Jag längtar hem. Hem, bara hem till allt. Till mamma. Till alla som finns hemma. Det blev som ett snubbelsnöre min försening idag. Ingen är sur på mig, men för mig var det ett stort misslyckande och på något vis gjorde det så att jag började längta hem. Kanske för att i min familj hemma gör det inget om jag misslyckas för att där älskar de mig ändå. Här är jag egentligen inte ens en familjemedlem. Jag har bara varit här i två veckor och jag vill inte göra några misstag, inte än. Självklart gör alla misstag och det är ju ingen fara, man lär sig av dem, men det här kom för tidigt. 

Det är en annan längtan nu än förra veckan. Förra veckan längtade jag efter allt kul som jag saknade, nu längtar jag bara efter tryggheten, tryggheten att ha min riktiga familj omkring mig, mina riktiga vänner och tryggheten av att ligga i min riktiga säng. Tur att det går över, men just nu är det jobbigt. Jag vill ha kladdkaka och min familj!..