Här satt vi igår och pratade som om det inte fanns någon morgondag medan vi väntande på att klockan skulle bli 6 och dags att möta alla andra. 

Det är verkligen kul att känna att man börjar lita på människor och anförtro dem sina tankar, drömmar, hemligheter, känslor, whatever. Det är svårt att förklara men alltså det blir något speciellt när man faktiskt lyckas hitta någon som man kan prata med påriktigt. Inte så konstigt egentligen men det känns fantastiskt att jag faktiskt har hittat sånna vänner. Det kommer bli så jobbigt att lämna dem dock... vi pratade faktiskt om just det, hur hemskt det kommer vara. För när jag flyttar hem så är det ju inte så enkelt att jag bara reser tillbaka till London och så är allt som det är just nu och alla människor finns kvar. Verkligen inte! Någon kanske finns kvar men de flesta åker ju också hem och kommer vara utspridda över hela europa (världen) så enda sättet att egentligen få träffa alla igen är ju att man bestämmer en resa alla tillsammans, t ex att alla åker till London under samma helg eller så. Om jag inte åker runt i europa själv såklart.