malapascua är alla som bor där. De var så fina och trevliga och jag älskar hur de levde på ön. De kändes inte beroende av turisterna som på många andra ställen. Och man kunde verkligen promenera och vara i deras samhälle där barnen lekte, mammorna tvättar sina minsta i små baljor, hönsen springer fritt etc. Mitt i en sån vandring genom deras samhälle råkade vi hamna på en skolavslutning för barn som inte kan ha varit äldre än 7år (gissar på mindre egentligen men ofta var de äldre än man trodde när vi frågade)
En mysig sak med malapascua är alla som bor där. De var så fina och trevliga och jag älskar hur de levde på ön. De kändes inte beroende av turisterna som på många andra ställen. Och man kunde verkligen promenera och vara i deras samhälle där barnen lekte, mammorna tvättar sina minsta i små baljor, hönsen springer fritt etc. Mitt i en sån vandring genom deras samhälle råkade vi hamna på en skolavslutning för barn som inte kan ha varit äldre än 7år (gissar på mindre egentligen men ofta var de äldre än man trodde när vi frågade)
De hade även ett hemma gjort casino där cirka alla samlades på kvällen
Bredvid casinot fanns en liten affär där de hade två supergulliga små hundvalpar!
En av dagarna bestämde vi oss att promenera till andra sidan ön för att få se och vara på stränderna där. Så vi gick och köpte frukt, kakor och chips att ta med oss, sen började vi promenera.
Efter kanske 20 minuter var vi framme och då åt vi vår matsäck och njöt sedan av solen medan två gulliga pojkar lekte bredvid oss.
Påtal om barn så ställdes vi inför den jobbiga grejen när barn kommer fram och ska sälja saker. Det gör som ont i mig att de måste göra det och de är så söta men tyvärr inte särskilt trevliga när man säger att man inte vill köpa något. Faktiskt inte ens heller om man säger att man kan köpa något. Har exempel på båda, för jag tänkte första gången att såklart att jag kan köpa ett litet armband, men då köpte jag fel armband och av fel person och ingen var nöjd förrän jag köpt något av alla och då vill jag ju genast inte köpa något alls. Och säger jag nej direkt så bråkar de vidare om varför jag ska köpa ändå. Sånt tycker jag är jobbigt.. På flera sätt.
Iallafall, utöver den där utflykten till andra sidan ön så gjorde vi faktiskt inget annat än att hålla oss på sidan vi bodde och njöt av stränderna där.
Sen hann vi också med att fira lite st. Patricks Day innan vi tackade fantastiska Malapascua för fem fantastiska dagar och hoppade på båten mot Bantayan.
...justja! Måste tvär berätta också att det var en kväll då vi tappade bort vår elnyckel (så ac och lampor etc) och det är väldigt dyrt att tappa bort den. Så vi letade i mörkret och hittar den (sjukt nog) MEN, den ligger uppe på ett plåttak nedanför korridoren och där vågar vi inte gå ner. Så hela receptionen fick skrattades rycka ut och rädda vår nyckel. Mest skrattade mannen som kallade mig Maria enda sedan han såg mitt pass och tyckte det var så otroligt kul att han skrattade hysteriskt varje gång han såg oss och sa "aaaah Maria". Kul att kunna bidra med skratt!
Kommentarer
Trackback
