Erawan national park

Hej igen! Tänkte ta och visa lite bilder från vår fantastiska tur till erawan national park. 

Dagen började med 40 minuters svettande i lobbyn eftersom vår buss var försenad. När den sedan äntligen kom och vi fått sätta oss i bussen och den började köra så hörde vi oss för bland de andra på bussen var de skulle och det visade sig att ingen av dem skulle till erawan och chauffören kunde ingen engelska så vi fick glatt sitta där och hoppas att vi var påväg åt rätt håll! 

Så chauffören kunde ingen engelska, något han däremot kunde var att köra snabbt! För du milde vad det gick undan. Vi satt med hjärtat i halsgropen mer eller mindre hela tiden. Tur att det finns fina saker att kolla på längs vägen för att distrahera rädslan och ännu mer tur att de faktiskt är rätt duktiga på att köra sådär snabbt. 

Så i ca 3 timmar åker vi snabbt som blixten norrut och beskådar små byar, berg, åkrar och annat thailändskt längs vägen när det helt plötsligt dyker upp hus som för en sekund fick mig att tro att jag var på svensk mark: 

Helt knäppt, men väldigt kul! 

Sen kom vi tillslut fram ändå. Till rätt ställe och vi var nöjda och glada och så fort vi klev ut ur bussen blev vi även svettiga. Vi väntade inte många sekunder med att utforska stället. Och vilket ställe sen! Lite torrt (men vad kan man vänta sig när det inte är regnperiod?) men ack så vackert! 



Detta var vad vi möttes av och vi blev kära direkt! 

Efter lite studering av skyltar kunde vi konstatera att det fanns 7 olika "nivåer" med vattenfall, det var bara okej att bada i de större vattenfallen och det var böter på att Mata apor. 
Med den infon bestämde vi oss att först vandra hela vägen upp och bada på vägen ner för att vara säkra på att vi hann se allt. Smart drag! Dels för att det tog längre tid än vi trodde att vandra upp och också för att gå med blöt kropp och blöta fötter i Flip-flops inte är världens höjdare. Bättre då att vandra med torra fötter. Visserligen var kroppen blöt i svett hela tiden men det gick bra ändå. Låt oss kolla hur vandringen upp såg ut: 


Mycket trappor, bara uppförsbackar och mycket svett.














Tänker inte kommentera något här. Ni ser själva. Fantastiskt! Det enda vi kunde tänka var att om det är såhär fantastiskt nu, hur fantastiskt är det inte då när det faktiskt är mycket vatten? 
Vi kunde inte tänka eller förstå att det ens skulle vara möjligt. 

Under vår vandring upp mötte vi även en stor gris (eller vårtsvin?) som också kände för att vandra vägen fram, och han grymtade artigt när han passerade oss. 

Vi hittade även massa klänningar i skogen. Ingen aning om varför de befann sig där, mystiskt...... Någon som vet svaret på detta? 


Vi invigde även min Gopro och jag tror med säkerhet att våra kunskaper kommer utvecklas under resans gång! 


Sen, väl framme på 7 nivån (vet för övrigt inte riktigt hur de räknar för i våra huvuden var vi på nivå 7 säkert 4 gånger innan vi var där påriktigt) så bytte vi snabbt om till badkläder och hoppade glatt i vattnet! ...men skrek sedan till av fasa för vattnet KRYLLADE nämligen av fiskar som gillar att äta hud från fötterna och detta tycker vi båda är otroligt obehagligt! Så snabbt som attan sprattel simmade vi till Klippan vi skulle till och sökte skydd! 
Sen kom gopron ännu mer till användning när vi tog oss an en av våra favorit sysslor: bada i vattenfall! 




Som sagt, lite lite vatten men vad gör det? Svalt och skönt och vi älskar det! 

Vi stannade länge där uppe, sen fick vi panik när vi tittade på klockan och skyndade oss ner igen. Men stannade på en nivå med hala stenar för jag ville ta en fin bild. Bilden blev inte så fin som jag tänkt mig men vi båda halkade på stenar så vi av misstag åkte rutchkana så det var kul ändå. Har tyvärr ingen bild på halkandet... Önskar att jag hade haft det. För nöja mig med fulfina bilden. 

 När vi sen kommit ner insåg vi att vi faktiskt hade tid till övers och då ville jag bada mer. Men det fanns ett problem.... Vattnet var fullt av fiskar.. STORA fiskar! Men jag beslöt att övervinna min rädsla och hoppade efter en pinsamt lång stunds tvekande i och det ångrar jag inte en sekund! 


Det enda jag ångrar var att jag glömde gopron på land... Men sånt kan hända. Bättre lycka nästa gång. 

Sen åt vi lunch och åkte sedan hem igen och stupade i säng. Fett nöjda med dagen! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0