För någon vecka sedan så träffade jag en tjej i en bar som jag började prata med. Vi började prata om relioner, hon var född i ett katolskt hem - jag är född i ett kristet hem. Under våran diskusion så kom en okänd person fram och började säga emot och förklara hur fel vi hade. Detta gjorde mig irriterad. Nej fel, det gjorde mig riktigt arg faktiskt!

Jag tycker bara att det är, ursäkta, men helt idiotiskt att säga "du har fel" detta handlar ju för fasen om vad man tror! Jag tänker upprepa det : tror. Alltså inte "vet" för det är ju just det som är grejen att ingen vet och det kommer aldrig gå att bevisa för återigen så handlar det ju om var man tror. Saker som jag kan se som bevis ser någon annan som påhitt etc. Jag personligen har aldrig hört om att någon har lyckats övertala någon annan till att tro eller sluta tro och jag tror inte riktigt att det funkar. Någon kan visst säga hur många "bevis" som helst till mig om att Gud inte finns och vice versa men jag skulle inte sluta tro pga det på samma sätt som jag inte skulle få någon att tro genom att säga "men folk har hittat blablabla och det stämmer med bibeln". Vill man tro kommer man att se en sak och vill man inte kommer man se en annan. Och vet ni vad - Båda är OK!

Jag blir på allvar upprörd av folk som dömmer, dumförklarar, hotar och gud vet vad bara för att någon tror något annat. Jag är väl ett ganska levande bevis på att man kan tro utan att gå i kyrkan varje söndag, ha sex före äktenskap, aldrig supa osv så jag lever inte precis efter några jävla (ja, man kan svära också) regler som vissa tror att man måste, så jag lever/är inte mer annorlunda än någon annan. På samma sätt som att jag inte är mer annolunda mot för någon som inte tycker om choklad ifall jag gör det. När ska folk börja förstå det? Jag tycker att det är så jäkla mycket skitsnack om just sånt här, att man skulle vara annorlunda för att man tror. Det är ju rasistiskt fast på ett annat sätt kan jag tycka. 

För helt allvar, vad spelar det för roll? Vad spelar det för roll? Vi delar olika åsikter som i många andra fall och det värsta som kan hända i detta är, som alltid annars, att vi kan ha fel. Vi inser när vi dör att "Woups, det fanns visst ingen himmel. Attans." men då är vi ju redan döda så vad spelar det för roll? Om det gör livet lite gladare/ljusare/tryggare/whatever när man väl lever? Det är ju inte värre än att vi trodde på tomten när vi var små, för det är väl nästan alla gjort? Och vi fick alla inse att "Hoppsan, det var visst pappa som hade skägg" men det gjorde ju ingenting? Det gjorde julen lite mer magisk under tiden jag trodde att tomten var påriktigt och jag har då inte fått några skador såhär i efter hand av att tro på det. 

Ni får rätta mig om ni tycker jag har fel, men jag tycker verkligen att det är idiotiskt och ett jävligt tråkigt beteende som förstör alldelens för mycket. Folk fokuserar för mycket på olikheter och dömmer varandra efter det, så jäkla annorlunda är det inte. Jag vill även flika in att detta gäller givetvis andra varvet runt, jag blir lika irriterad på folk som tycker att någon lever "skamligt" eller whatever för att den inte är kristen och kommer "brinna i helvetet" om den inte börjar tro. Blablabla, det är precis lika jobbigt! Så till alla - skärp er för fan! Tro vad ni vill men döm eller skada för fan inte någon annan för att de inte tror som ni!