Kände att jag inte riktigt hade fått ur mig alla känslor som jag bär inom mig efter att ha fått träffa min bror efter fyra vekor ifrån varandra. Det känns verkligen overkligt som jag nämnde, för London har ju som varit "mitt" ställe och "min" bubbla och ingen har varit här med mig förrän nu. Han är dessutom i samma hus som mig igen, efter fyra veckor sover han bara ett stenkast ifrån mig. Efter fyra veckor får jag prata svenska live men någon i mitt hus. 

 

Det är så konstigt allting. kan inte förklara på ett bra sätt men jag vill ändå försöka för det så mycket känslor inom mig just nu. Jag vill gråta av lycka att jag har honom här, jag har min egna riktiga bror här och jag får visa honom för min familj här och jag får visa honom mitt liv här. Det är så fantastiskt! Det var nästan som ett se ett spöke när vi möttes idag, som om vi inte setts på en evighet samtidigt som det kändes som nyss. Det är verkligen blandade känslor i alla kategorier utom i en och det är att jag är överlycklig att ha honom här, inget annat!