Nu är min mamma borta i en vecka, det märks för det är ingen som kollar så att vi tar oss hem på kvällarna. Haha. Men det blir lite skrämmande när jag tänker på att nästa gång jag ser min mamma är det mindre än en vecka kvar tills jag far. Det är så skrämmande verkligt just nu, har som inte riktigt förstått att det är på riktigt men nu börjar det verkligen kännas. Herregud, och jag har fortfarande inte packat och har ingen aning om vad jag ska packa, hur jag ska tänka. Andas, andas. Det kommer bli bra.