Den senaste tiden har vi bytt ut godnattsagorna mot att istället ligga och prata tyst. Skapa fantasibilder tillsammans, leka "vad väljer du" och idag pratade vi om allt möjligt och på något sätt så slutade det i en otroligt seriös och allvarlig konversation (och ännu mer med tanke på att det är en 6 och 7 åring jag pratat med) - vi pratade om universum, jorden och vad som händer om jorden går under och hur vi kan göra för att hindra det. Eller rättare sagt De pratade, jag lyssnade mest och facinerades över hur vuxna de helt plötsligt lät. 

Barn är verkligen smarta, kloka och förstår så mycket mer än man ibland tror. Jag kommer ibland på mig själv med att underskatta dem i sånt, detta har visserligen ibland till en del med att göra att jag har mina arbetsuppgifter och jag vill göra dem så som det är sagt att jag ska göra dem till så stor del som möjligt, men ändå, Ibland så kommer jag på mig själv och tänker "Rebecka, så små är de faktiskt inte". Och det stämmer, de är verkligen ganska stora och de har vuxit väldigt mycket på ett år när jag tänker efter. Fantastiskt!♥