Jag fick just inse hur otroligt jobbigt det kommer att vara att lämna mina fina barn. Kit kom in i mitt rum nyss lite halv försiktigt och berättade stolt att han hade simmat 27 meter utan armringar (vad heter det?) och kryper sedan upp i min famn och gosar in sig, sitter tyst ett tag och säger sedan lite halv sorgset "I don't want you to leave... I want you to stay here forever". Jag kunde inte göra mycket mer än att bita mig i läppen och hålla inne tårarna (ja, jag hade kunnat börja gråta) och krama om honom. Absolut världens sötaste! Hur fan ska jag kunna åka ifrån dem?