Jag är nog rätt ganska ofta tror jag, om än inte mycket. Jag kan vara rädd för små saker lite hela tiden, men det är inget som brukar påverka mig egentligen. Annars så blir jag mest rädd när jag är..rädd. Haha. Nä, men jag kan bli jätte rädd för "andras skull". Om jag inte är säker på att en kompis inte har det bra för stunden kan jag gå runt och vara rädd för det. Fast det är egentligen mer oro.

Hm, rädslor.. jag är sjukt rädd för att bli lämnad, övergiven och sånt. Jag är också rädd för att dö, eller kanske egentligen mer att inte ha levt tillräckligt. Jag är rädd för slut kanske man kan säga. Eftersom att då tar det slut, om det är livet eller en kompisrelation så tar det ju slut och man vet inte vad som händer sen.
Visserligen kan det stämma att slutet är början på nåt nytt (eller hur man nu säger) och att det blir bättre sen. Men fortfarande är slutet ändå hemskt, oftast.

Men det är svårt att prata rädslor. Jag vet att jag är rädd, för som jag sa i början kan jag gå och vara lite rädd hela tiden, men det är liksom svårt att förklara vad jag är rädd för, vad mina rädslor är och så.
För jag vet det knappt ens själv.