Såhär ser jag ut nu, lagon uttråkad och helt döööd! Åtminstonde på insidan, fysiskt sett så lever jag ju. Men jag har nog inte rört på mig så mycket och så fort som idag på så länge jag kan minnas. Har cyklat för kung och fosterland på en cykel med hjul lika stora som en fotboll från Anderstorp till Eddahallen där jag har lekt livräddare och simmat för mitt och andras liv och sedan cyklat tillbaka om möjligt ÄNNU snabbare eftersom att vi hade prov lektionen efter. Och jag hann! Otroligt nog. Så jag tycker jag kan förtjäna att känna mig lite död just nu. 

Nu sitter jag och funderar om jag ska utmana ödet och motionera ännu mer när jag ännu är igång och bjuda med Sofia på en liten pratstund på vandrande fot. Det kändes trevligt, jag får kolla vad hon har för sig.