En typisk turist bild på mig och mina två polare - Ben och Bussen. Här hade jag förövrigt bott i London exakt en månad och hade min bror vid min sida. Det känns inte så jäkla länge sedan ändå, men det är fasen ett halvår? 

Från en sak till en annan så ska jag gå och lägga mig nu. Blev lite förvånad när jag såg hur lite klockan ändå var (22:56) Mitt liv fortsätter gå upp och ner varenda eviga sekund men jag hoppas att det blir bättre när januari är över, brukar rätt ofta känna mer eller mindre såhär i januari har jag för mig? 

Tilly lever iallafall (tack gode Gud!) och trippade obrytt ned för trappen när jag kom tillbaka med barnen ca klockan 16.00. Så hon höll sig gömd en massa timmar och det är inte Ok! Jag trodde verkligen hon låg död någonstans... Vi är vänner nu iallafall. Jag plockade upp henne och myste med henne så länge jag kunde, dvs tills Kit ätit klart sitt mellanmål och kom och tog henne ifrån mig... Nåja, lite kärlek fick jag ge henne och det är ju bättre än ingenting. 

Men nu ska jag sova, var ju så trött imorse så det vore ju skönt om jag kunde få vara mer pigg imorgon. Godnatt!