Nu är de här! Det var en helt underbar känsla att titta ut genom bussfönstret och plötsligt se två bekanta huvuden. Så många gånger jag har suttit och undrat hur det skulle kännas att plötsligt se någon som jag känner igen. Nu visste jag ju visserligen att jag skulle träffa dem och ungefär vars, men jag förväntade mig inte att se dem från bussfönstret innan jag ens var säker på om jag var på rätt ställe eller inte. Så det var himla kul! 

Nu har jag just kommit hem och har skyndat mig att göra lite saker, så som att mata katten och nu är det sannerligen hög tid för mig att hämta barnen! Faktum är att jag redan är lite sen... woups!