London Eye!

Duh duh duh duuuuh....
Såhär rädd/nervös var jag och mina dubbelhakor innan...

David och Pappa uppe i luften

Vi fastnade... min värsta mardröm...
Men utsikten var ganska fin ändå! 
Och tillslut började vi röra på oss igen (pjuh!)

Big Ben

Min fina bror! 
Och min fina pappa! 

Sådär, nu kan jag kryssa för London eye. Det var faktiskt inte lika hemskt som jag trodde, kanske börjar jag bli kvitt min höjdrädsla? Man kan ju alltid hoppas det. Nu ska jag bege mig mot skolan för att hämta barnen, som vanligt. Så vi hörs väl senare ikväll, som vanligt! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0