Yngst blir störst - äldst blir minst...

Bland alla sommar bilder hittade jag även en hel massa fina bilder på mig och min lillebror. Hahah okej, jag kan inte ens skämta om ordet "fina" för de är så fula att det nästan svider i ögonen när jag kollar på dem! Svindandet kan visserligen ha att göra med tårarna som bränner under ögonlocken, dels för att jag skrattar så mycket åt dem men också för att jag saknar min lilla skrutt bror så mycket att jag kan gråta! 

Jag pratade med honom i veckan och jag höll på att tappa hakan när jag hörde hans röst - han börjar låta som en man!!!!!! och ännu värre blev det när han ställde sig upp och stolt berättade att han var lika lång som mamma. Jag fick bevis på detta, för mamma kom och ställde sig bredvid honom och mycket riktigt, lika långa. Detta betyder att han har 8cm kvar tills han vuxit om mig!! Frågan är, kan han klara det på tre månader? Tveksamt. Hehe. 

Jag kände att det hade gått lite för länge sedan senast ni fick en uppdatering om hur min broders växande går. Hahah, allvar, min blogg kan vara den mest ointressanta någonsin. Tur att några gillar den iallafall. Love you! 

Fast vem försöker jag lura? Egentligen är detta inlägg en ursäkt för mig att inte fara och träna.. jag är så trött och vill verkligen inte men jag måste och då tänkte mitt undermedvetna "Det har ju faktiskt gått ett tag sedan du berättade om att din lillebror växer, det kan du ju göra nu så då kan du inte fara" smart drag hjärnan, smart... Men nu när inlägget är skrivet finns det inget som hindrar mig från att fara. To bad. Hejdå! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0