Idag har varit en bra dag egentligen, fram tills typ nu ungefär. Fick ett litet slag i hjärtat från ingenstans och började längta hem, eller jag vet inte riktigt om det är hemlängtan egentligen. Det är himla svårt att förklara men jag ska försöka för det händer lite då och då att det blir så här, iallafall sedan jag kom tillbaka efter jul. 

Större delen av tiden är allting bra men sedan kan det räcka med minsta lilla sak som på något sätt påminner mig om Skellefteå dyker upp vid fel tillfälle och då får jag någon slags hemlängtan. Fast det är mer... panik eller något egentligen. Jag får panik över att jag varit borta så länge så jag får panik över att jag snart ska tillbaka (hur kommer allt vara osv) jag får panik över att jag kommer behöva stanna där jag får panik över att jag överhuvudtaget flyttade, hade jag inte gjort det hade jag ju sluppit all denna "panik". Jag får panik över hur lite tid jag har kvar i London, jag får panik över det mesta helt enkelt. 

Jag vet inte om "panik" är rätt ord egentligen men jag tycker ändå att det beskriver rätt bra. Rädsla skulle också funka, för jag är faktiskt rädd att flytta hem samtidigt som jag längtar och ser pinsamt nog framemot det lite, haha. Som vanligt är det en massa blandade känslor och förhoppningsvis så blir det ett lyckligt slut. Annars får jag överleva ändå, för dö planerar jag inte att göra förrän om minst 70 år!