Det blev så att jag gjorde nytta istället för att se film. 'Det var ju bra' kanske ni tänker? Det tänkte jag med nämligen, men det var innan jag visste att min såkallade "nytta" inte riktigt var så mycket nytta då jag knappt gjorde någonting utan istället stirrade in i skärmen och då hade jag ju lika gärna kunnat stirra på en film istället.  

Nåja, jag ska göra mig klar att sova, kanske lyckas jag somna innan 12 ikväll då? Usch, har ni någonsin kännt "Jag är nog ganska bra" och sedan tänkt efter och insett "okej, jag är inte alls så bra" ? Vänta, dåligt förklarat. För mig händer detta ofta, särskilt när jag skrivet typ CV:n. Jag tänker "lätt som en plätt, jag har ju massa erfarenheter och är jätte duktig" sen tänker jag efter och skriver ner det och när jag sedan ser det på papper så ser "Har praktiserat på ICA i en vecka och jag har en gång lyckats sticka en hel halsduk, själv!" - Anställ mig, jag är perfekt! 

Sen har jag i hjärnan tänkt att jag har så mycket mer att erbjuda. Och jag förstår inte heller hur jag i mitt huvud kan få mig själv att framstå som den perfekta anställda och hitta ord och erfarenheter som är, inte bara perfekta, utan även sanna, men sedan så fort det står på papperet ser det lika imponerade ut som "jag kan borsta mina tänder med vänster hand" - inte särskilt imponerande med andra ord. Och jag blir lika ledsen och nedstämd varje gång. Hur ska jag någonsin lyckas här i livet om allt som står i mitt papper är att jag en gång hade en kanin och städade hennes bur... 
Ganska exakt så såg min (och Jonas) kanin ut. Hon hette vitsippan och levde inte ens i två år tror jag? Antingen berodde det på att vi aldrig städa hennes bur eller så blev hon nog ihjälskrämd för hon kan ju inte ha dött av ålder iallafall. Jag "hoppas" på ihjälskrämd för då var det inte mitt fel iallafall. Jag minns när pappa ringde och bad mig komma hem (för han ville inte säga att hon var död när jag inte var hemma  om jag minns rätt?) och jag trodde att han skulle säga att David hade blivit kidnappad av någon anledning? Så först blev jag glad för att David inte var borta, sen blev jag ledsen och la mig i sängen och grät. Sen begravde vi henne. Hon var en fin kanin. Godnatt!