Fick helt plötsligt ett kärleksrus, jag vet inte riktigt vars det kom ifrån, men när jag satt och filosoferade i min ensamhet så fick jag ett litet kärlekskramp i hjärtat för mina två underbara kusiner! Det bara liksom slog mig hur mycket jag tycker om dem och hur mycket kul vi har haft. Under mitt snabba kärleksrus så hann jag få en heldel flashbacks också på oss som små barn och massa. Så Amanda och Lovisa, detta inlägget blir till er, jag saknar er jätte mycket och jag hoppas att vars ni än är och vad ni än gör att ni har det bra! Love you!