glöm vad jag sa!

om jag var världens lyckligaste för 7 timmar sen, ja, vad fan är jag då nu???
förunderligt hur så små saker kan bli så sjukt stora i rätt persons ögon!
jag har börjat tänka på det, att det egentligen är dom små sakerna som räknas, i egentligen nästan allting, faktiskt.
jag menar visst, det är fett kul att fara på en fet resa med en kompis, men själva vänskapen byggs inte på den resan som, den byggs ju av alla små saker i vardagen och alla små minnen.
det finns lite sanning i det där, tycker jag iallafall, för enligt mig är det där sanningen!

sanningen bakom den bilden är att jag och albin såg på bodybouilder kvinnor ikväll, faktiskt hon på bilden ovan, Juan Lopez. Mycket nöje det dära, hah!

nu ska jag fika eller möjligen danska lite till "hoppa hulle hulle, hoppa hoppa hulle hulle.." nä, fika lät mer frestande. mums!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0