Sanningen om jag och Tilly. 


För fyra månder sedan (herregud, är det inte mer??) kom Tilly in i mitt liv och jag tänkte "Yes! Nu kommer jag få en kompis att mysa med på dagarna" men riktigt så sagolikt blev det inte utan vårat förhållande skulle komma att bli ett riktigt krångligt ett. Det är självklart alltid hon som står får problemen och jag som blir sårad - både fysiskt och psikist. Men jag ger henne alltid nya chanser, annars blir det nämligen lite svårt att vara sambos. 

De gånger jag förstår att jag verkligen tycker om henne är när jag misstänker att hon är i fara/råkat illa ut. Alternativt när hon är mysigt och inte orsakar några problem så som att rivas eller bara gnälla (mjaou)

Det där är ett stort problem, våran kommunikation. Jag förstår inte ett ord vad hon säger och det gör mig galen! Tyvärr är det inget alternativ för mig att lära mig att tala katt språk är jag rädd, för jag tror att det är väldigt få som kan det så om jag skulle hitta en lärare så skulle det kosta mig skjortan. Frågan är om det är värt det om det skulle göra det enklare för oss att kommunisera? Men jag kanske ska kolla ändå om det finns någon i London ändå, skulle ju kunna vara värt det. För så som vi har det just nu funkar inte! Jag vet aldrig vad hon vill.. Kanske kan teckenspråk vara något..? 

Just nu så är vi ovänner - igen. Vi blev ju vänner i förrgår igen och sen dess har allting varit bra tills idag när hon gick till attack mot min hand när jag försökte ge henne mat och jag kände att detta tolererar jag inte! Jag försöker vara snäll och ge henne en välsmakande måltid och vad är tacken..? Ett par tänder i handryggen. Nej tack!

Ett annat problem, som även bidrar till att läget är dåligt just nu, är hennes falskhet. Tillexempel ikväll när jag kommer in i mitt rum så ligger hon i sängen och ger mig en riktig sängkammar blick och det går inte att tolka situationen på något annat vis än att hon vill mysa lite, tror ni det var vad hon hade i åtanke? Nej, så fort jag närmade mig gick hon till attack på mina händer igen. Jag vill gärna inte ha ett förhållande med någon som försöker äta mina händer.. (På bilderna nedan kan ni själva se början av attacken, jag försökte ta lite fina bilder sen gick det som det gick..)

Allt detta får mig alltså att tvivla på att detta är ett hälsosamt förhållande och detta är en anledning varför jag är ledsen ibland, jag är så vilse i mina tankar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra... jag funderar på att ta en paus och inte riktigt träffas mer än nödvändigt. Att hon håller sig i en del av huset och jag i den andra och ingen får förfölja varandra (en rätt vanlig sak för Tilly att göra) Frågan är bara hur jag ska säga detta så att hon förstår när jag inte kan tala katt språk... Det kanske är värt att överväga en lärare iallafall? Kanske kan han bara lära mig att säga meningen "Jag tycker att vi ska ta en paus". Det tåls att fundera på iallafall.