Som ni ser så blev det (som väntat) en REJÄL bit som rök och trots att jag redan visste det ville jag brista ut i tårar när frisören talade om mitt öde för mig... Men jag bet ihop, blundade och sa så fort jag kunde (för att inte hinna tänka) "Klipp! Klipp bara!" Sagt och gjort, det gjorde hon och sedan den dagen framtills nu har jag gått runt och känt mig flintskallig (har som sagt inte haft såhär kort hår sedan femman/sexan) men jag är nöjd också. Det fanns inget att spara och nu ska jag börja om och jag ska banne mig göra det bra!! 

Nu sitter jag bara och funderar på hur jag ska göra med håret ikväll när jag inte har mitt längre hår att leka med...Suck, jag är inte gjord för att ha kort hår... Kommer nog på en lösning i sinomtid. Annars har vi ett problem...