Skrev ju för inte så länge sen vad jag blir ledsen av, men för mig är inte att gråta samma sak som att vara ledsen, nej verkligen inte!

För faktiskt så gråter jag nästan mer när nåt/nån är fin, när jag blir jätteglad, när jag träffar någon jag inte träffat på länge (var nästan nära att grina i korridoren när fanny varit utomlands, hehehahah) och så, fina stunder i filmer ger mig större lust att gråta än sorgliga. Förut var det helt tvärtom.
Men jag har nog ganska lätt att gråta tror jag, jag skulle nog säga det ibland. Fast det hade jag inte i somras, kan nog faktiskt bara komma på ett tillfälle då jag grät, visst jag grät säkert någon mer gång, men ingen som jag kommer ihåg. Och det är väldigt ovanligt för att vara mig.

Men nu gråter jag igen, men oftast för att det är någon annan känsla inom mig som är så "stark" så jag måste gråta för att få ur mig hela känslan. Typ saknad, ilska eller sånt. Så så är det med mig och mina tårar. Punkt.