Efter en stannad tunnelbana, massa missförstånd och förvirringar lyckades jag hitta rätt på min bror till slut och vi tog oss hem välbehållna bara 2-3 timmar senare än tänkt. Men bättre sent än aldrig och Lucy stod och väntade med maten redo, vilket iallafall jag var väldigt tacksam för!! 

 

Sen nästan ännu mer tacksam var jag över vad Jonas hade med sig till mig, nämligen vaniljkrämbullar som är min absoluta favorit!! Åh så underbart har inte ätit bullar på fyra veckor, känns som en eeeevighet sen! Men nu har jag snart råkat trycka i mig fyra stycken utan att jag riktigt tänkt mig för. Kanske dags att spara så att jag kan bjuda familjen imorgon? Borde göra det. Jonas är här iallafall och det känns rätt overkligt om jag ska vara ärlig. Det här har ju liksom varit min egna lilla värld där ingen ur "mitt förra liv" har befunnit sig och nu är han här, skumt men jag gillar det!