Bali - Lovina/mount batur
Lovina är en fin men väldigt turist tom del i norra Bali som vi valde ett besöka av två anledningar:
Fantastiskt fint!
Normalt, när det inte är en massa moln, ska man tydligen se sjön men vi var helt fascinerade av det stora molet som låg som en helt egen sjö mellan bergen. Otroligt mäktigt tyckte jag!
Haha många bilder i know men tänkte att ni skulle förstå hur många försök vi gjorde och hur länge vi stod där och hoppade innan vi bestämde oss att vara klara.
Inte perfekt men så bra det kunde bli med bara en iPhone och iPhone appar som tillgångar.
Han var föröveigt en väldigt bra och trevlig guide som faktiskt berättade och visade saker längs vägen. Tillskillnad från vissa som bara leder vägen. Så han rekommenderas ifall ni ska besöka secret garden! Hör av er om ni behöver kontakt uppgifter. Haha.
Lite tråkigt med brunt vatten, men det gick också att fixa bort lite även om jag egentligen tycker att det är fult att göra om bilder så mycket. Men om det krävs för att folk som inte var där ska förstå skönheten så kan det faktiskt behövas..
Tycker dessa "bakom kulisserna" bilderna är rätt roliga för man får som se hur vi ser ut när vi bara håller på hahah.
Det ovan var tydligen fuktskadade svampar om jag förstod det rätt?
Sen lyckades jag magiskt nog samla mig. Kunde njuta lite av vyerna vi passerade innan vi slutligen var framme i hamnen och jag fick pruta som aldrig förr! Är medveten om att jag blev fruktansvärt lurad ändå men jag fick pruta så hårt och mycket och länge att jag inte orkade längre utan fick nöja mig när det ändå kändes okej och kunde sedan hoppa på båten mot Elin, Sanna och gili air...
1) vi trodde att det skulle ligga närmare vulkan mount batur som vi ville besöka (detta visade sig dock inte alls stämma men äh)
2) secret garden, ett vattenfall/flod som jag/vi gärna ville se ligger där.
Allt blev mycket dyrare än planerat men det var dock så värt det för vi bodde som kungar, vulkanen var fantastisk, secret garden var precis den äventyrliga vandring som vi älskar och att få spendera två sista dagar bara vi två helt i våran stil är värt alla pengar i världen för mig.
Vi bodde på ett gammalt risfält och vår pool var precis en sån som jag förknippar med Bali. Infinity pool tror jag det kallas.
Fantastiskt fint!
Vi smakade även deras välkända efterrätt, en chokladcheesecake som smakade så mycket choklad att jag aldrig varit med om liknande! Vi valde att betala lite extra för att få glass till och hade vi inte haft vaniljglass att "blanda ut" chokladen med vet jag inte hur många tuggor jag hade pallat. Men god var den absolut. Men mastig.
Sen la vi oss och sov med väckarklockan ställd på 01.00 för vulkan bestiger man på tidiga morgonen medan det fortfarande är mörk för att få se soluppgången från toppen. Två timmar vandring varav en rakt uppför. Vi har varit med om värre och Frida hade som vanliga skavsår men krigade sig igenom (hon är väl van att bestiga berg med skavsår vid det här laget så allt annat är väl för enkelt för henne lol) hela vägen med hjälp av små pauser lite då och då. Under pauserna passade vi på att kolla på raden av människor som vandrade uppåt med sin ficklampor lysandes så det såg ut som en lång lysmask.
Självklart svårt att fånga på bild... Som att fota stjärnor typ haha. Önskar så ofta att jag hade en världsbra kamera, aja.
Väl uppe på toppen kunde vi njuta av min topp 3 bästa utsikt någonsin, näst efter Roys peak i nya Zeeland och den i Krabi. (tror Frida höll med om detta, men minns ej säkert) men däremot den nr 1 vackraste soluppgången jag sett, det är bara möjligen soluppgången från segelbåten i whitsundays som skulle kunna tävla om titeln men den hamnar ändå på andra plats för detta var fantastiskt!
Normalt, när det inte är en massa moln, ska man tydligen se sjön men vi var helt fascinerade av det stora molet som låg som en helt egen sjö mellan bergen. Otroligt mäktigt tyckte jag!
Sen var det dags för oss att latja lite. Sedan en lång tid tillbaka (alltså vi snackar typ sedan koh Tao, koh phangan) har jag gått omkring med ballonger i min ryggsäck för vi hade tänkt att vi skulle ha ännu en singnatur bild. Tidigare har vi ju kört på dubbelballerinan men vi ville utöka utbudet haha. Tyvärr har vi glömt bort ballongerna alla gånger fram tills nu. Lite sista chansen så vi ställde oss och började blåsa ballonger och Tro mig, fler än en människa kollade nyfiket/roat på oss. Vi kände oss helt knäppa men fortsatte blåsa och bad sedan en kille ta bilder på oss. Ni vet när man ber en främling ta bilder, oftast blir de bara halvbra och man för nöja sig med vad man får och ibland får man sen fråga någon annan? Denna gången lyckades vi hitta en mästare! Haha nä men han var verkligen duktig och försökte verkligen få bra bilder och tog på flera olika sätt för att vara säker på att det blev som vi ville. Ibland ska man ha tur!
Så under uppsikt av nyfikna, roade och gapskrattande människor började vi hoppa upp och ner med ballonger i händerna för att få till en bra bild.
Haha många bilder i know men tänkte att ni skulle förstå hur många försök vi gjorde och hur länge vi stod där och hoppade innan vi bestämde oss att vara klara.
Sista bilden blev våran favorit, tills vi upptäckte en sak... Alla ballonger syntes inte! Bajs tänkte vi först. Men sen tänkte jag att det går säkert att fixa till, och det gjorde det. Typ. För efter lite hokus pokus kunde jag visa Frida denna bilden och det kände vi oss nöjda med.
Det var även fler som ville ha ballongbilder så de fick låna våra ballonger haha.
Det var iallafall våra bilder från toppen. På vägen ner träffade vi på lite apor som fick det som var kvar av min frukost.
Sen vandrande vi neråt. Tog oss ned och kunde trötta åka hem.
Väl hemma sov vi någon timme, åt lunch och åkte sedan iväg igen för att hitta secret garden. Det visade sig vara svårare än vi trodde då det inte är ett jättevälkänt ställe men vi hade platsen på kartan, tog oss dit med hjälp av taxin och kunde skaffa oss en lokal guide som skulle ta oss dit. Denne varnade oss även för att vi skulle bli tvugna att gå genom en stor flod. Inga problem tyckte vi och när han hade försäkrat sig klart om att vi var okej med det så gav vi oss av. Vår vandring började över risfält och övergick till trappor efter trappor ner i regnskogen och fortsatte mycket riktigt med att gå igenom en flod för att sedan vandra både upp och ned genom ännu mer regnskog. Älskade det!
Vi fick även visat och förklarat för oss hur lemongrass ser ut och att det kan man använda som myggmedel om man är ute i skogen.
Han var föröveigt en väldigt bra och trevlig guide som faktiskt berättade och visade saker längs vägen. Tillskillnad från vissa som bara leder vägen. Så han rekommenderas ifall ni ska besöka secret garden! Hör av er om ni behöver kontakt uppgifter. Haha.
Vi fortsatte gå och sedan kom vi fram. Vi hade blivit varnade att vattnet skulle vara brunt pga allt regn och det var verkligen brunt så det var lite synd men det tog ändå inte bort att platsen var otroligt vacker om ni frågar mig!
Lite tråkigt med brunt vatten, men det gick också att fixa bort lite även om jag egentligen tycker att det är fult att göra om bilder så mycket. Men om det krävs för att folk som inte var där ska förstå skönheten så kan det faktiskt behövas..
Sen var det dags för oss att bada och då fick man lov att ta på sig flytväst eftersom det var rätt strömt. Och djupt! Typ 6 meter tydligen. Hade jag aaaaaldrig gissat!
Tycker dessa "bakom kulisserna" bilderna är rätt roliga för man får som se hur vi ser ut när vi bara håller på hahah.
Sen var det dags för oss att fortsätta vandringen upp och ner genom regnskog, genom floder, förbi vattenfall och sedan trappor upp för att sedan vara tillbaka vid taxin igen.
Det ovan var tydligen fuktskadade svampar om jag förstod det rätt?
Och det avslutade våra äventyr och även vår tid i lovina och vår sista tid tillsammans... Vi spenderade kvällen med att kolla igenom alla videos från resan och äta massa gott innan vi sedan somnade, vaknade för att äta frukost tillsammans och so far so good men sen kom avskedet och jag var så ledsen att det verkligen värkte i hela mitt hjärta och jag var så ledsen att jag knappt kunde gråta. Bara krama om Frida så hårt som jag nog aldrig kramat någon någonsin. Sen kom det värsta, stunden då jag faktiskt satte mig i taxin och den åkte iväg medan hon stod kvar och vinkade. Stod kvar. Hon som alltid brukar sitta bredvid mig i bilen stod nu kvar medan jag åkte iväg. Där brast allt och alla tårar som tidigare inte riktigt lyckats komma ut forsade ut, som ett litet barn satt jag och grät hysteriskt i baksätet och min chaufför visste inte riktigt vad han skulle göra. Och detta höll i sig. Varje gång det lugnade sig så räckte det med att kolla på den tomma platsen bredvid mig så brast allt igen så jag såg ut såhär 2 av de 3 timmarna jag åkte.
Kommentarer
Trackback
