Det här är min bror Jonas, Carl Jonas Wallgren, född 26 januari 1996.
Det skiljer alltså två är mellan oss två, och ja, när vi var riktigt små (dvs 3 och 1 typ) så var det väl liksom vi två mot världen kanske man kan säga? Men det höll inte i sig så länge, han blev väldigt fort mitt absolut största irritations objekt i huset! Vi har haft bråk som nästan gått ut på liv eller död. Helt sant, han har bla jagat mig långt ut i skogen med något form av "vapen" i handen, kan tänkas att det var en hammare men är inte helt säker. wellwell.

Så som sagt har liksom den ända kärleken mellan oss två iprincip bara varit syskonkärleken, låter fett hemskt när jag säger det, men vi har liksom inte haft någon riktigt relation, förrän nu! Ganska exakt när skolan började om typ, vet inte riktigt vad som hände, men vi liksom bara klibbades fast i varandra. *Schplatt*
Och ja, nu skulle jag faktiskt kunna kalla honom något mer än bara bror, jag kan nu även kalla honom för min bästa vän. Helt underbart med en sån i huset, rummet mittemot, att bara kunna gå till om det skulle behövas.

Bråken är ett minne blott, nåt litet tjaffs uppstår väl nån gång i sänder, men det tillhör inte vanligheten. Och jag är verkligen så tacksam att han finns i mitt liv! älskar dig!♥


Och det här, det är min andra bror, David. Lars David Wallgren, född 27 juli 1999.
5års skillnad, var fulare än ett troll med snabel vid den tiden då denna pojk föddes. Han fick iallafall utstå mina hårhänta men kärleksfulla (så var tanken iallafall) omfamningar när jag skulle bära honom över allt. Stackars hjälplösa unge...Men annars så, David. Ja, han och Jonas bildade ju ett pojkteam mot mig ibland, tex i stugan då båda två älskar att fiska, och jag tycker att det är ungefär det tråkigaste som finns (mest för att jag aldrig får napp dock..)  och ja, med andra ord vart jag mer än en gång lämnad ensam kvar på land då.

Men annars så har jag och David en riktigt gullig relation tycker jag själv, han kan ropa in mig i sitt rum och berätta om sina kärleksproblem och hela köret och så får jag sitta där och ge så bra tips jag kan. David är faktiskt allmänt gullig alltid, alltså jag kan inte riktigt komma på att vi någon gång har bråkat sådär riktigt på riktigt. Men hursomhaver, David kan iallafall ibland bara komma in på en söndamorgon och bara säga "vill du ha frukost på sängen?" hur gulligt på en skala alltså?

David är också riktigt grym på fotboll (Jonas med iof, menmen) och har numera upptäckt att denna lilla skit inte längre bara har större fötter än mig, han är starkare än mig..11år..illa. Men jag älskar dig ändå!♥



Irritations objekt som gäller båda mina bröder, att de blir bruna på verkligen noll sekunder!!! De kan gå ut 20 minuter och har då producerat lika mycket brunfärg som jag producerar efter en heldag av stekade, om jag har turen på min sida! Och det slutar inte där, jag anser även att båda dom får en såndär perfekt fin gyllenbrun hudfärg, som perfekta pepparkakor. Medans min hudfärg mer ser ut som färgen på en köttbulle i litet nedtoning.

Har stört mig på det ända sen jag insåg att jag var kritvit och ja, det blir inte bättre. Har gett upp hoppet. Den dagen jag är brunare än någon av mina bröder (räknas ej om jag varit i Afrika i 2 månader och de varit kvar i Sverige) så ska jag göra något riktigt farrligt...hör av mig när/om den onäjligheten inträffar.