Har inte sådär jätte mycket att säga. Tänkte att ni skulle få veta det så att ni slipper undra. Herregud alltså... ibland suger verkligen min blogg mer än en dammsugare.. jobbigt. Men något ska jag väl kunna komma på.. 

 

Ni vet, för ett tag sedan så sa jag att jag inte längtade hem och att jag nästan var irriterad för att jag var tvungen att fara hem för begravningen. Minns ni det? Glöm det. För nu längtar jag hem, och det har jag nog egentligen gjort sedan jag träffade pappa och David. För då får jag ju som se en glimt av vad jag har där hemma men inte får ta del av, Förstår ni hur jag menar? Så nu längtar jag hem så mycket att jag nästan vill abryta mitt år men det tänker jag inte göra, för skulle jag göra det nu så skulle jag komma tillbaka och inte kunna börja skolan så det skulle betyda att jag skulle sitta och göra ingenting och det känns ju ännu värre, Så nej, nu finns det ingen återvändo kan man väl säga och just nu känns det bajs dåligt, för som sagt så är jag i stadiet att jag tänker "vad fan tänkte du med? hur kunde du tycka att det var en bra idé att åka utomlands innan du ens slutat skolan??" 

Ja det kan man fråga sig. Vad tänkte jag med? Jag vet svaret. Svaret är: hjärnan! (*drar efter andan*)
Nä men seriöst, det blir bra. Men inte idag, för idag vill jag ha mamma och Sofie och så vidare. Inte kudde 1, kudde 2 och så vidare...