För som sagt, just nu är vi påväg mot Sydney. Så igår var det dags att efter en månad ta avsked av adelaide och alla grymma människor vi träffat där, familjen vi bott hos och killarna vi har hängt med. Blev rörd ända ner i hjärtgropen när alla killarna kom förbi igår för att säga hejdå till oss. 

Adelaide har varit en helt perfekt uppvärmning för oss och hur tråkigt det än känns att lämna så känns det fantastiskt spännande att få se resten av Australien! 

Vi åker med en Italiensk kille i hans campervan vilket är ett litet spännande val eftersom vi inte känner honom men hittills har det gått superbra, vi lever och har hunnit mer än halvvägs. Vi spenderade natten vid en flod men det var så mörkt när vi kom dit såg vi ingenting (tacka Gud för pannlampan!) men sen när vi vaknade på morgonen så såg man och OJ så fint det var! Något som var fint i mörkret var stjärnorna! Alltså, jag har aldrig i hela mitt liv någonsin sett en finare stjärnhimmel!! Synd att sånt inte går att få på bild... 

Vi firade ju jul också, vilket var supermysigt men självklart konstigt utan våra familjer. Men svenskt blev det, men grötfrukost, Kalle anka, svenska julsånger och köttbullar på julbordet. Sen följde en lång natt när vi satt vakna för att få prata med våra familjer på Skype. Skype är verkligen fantastiskt och det var med både extrem glädje och extrem sorg som jag såg min kära familj på andra sidan rutan. 

Min lärdom av att fira jul borta ensam är att jag inte vill göra det igen. Det var mysigt och supertrevligt och jag hade en fantastiskt fin jul, men en gång räcker. I framtiden vill jag spendera julen med min riktiga familj.

Det var allt för denna gång, nu ska jag återgå till att stirra ut på vägen eller det platta tomma busköken landskapet som  sträcker sig så långt ögat kan nå runt omkring oss.