Har just morrat ikapp med min pappa på att Skellefteå förlorade, uruselt alltså! MORR!
Sen vart jag genast några grader gladare när jag klickade in på en väns blogg och hittade denna bild, och det får mig faktiskt att lätta på trycket i mina mungipor och le lite grann.

En något år gammal bild tagen av en annan vän på ett asmys ställe där vi spenderade en hel del tid förr, dock inte längre, dags att pallra sig dit igen kanske? kändes inte helt fel att klättra, för ja, stället ligger en bra bit upp i ett träd och det knasiga är att jag och min höjdrädsla alltså kan befinna oss flera meter upp i ett träd, totalt oskyddade, men ändå helt avslappnade och kolugna. DET är i mysterium, sannerligen.