Once upon a time..

Det finns en sak i mitt liv, eller snarare i min personlighet, som är lite jobbig. Det är de gånger då jag känner att jag verkligen vill dela med mig av något, ofta här i bloggen. Jag skulle nämligen gärna vilja berätta mer om hur jag känner, tänker, tycker. Bara helt enkelt skriva lite "djupare" och låta er som bara vet vem jag är utifrån bloggen lära känna mig lite bättre och så. Men mest för att jag känner att jag vill berätta. Problemet, och det som jag tycker är lite jobbigt, är att jag inte vågar. Jag är feg. Jag vet inte egentligen vad det är jag är rädd för, jag är nog bara allmänt rädd att låta människor lära känna mig på djupet. Tror jag. 

Förut var jag inte lika rädd, jag var nästan för orädd och det är inte heller bra och det fick jag smaka på och det är inte helt omöjligt att det satte ett stort ärr i mig och att jag därför är rädd? Jag har nämligen väldigt lätt att få sådana "ärr". Detta hänger i vissa fall lite ihop med det jag skrev förra veckan, att jag vill försöka bli bättre på att visa uppskattning till människor jag bryr mig om och så, på något sätt hänger det ihop. 

Jag kan vid vissa tillfällen verkligen sakna att kunna/våga berätta allt jag tänker och känner för någon. Det är ju ändå en ganska skön känsla att få dela vad man har på hjärtat om det så är glädje eller sorg. För det är ju lite som det där ordspråket som jag inte riktigt kan "delad glädje dubbel glädje.." och sedan något om sorg också tror jag? Delad sorg hälften sorg? Äsch, ni förstår vad jag menar. Jag saknar som sagt ibland att inte kunna/våga dela min glädje och sorg med någon. Det är som för svårt på något sätt. 

Innan jag avslutar vill jag även säga, ifall någon av mina vänner skulle ta illa upp eller något, att jag vet att jag har vänner att prata med och jag vet även ganska säkert vilka som jag egentligen skulle lita på så felet är inte att jag känner att jag har dåliga vänner eller att jag inte litar på dem, för det gör jag, felet handlar bara om att jag är för feg. Nu kanske detta kan låta lite dubbelt, jag vet inte men för någon skulle det nog kunna göra det och det kan jag förstå, men jag vet inte riktigt hur jag annars ska förklara det. Jag hoppas ni förstår. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0