en mur som man kan sitta på
jag vet inte riktigt vad det är med mig idag, det är som att jag ligger steget efter hela tiden och får inte nåt vettigt gjort, det är som att min hjärna är som en smet eller nånting och jag avskyr det!... minst sagt!
ursh ursh, väntar nu på att sofia ska komma hem så att hon möjligen ska kunna vara lite social med mig i denna tragiska värld där ingen annan verkar vara det.. haha okej, nu överdrev jag. men aja. jag vill vara med sofia iallafall, så är det och då hoppas jag att hon vill vara med mig med!
Kommentarer
Trackback
