Nu är han borta. Faktum är att han nog faktiskt har landat hemma i Sverige vid det här laget och här sitter jag, ensam. 3 dagar går alldelens för fort...då syftar jag även på min egna ledighet och inte bara att få umgås med Jonas (även om det är det viktiga) Så nu är det bara att börja jobba igen, det finns en positiv sak med det och det är att jag gör något och inte bara tänker på att jag längtar hem (för det gör jag just nu) 

 

Men när jag längtar hem tänker jag att om en vecka är vi påväg till Lucys föräldrar efter det ska vi till Isle of Wight och när vi har varit där är det typ en vecka tills jag kommer hem. Börjar kunna den versen ganska bra och det är tur för den hjälper mig genom många jobbiga stunder.