Hm.. det var ju minst sagt lite mysko sätt att förklara vad jag ska skriva om. Men jag kom iallafall osökt att tänka på ett verkligt ögonblick i mitt liv. Det var det ögonblicket då jag läste att jag och Josefins "reklamfilm" hade vunnit i apollotävlingen. Och det är verkligen ett ögonblick vi snackar om nu! Läste mailet med minsta möjliga entusiasm (eftersom att jag trodde att det var ett sånt här "tack för erat bidrag med tyvärr.."mail) typ så här "lät" det i min hjärna:

"Hej vi på apollo vill tacka för erat bidrag...blablablablabla...samt gratulera er till juryns pris för bästa film och priset av en resecheck på 35000 kr" (notera att sista delen ska läsas i speedad version) 

så man jag helt enkelt säga att jag under de få sekunderna det tog att läsa gick från "orkaaaaa..." till "WAAAAAH!!!!" och ja, jag kommer nog faktiskt aldrig att glömma det ögonblicket, någonsin!

Hm, detta är svårt tycker jag, då jag inte riktigt vet vad jag tror. Jag är uppvuxen i ett kristet hem, i princip hela min släkt är kristen så jag har ju blivit "lärd" efter det. Så jag har ju vuxit upp med att Gud finns och allting. Men sen ju äldre jag blev och ju mer jag började tänka själv så ja, vart jag ju som själv ständig (skit konstig mening, aja) 

Jag vet faktiskt inte riktigt, det går lite fram och tillbaka. Jag har svårt att säga blankt "nej Gud finns inte!" men har inte heller lätt för att säga "ja Gud finns!". Jag skulle inte kalla mig kristen, men skulle inte heller kalla mig satanist eller vad det nu heter. Jag håller inte alls med om allt och följer verkligen inte de "lagar" som ja, min släkt kanske skulle tycka att jag följde för att vara ett gott kristet exempel.

Så jag vet inte, jag skulle kalla mig själv neutral. Jag har inget emot de som tror, har inget emot de som inte tror. Jag tycker helt enkelt att det är upp till en själv, för ingen kan ju bestämma vad en själv ska tro. Och jag tänker inte heller att nån kan bestämma vad som är rätt och vad som är fel. Det man tror det tror man på och då får det vara så. Och jag har lika svårt att tro på vad som står i bibeln som jag har svårt för att tro att allt bara skulle ha skett av ett BANG. Jag tycker det är svårt det där, och jag orkar inte riktigt sitta och grubbla över det heller. Det är som det är och det är jag tacksam för!

Ibland tror jag på karma, ibland på människan och ja, ibland tror jag bara på livet och ibland så tror jag inget alls, finns som helt enkelt inga rätt och fel. Jag tror på allt och ingenting helt enkelt och därför kallar jag mig som sagt neutral.