Ikväll är (som vanligt) inte en jätte bra kväll. Känner mig extra ensam för att det är höst tror jag och för att jag då i vanliga fall brukar få vara med Albin, men inte denna höst förutom en vecka om snart bara fyra veckor! Hallelujah!

Vill ni veta en sak som är svårt med att flytta ifrån sitt hem och lämna alla sina vänner bakom sig? Att man inte har någon att prata med.. De vänner jag träffat här känner mig inte lika väl som de jag har hemma och jag känner inte dem så väl heller så att sätta mig och prata om alla mina tankar och känslor känns inte riktigt lämpligt, kanske om några månader, men inte än. Jag tror detta bidrar lite extra till att jag tänker ännu mer, jag har ingen annan att tänka med än mig själv i princip, förutom mina dagböcker och de gånger jag har någon vän på skype. Men annars är jag själv och jag är inte riktigt van att inte få dela med mig av mina tankar och bekymmer med någon om än problemet bara är att jag inte vet om jag ska ha röda eller blåa sockar på mig. Poängen blir att jag saknar att prata med någon som jag känner att jag känner så väl att jag kan säga allting utan att vara rädd.

Det är himla svårt.. riktigt svårt. Höstdeprition på högnivå nu känner jag.. ska avsluta här och försöka göra något annat än att tänka. T ex sova, eller se gossip girl...