Idag saknar jag London extra mycket. Eller egentligen kanske inte London egentligen, men jag saknar att vara borta, att inte vara här. Jag saknar att ha mitt egna liv, klara mig själv och göra mina egna saker och inte bry mig så mycket om annat. Det var nästan som meditation att vara borta, jag tänkte inte så mycket på folk och saker om kring mig egentligen, självklart med undantag för mina barn, men annars så tänkte jag bara på mig själv och jag var verkligen "vän" med livet på ett annat sätt än nu. Nu är jag osäker och analyserar allting igen, kanske inte fullt så mycket som innan London men mer än vad jag gjorde i London. 

Konstigt att jag inte lärde eller förändrades mer ändå, jag blev som ändå samma så snart jag kom tillbaka till ursprungsläget. Av detta har jag då lärt mig att Skellefteå är inte min plats på jorden i det långa loppet. Jag ska vara någon annanstans, där jag kan känna samma sak som jag kände i London. 

Så därför saknar jag London just idag. Sen blir det ju inte bättre av att jag saknar mina barn, särskilt Martha just nu, det går i perioder och just nu är jag inne i en riktig "Martha-period".