Sagan om mitt hår

et var en gång för länge länge sedan (okej, egentligen bara nåt år sedan men det skulle förstöra magin) en flicka som hade en långt och vackert hår. Håret hade alltid varit starkt och hållbart så länge hon kunde minnas och det hade aldrig ställt till med några problem. Flickan brydde sig aldrig ens om att skydda håret när hon använde plattänger eller dyligt, men ändå var håret alltid lika starkt, långt och helt. 

Men efter att ha färgat håret lite grand kände flickan att kanske var det ändå dags att börja tänka lite mer på hur hon behandlade sitt hår. Så hon beslöt sig för att bli skonsammare mot håret, skydda det med värmeskydd vara med omsorgsfull när hon tvättade och borstade håret och beslöt även att då och då belöna håret med hårinpackningar då och då. 

Men vad hon inte hade räknat med var att detta skulle få motsatt effekt. I samma stund som flickan började skydda håret började håret att klyvas i tredubblad takt, torka ihop snabbare än ljuset själv och bli till en enda stor risbuske. 

Flickan försökte på alla sätt. Hon ökade sin generösitet, hon bad till gudarna om hjälp för hur hon skulle få tillbaka sitt en gång så vackra hår. Hon klippte sig, men utan resultat. Hon läste om andra som varit med om samma problem, men utan lösning. "Det måste vara en hemsk förbannelse som någon kastat över mitt hår" tänkte flickan en sen natt när hon låg och grubblade som mest. I samma stund som hon tänkte ordet förbannelse hördes en åskknall utan för fönstret och regnet öste ner. I ren förtvivlan sprang flickan ut. Hon sprang och sprang och tårarna föll, vem skulle vilja göra något så fruktansvärt? Hon föll på knä, sträckte armarna mot luften och skrek av ilska, sorg och smärta och föll sedan ihop. 

När hon vaknade fattade hon ett beslut, ett beslut som skulle få varenda del i hennes kropp att darra av skräck. Frisören. Hon belutade att gå till frisören, men inte för att klippa topparna som hon en gång i tiden gjorde med lycka i hjärtat, nej denna gång handlar det om mer än bara små toppar. Denna gång skulle det handla om stora frissiga hårtoffsar. Tillräckligt med hår för att mätta alla barn i afrika (om de skulle äta hår) Tillräckligt med hår för att bli kvitt förbannelsen, för evigt. 


Med detta vill jag då säga att imorgon ska jag klippa mig. Känns både som en lättnad men även som en dödsdom. Ni som känner mig väl vet att jag hellre skulle ha kapat ett ben än att kapa mitt hår. Nu har jag ändrat mig. Jag kapar hur mycket som helst av mitt hår bara jag blir av med skiten!! Fast jag erkänner att det tar emot. Så imorgon far jag till frisören för att få veta hur illa fallet är, och hur mycket som ryker...det återstår att se...to be contined...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0