Bild från när Fanny besökte mig som den arma sjukling jag var

Kan nämligen inte print screena på min dator, eller inte vad jag vet iallafall så ni fick bli utan en bild på våra
vackra kvällsansikten i webbcamskvalité. Attans pannkaka för er där alltså, men som jag nämt tidigare idag så
kan man inte alltid få det man vill, så orättvist är livet. Men jag slår vad om att ni alla överlever med mer eller
mindre psykiska skador. Hehe. Nä nu ska jag sluta snacka om ingenting och pallra mig till sängen och inte sova
om ni trodde det, nej jag ska bara ligga där och vila min arma kropp som gått i protest mot mina övriga sinnen
och ständigt värker och gör ont helt utan anledning. Stört. Men jag säger ändå Godnatt bara för sakens skull.