Nya Zeeland: så långt hemifrån det kan bli

Sista slutspurten innan vi är framme i nutid. Den senaste tiden har vi faktiskt inte gjort så mycket utan mest bara sett till att komma framåt och det finns inte sååå mycket att se längs den sydligaste kusten. Men lite finns ju, å he hadd ja tänkt å visa nu.. 

Enda anledningen att vi åkte längs sydkusten var ju självklart för att slutligen nå fram till nya Zeelands sydligaste punkt:

Med andra ord så långt hemifrån jag förmodligen någonsin kommer att vara om jag inte åker till Antarktis, månen eller köper mig en båt och tar en sväng förbi utanför nya Zeelands sydkust. 

Så nja, förmodligen så kommer jag aldrig vara längre bort än så, och det är både en väldigt cool och spännande och lite lite jobbig tanke. 

Glad att vi åkte hit iallafall, hade känts väldigt synd att missa! 

En Annan sak som är kul är att jag har fått mycket bättre lungkapacitet och har blivit helt grym på att blåsa hårt, se själva: 

.... Nä, självklart är fallet inte så (men det hade varit otroligt coolt!) 

Nej det är bara så att de starka vindarna här nere helt enkelt gör så att träden växer snett. Asballt ju! 

Tyvärr kunde man inte gå närmare för det var en fårhage ivägen men ni Ser ju, nästan helt bakåtlutande! 

Vi har visserligen sett liknande träd lite överallt där det blåser starkt längs kusten men detta var nog extremast tror jag. Wow. 

Sen började vi vår färd upp mot Dunedin och stannade lite spontant vid ännu ett vattenfall som kan vara ett av de finaste jag sett någonsin! 

Wow!!! 

Så först gick vi en mysig och lagom lång promenad genom skogen där vi även hittade ett träd som såg lite ut som en gubbe som höll i en pinne:

Ser ni? Både mun, nästa, armar/händer och en hatt. Hihi jättekul tyckte jag, hoppas ni ser det också. 

Sen som sagt så kom vi fram till det fantastiska vattenfallet. 

Och det bara fortsatte neråt. 

Vi däremot fortsatte uppåt, mot toppen. Detta är en av de lerigaste, halkigaste och kanske läskigaste klättringar jag har gjort (men det syntes att folk hade gjort det innan så självklart kunde/skulle vi också!)

Så rakt upp klättrade vi, bland rötter och lera och även igen (typ coolaste någonsin!) en stentunnel!!!:

Okej, syns väldigt dåligt men det är helt enkelt en liten tunnel genom marken där. Inte alls lång eller så men även den pretty much rakt upp. Woooooow. 

Sen var vi framme på toppen.... 

......där jag visst inte tog någon bild????  Seriöst, va?!?! Vad snopet! Var helt säker... Aja, det var väl för läskigt att sticka ut mobilen. Gick verkligen rakt ner! Arvid tog iallafall bilder så om jag ber snällt så kanske jag kan visa vid ett senare tillfälle. Aja. 

Sen klättrade vi ner och gjorde oss redo för revansch; bada igen men denna gång med laddad gopro!!! Woho!! 

Tyvärr var vi lika oförberedda som sist så det blev underkläder och FY TUSAN så fruktansvärt kallt det var!!!! Sist var ser skönt, nu var det bara kallt... Men väldigt fint och vi var taggade så det var bara hopp i och några simtag så stod vi ännu en gång under fallande vatten. Men denna gång mitt i skogen.. 

Alltså, VAD jag gillar vattenfall! Wow wow wow. 

Sen blev det kallt så vi simmade tillbaka och insåg att vi inte hade några handdukar.... Så vi fick traska tillbaka i bara underkläder, lika glada för det och ännu gladare för att vi inte mötte någon. 

Innan jag avslutar måste jag bara få visa den fantastiskt roliga vägskylt som vi såg igår, men innan jag visar måste jag först berätta detta: jag gillar kakor och Frida gillar nuggets. Och här kommer skylten:

Kaka point och nugget point. På samma skylt! Rätt fantastiskt, lite sjukt och väldigt kul! 

Tack och bock för denna gång, nu ska vi ta vara på dagen!